Den senaste tiden har färgats av en 4-åring som går igenom allt vad det innebär av uppkäftighet, temporär sinnesförvirring och kortvarig, men plötslig total dövhet!

Idag tog det ta mig tusan priset… en helt normal dag i det stora hela men under en period på eftermiddagen så blev han nåt jag aldrig träffat förut… tror jag…

Vi har en tunn ”hundmadrass” på golvet framför tv:n som Alfred får ligga på när han ska vakna till, ungarna sitter på när de ser på tv osv. Denna madrass får med jämna mellanrum tokspunk och drar runt i huset som en rabiessmittad katt.. eller? Fel, det är ungarna som håller den ovanför huvudet och tror att de kan få den att flyga eller nåt sådant… Detta är INTE godkänt av den lokala regeringen (läs; mamma) utan renderar snabb och intensiv vedergälning i form av time-out i trappan!
(jamen vaffan..VET ni hur mycket den dammar? Hur mycket man kan riva ner med den? Hur stora blåmärken det blir av sudden impact mellan två klantskallar?)

I alla fall….

Jag frågade 4-åringen om han visste vad som hände när man sprang runt med madrassen, hans svar blev ”man hamnar i trappen”, bra svarade jag och sade till honom att gå dit och sätta sig. ”vart då?” undrade han… i trappan, sa jag…

3…. 2…. 1… 4-åring exploderar på ett sätt jag aldrig sett förut

”MEN JAG VILL INTE SITTA I TRAPPAN” vrålar han så att rutorna skallrar och tro mig! Det var en underdrift i liknelse….
Jag pekar mot trappan och säger att då kan du gå och sätta dig där för att du skriker så, det är HELT ok att bli arg, men du vrålar inte åt mig så!
Han tokvrålar ”NEJ” och springer mot trappan, öppnar trappgrinden och går upp och sätter sig… fortfarande tokvrålandes. Mina barn brukar göra som jag säger till dem (till slut) men många gånger under principiellt motstånd.

Jag återvänder till mitt och det går någon minut och sedan går ungen lös på trappgrinden! Hade jag inte varit så snabb så hade det bara blivit kaffeved av grinden!
Jag sprang ut i hallen över trappgrinden och pekar uppför trappan, säger inte ett knyst men förföljer en ytterst spak 4-åring uppför trappan till sitt rum.

Jag var så arg att jag skakade och kunde bara väsa att han skulle vara riktigt glad över att jag har spärrar för annars hade jag bankat skiten ur honom vid det laget.

Vi har i genomsnitt 5-10 sådana här sammandrabbningar om dagen, om de mest vardagliga saker… det är knappt påfrestande alls och jag är helt slut på kvällarna, lägg då till alla bråk med en retsam mellanbror som snor leksakerna 4-åringen leker med och 4-åring vågar inte ta tillbaka dem för 2½-åringen slår, biter eller sparkar honom… eller bara ligger och hånar honom… Fast så fort jag kommer inom synhåll vänder 2½-åringen och lämnar snabbt tillbaka leksaken och säger storgråtande att 4-åringen har tagit den från honom!
Lägg till en snart 9-mån som leker Godzilla bland 4-åringens kreativa skapelser med Briotåget, det skapar också små (för mamma utmattande) utbrott hos denna känsliga 4-åring….

Ibland blir man trött för mindre…