Men jag vet hur man överlever!
Innan man får den där första varelsen som skriker och sitter fast på tutten/flaskan som en igel, så vet man EXAKT hur barn ska uppfostras! Right?
Ett tag senare har man övergett ALLT var principer och förespeglingar innebär! Då är enda förespeglingen – Överleva – som gäller!
Jag fick god crashcourse i två bonusar, att dessa två bonusar sedan hade ADHD och Asperger, spelar ingen större roll, eller? Att aldrig få gehör för sina önskemål, tillsägningar osv… tär, jag lovar…
Men det är inte på något sett barnens fel! Bonus 2 och jag har en ansträngd relation men jag tycker att vi har kommit över det värsta. Hon tycker att jag har inkräktat på hennes liv och jag tycker att hon har varit hemsk mot mig. Båda har både rätt och fel och idag kan jag säga att jag älskar henne, ärligt och innerligt! Hon är speciell och det vet hon, men hon är kanske inte så unik som hon tror…..
Men som person är hon unik, dock inte som diagnos….
I allafall….
Innan jag fick barn fick jag för mig att jag skulle uppfostra mina barn ordentligt och de skulle minsann var mönsterungar….. HA.HA.HA!
Att vara människa med kontrollbehov och skaffa 4 barn på 6,5 år med en person som har kraftiga gener för NPF-problematik…. Glöm ALLT vad du har tänkt!
Jo, jag har underbara ungar, jag vet… men de följer kanske inte alltid allmänna åsikten…
I början när barnet föds så får man SÅ många åsikter om det ena och det andra, mest allting faktiskt. Om du har någon som helst självkänsla kvar efter graviditeten så skit i allt som sägs, förutom det som verkar vettigt!
Ingen annan än du vet hur där är att leva med just ditt barn! Så många (Läs: Farmor/mormor) kommer säga att ”så var det inte på min tid”, men vet du….deras tid var ganska länge sedan, även om du är en tonårsförälder…..
Min första är född 2004 och den sista/fjärde sonen är född 2010 och bara de 6 åren har inneburit stora skillnader i att vara gravid/föda barn…. hur tror du då inte att 15-30 år skulle gestalta sig?
Lyssna alltid på de råd du får, och för din egen skull, säg inget, men gör som du vill ändå… lyssna på dig själv och lita på dig själv…. Så länge kurvor ser bra ut så gör du ett bra arbete….
Dock kan även sviktande kurvor innebära att du INTE gör fel…. När min tredje son var 2,5 månad gammal, slutade han gå upp i vikt och huvudet slutade växa. under 3 månaders helvete så gjorde vi huvudröntgen, trixade med modersmjölkersättning och fick det ena efter andra förmanade samtalet från BVC.
Samtidigt som de tjatade om ersättning/välling, vilket Alfred vägrade, så tjatade jag om att när vikten kommer igång, kommer även huvudet att börja växa!
INGEN lyssnade på mig!
Jag utgick från hur kurvan såg ut, huvudet och viktkurvarn såg nästan identisk ut! När Alfred sedan började gå upp i vikt och man kunde se mönster i kurvorna igen, vem fick rätt? Jo Jag! Återigen följde huvudkurvan och viktkurvan åt igen!
Idag är Alfred snart 8 år gammal och har litet huvud och vikt, men är lång för sin vikt så att säga…. jag ser inte på helheten, utan jag ser på en del och den hur den följer kurvan! Om längden alltid har varit normal (+/-0) så går jag på det!
Vikten har alltid varit -1-kurva så om han blir mer 0-kurva så är jag glad!
Måste alla barn sova i egen säng vid en månads ålder?
Va? Sova egen säng? Come again?
