Jag har läst mycket om ”hen” den senaste tiden. Som vanligt skrivs det konstant blogginlägg i mitt huvud och det här skrevs mestadels under tiden jag dammsög förut faktiskt.
Jag har läst de hen-negativas argument och de hen-positivas försök att förklara att merparten (om inte alla faktiskt) hen-negativa har förstått saken helt fel. Merparten hen-negativa argumenterar med ”Kvinnor är kvinnor och män är män”, och de hen-positiva försöker gråtfärdigt förklara; ja, ingen har påstått något annat (jag generaliserar lite, get the bigger picture, PLEASE!).
Missförståndet ligger i att de negativa kategoriskt blandar in genus/jämställdhet i debatten.
Read my lips; hen är språk, inte genus/feminism, klipp kopplingen.
Ingen försöker avköna människor eller ta ifrån dem deras könstillhörighet eller individtillhörighet. Ingen. Ja, inte mer än de negativa då som lägger ord i munnen på de positiva som undrar var fan DET kom ifrån? Självklart finns det kanske genusrelaterat ursprung, att få bort att normen ska vara ”man”, vilket man tydligt ser i lagtexter t ex, men för guds skull, hen ingår inte i genus- eller feminsm-debatten. Precis som på den negativa sidan finns det avarter på den positiva sidan som kastar bensin på lågorna för att provocera och då blandar in hen i debatten, fail! Bortse från dessa typer, tack.
Hen har inte kommit för att ersätta något ord, kön eller individ. Hen är ett komplement, och en annan bra sak med ordet – det finns inget tvång på att man måste använda det! Faktiskt är det hen helt valfritt att använda ordet eller inte. Ingen kommer stå med en pistol mot pannan på hen och tvinga hen att använda ordet. Gillar man, och förstår nyttan, med ordet så använder man det, annars så skiter man i det, svårare än så är det inte.
Vi kan väl enas om att språk utvecklas?
Annars hade vi stavat diverse ord väldigt annorlunda, skvaller hade stavats sqvaller, äntligen – ändtligen och väldigt många fler ord hade börjat på h än idag. Vi skulle t ex säga ”Vi sutto” istället för ”Vi satt” osv… språk utvecklas – inget konstigt med det, eller hur?
Redan 1966 kom det förslag på könsneutralt pronomen från Rolf Dunås och då var det ordet hen som presenterades, alltså långt innan jag föddes tom! Det är längesedan.
På Familjeliv.se har man länge, säkert sedan 2005, använt ordet ”h*n” när man t ex har skrivit om sitt ofödda barn och när man skriver om en person man inte vill ska kunna identifieras. Ofta ser man ordet i inlägg där en person skriver om sin partner och ber om råd ”h*n gjorde det här, hur ska jag konfrontera h*n med det här?”. Funkar alldeles utmärkt i skrift och när man läser det, men hur fan uttalar man h*n? Då kommer hen mer än väl till användning.
Jag erkänner att jag har haft svårt att ta till mig ordet hen och såg först inte varför vi skulle ha det. Idag förstår jag varför men är inte säker på att jag kommer använda det mer än i kanske skrift, jag har svårt att säga rätt när jag pratar, det blir fortfarande han/hon eller någon annan avart som hön. Ingen förstår idag när jag pratar, men det är väl en träningssak skulle jag tro. Även om jag inte själv använder ordet fullt ut så innebär det inte att jag kan ta del i debatten och försöka få ut vad det egentligen handlar om och försöka förklara för människor när de har missuppfattat.
Om man ser till finska och ungerska t ex så finns det inga könspronomen alls, de har endast könsneutrala personliga pronomen. Jag skulle inte tro att kvinnor och män känner sig mindre som det kön de tillhör pga språket, eller för den sakens skull, känner sig fråntagen sin identitet.
Däremot så påtalade Mark Levengood i Efter Tio, att det ligger en förvirring i språket när man inte kan sätta kön på den individ man avser. Ungefär som i svenskan när man får sätta ”den” på en person när man vill uttala sig könsneutralt eller där båda könen kan förekomma.
Jag kan ju känna att ett språk som tillhandahåller både könsbestämda personliga pronomen och könsneutrala borde vara det bästa eller? Man ha total valfrihet och möjlighet att själv komponera språket som man vill, och man är inte styrd av att man saknar ord.
Säger du han eller hon direkt till en person när du pratar med den?
Du säger väl i alla fall du eller? ”Hur mår du? Vad ska du hitta på idag? Vad tycker du i frågan?”. Klicka på länken ovan och finn felet. Jag har aldrig någonsin sagt han till mina barn och kommer aldrig göra det, därav är problematiken att barn blir förvirrade när man säger hen till dem, det är endast problematik fabricerad av en människa som inte har förstått ordet, att sedan som Anitha Schulman, tro att man fått medhåll, visar ju bara mer på att Anitha inte heller har begripit, än att det är ett faktiskt problem.
Jag omnämner mina barn med namn eller du, när jag pratar direkt till dem, och namn eller han när jag pratar om dem. Mina barn är av hankön och omnämns som sådana när det pratas om dem.
Jag är en kvinna, har alltid varit och kommer alltid att vara… i det här livet i alla fall…. däremot kan jag omnämnas som hen när min identitet är okänd för en annan människa.
Hen har ingenting med transsexualitet att göra heller.
Jag har från flera håll hört argument som att man vill ta bort könstillhörighet och individens identitet (om någon kompis känner igen sina ord, beror det mer på att hen har klätt orden bra och inte för att jag enbart har gått på hens åsikt). Samtidigt så säger man att det finns redan bra könsneutrala personliga pronomen.
Här pratar de emot sig själva, å ena sidan ska vi inte ta bort könet och/eller individen. och måste vi göra det så kan vi alltid använda ”den”, ”individen” eller ”personen”. Ja, vi har redan könsneutrala pronomen men att ha texter som innehåller hon eller han, hennes eller hans, henne eller honom, den/dens, individen/individens eller personen/personens blir en smula rörigt och hackigt.
Om man nu inte ska ta bort individens identitet eller könstillhörighet så är ”den” på en person precis lika illa som ”hen” i så fall.
Ordet hen är extremt enkelt, använd det eller skit i det.
Varför måste man bråka om ett jävla ord? Visst är det bra med debatter och argumentation, men när man blandar in saker (på båda sidor om ordet) som inte har med saken att göra utan enbart fyller ens egna syfte med att provocera och skapa uppmärksamhet så är man jävligt snett ute.
Jag bråkar inte, med det här inlägget. Jag tänker inte tvinga någon att använda någonting, det jag motsätter mig är bråk om helt felaktiga argument! Varsågod och bråka, men se då för fan till att du bråkar om rätt saker!
Hen-debatten hade inte blivit så infekterad som den är om folk hade kunnat hålla sig till saken och faktiskt lära sig vad saken handlar om innan man ger sig in i debatten.
Man kan ju hoppas att debatten och ordets användning i språket för med sig en normändrande attityd och mer öppenhet för sakens syfte. Det jag hoppas på är att folk hamnar på rätt spår i debatten och inte på ett påhittat sido-spår…
Länk-tips, både för, emot och fakta:
