För 17 år sedan gifte vi oss… för 1 år sedan var skilsmässan klubbad…

Samma dag, samma datum…. känns bra…

Skilsmässa är aldrig lätt, inte ens för oss. Vi hade våra bataljer och det var även en tredje person inblandad…. Förra året mådde jag skit, det var jobbigt. I år är det mycket roligare! ”Happy divorcing day” och fnisset är nära.

Men vet ni? Idag är jag glad att vi löste det så bra! Jag har ”min man” som idag är en fristående bromance och far till mina barn. Jo, jag älskar honom än och kommer alltid göra! Yeti-pappan kommer alltid tillhöra dom jag älskar mest.
Vet ni vad det bästa är? Hans flickvän, som var så nära vän under 5 år innan allt hände… är idag lika nära vän! Jag/vi kan umgås allihop utan svartsjuka eller andra jobbiga känslor.
Folk fråga ”hur????”, ärligt talat, jag vet inte, och jag tänker inte analysera sönder det, våra barn och vi mår bra av det, det är det enda som räknas.

Det jag önskade mest var att inga barn skulle behöva känna skuld som jag gjorde, bli behandlad som ett vapen som jag blev…. idag är jag stolt över hur våra barn blev en del av skilsmässan och hur vi vuxna faktiskt låter dom få sin åsikt hörd! Samtidigt som de får 3 vuxna emot sig vid dåligt beteende…

Jag har min älskade man på avstånd, tanken är att han flyttar hit så småningom, det som händer, sker…. Om Yeti-pappan behandlar min systerfru illa så lär han få veta det, där är vi. Förhoppningen är en familj med 4 vuxna och en herrans massa barn! Där alla tar lika del i uppfostran oavsett om det är biologiskt eller bonusbarn.

Min drömbild är ett kollektiv med två boenden där barnen går emellan, helst på samma tomt… Idag har vi 20 min bilfärd emellan…. inte optimalt.

Största problemet vi har stött på är faktiskt från föräldrar, vår lösning är inte vedertagen och ställer till det lite, t ex så förstod inte svärmor varför jag skulle vara med i julfirandet! vi är inte skilda och vill aldrig mer se varandra! Vi är en familj och firar alla högtider ihop, vi vill ha det så och passar det inte så firar vi själva. Ok, jag och Yeti-pappan är inte lagligt gifta längre, men vi har fortfarande en stor familj ihop och vi värnar om varandra. Vi vill fortsätta som alltid innan…

Mina storfamiljsmakar, jag älskar er!!!