Ludde ville sova i egen säng första månaden, sedan sov han hos mig och maken i vår 120 cm breda säng. Eller rättare sagt, maken hade 60 cm och jag låg i fosterställning med Ludde på armen och en dobermann som tog upp resten av min halva… Både Ludde och Fia (dobermann) var mina barn…
Ian, Alfred och Hannes har varit plåster! Ian fick jag spetta loss från armhålan vid 6 mån ålder, då kunde han börja sova själv i spjälsängen som var fastsatt vid min säng, utan långsida! Jag ”sov” sedan 3 mån med en hand på hans bröst, jag i min säng och han i sin säng….. Sova? Not-so-much…
Alfred var en huligan! Sova? Det var inte något som små Lejonbarn skulle göra en vecka i månaden! 3 dagar och 4 nätter runt fullmåne var vi 3 vuxna som oftast gick i skift med illvrålande liten pilt. Jag skattar vår lyckliga stjärna att Alfreds gudfar var inneboende här när Affetassen var liten. Utan gudfar hade jag aldrig pallat makens veckolånga frånvaro i och med hans utbildning till lokförare. Jag har offrat mycket fritid och sömn för makens lokförartillstånd, ångrar jag mig? NO!
Dock tackar jag ”Bicke” för den tid han lade ner och för allt annat han har hjälpt mig med under de senaste 10 åren, utan honom hade jag inte varit den jag är idag!
När Hannes föddes var jag mer 41 än 40 år gammal, som luttrad morsa visste jag vad som behövdes. Med ytterligare erfarenhet i och med att jag insåg att jag var deprimerad så fick nog Hannes den bästa baby-tiden av alla barnen.
Med Hannes kunde jag njuta av att ha en bebis och jag kunde le mer…. kanske tack vare cipralex, men so? Jag mår bra på min medicin!!! Så länge jag och barnen mår bra så skiter jag i att jag knaprar lyckopiller!
Vis av erfarenheten, vad skulle jag ge förstagångsföräldrar för råd? En hel del faktiskt!
1. Vem är förälder till barnet? Du eller alla andra?
Lyssna till din magkänsla, säger den att något är fel så ge dig inte, bli överbevisad eller få fetfel! Det är ingen skam att ha fel i ens barns hälsa, det betyder bara att du bryr dig. Mina barn har laktosintolerans, eksem, dermografism och celiaki…. tror ni alla diagnosen har trillat i knät på mig? Långtifrån? De diagnoser jag har behövt slåss minst för är Dyslexi och ADHD…..
2. Sov när du kan! Sov när bebis sover, oavsett vad klockan är. Du har troligtvis en man som faktiskt kan både tvätta och diska! Du behöver inte ha en nöjd bebis, tomma tvättkorgar och allt uppdiskat när sambon kommer hem. Ja, stackarn har kanske jobbat hela dagen, men vem fasen har varit vaken 5 ggr på natten och legat med törstig bebis vid tutten hela dagen?
Du måste inte ha ett hem som ser ut som ett hem från vilken inredningstidning som helst! Vad är viktigast?
Nöjd bebis eller shabby chick-hem?
3. Nej! Bebis MÅSTE inte sova i egen säng eller hela nätter vid 2 mån ålder!
Följ ditt barns schema istället för att få barnet att följa dina schema! För vet du, barnet vinner ändå! Vill bebis sova hos dig, så fixa så att ni båda kan sova utan problem! Det vinner ni båda på!
Hannes fyller 5 år den 22 Augusti, det är inte länge dit, men ändå sover han flertalet nätter i min säng. Jag har ett barn som har vart ett plåster sedan han föddes. Han sov nog inte en hel natt i sin egen säng förrän han var 1 år eller mer!
Ett tag funderade jag på att namna om honom till Cederoth, plåstermärket ni vet….
Idag bryr jag mig inte, jag njuter de nätter han sover mellan oss… han är minst, jag mådde som sämst när de andra var i samma ålder och jag jobbar varje dag på att ge mina barn bättre minnen än de som de fick när jag mådde skit och var längst nere i min depression.
Hannes har många fördelar, han har en glad mamma, en pappa som inte jobbar borta på veckorna, fyra storebröder som skämmer bort honom…. kort sagt, han är jävligt bortskämd!
Ville jag ha sagt nåt vettigt? Jag tror det…..
Den givna sensmoralen är som vanligt, Forma dig efter ditt barn och inte ditt barn efter dina rutiner!.
Att lyssna på sitt barn och sin magkänsla samt LITA på sin föräldrakänsla…. då hade fler föräldrar mått bättre än vad de gör idag.
/Tant Svammel
