Jag svälter mig själv, jag kommer dö i förtid, och jag är lat, jag äter så otroligt mycket fett och kött!
De här är de vanligaste föreställningarna om 5:2 och framför allt lågkolhydratkost.
Vi kan ta dem i tur och ordning:
Svält
De två fastedagar jag har kan ibland inbegripa hunger ja, det är helt riktigt, men det kan jag göra även de andra fem dagarna också. Kanske kroppen anser sig svälta den här dagen, det kan vara sant, men JAG svälter inte. Jag börjar morgonen med en stor kopp bulletcoffee som innehåller ungefär 100kcal. Inte för att jag räknar kalorier utan mer för tillfället här nu när jag förklarar.
Under dagen dricker jag vatten, koffeinfritt kaffe (ska ju sova också) och te. På eftermiddagen brukar man bli lite hungrig och då kan jag ta och göra en Chailatte, starkt te, två äggulor, lite smör och lite grädde, ibland även lite stevia för att ”festa” till det. Det mixas och blir som en hel måltid ungefär.
Jag blir aldrig så hungrig att det ger sig på humöret, och den som känner mig ser likheterna mellan snickersreklamen med sina divor, och mig. Jag blir rabiat när jag är hungrig och när inte ens min man kan påtala vilka dagar när jag fastar så är det ett tydligt tecken på att det inte ger sig på humöret.
Jag tappade 4.2 kg på två veckor, och jag känner mig annorlunda, positivt annorlunda i kroppen. Den känns piggare och svarar mer på vad jag ber den om.
Jag vill ner i vikt för att minska belastningen på mina knän. Jag har ärvt min far och farfars dåliga knän och tänker redan nu försöka öka livslängden på dem innan krämporna kommer smygande. Sjukvården har sedan länge gett upp hoppet om knäna eftersom sjukgymnastik förvärrade problemen. De tyckte till slut att jag får experimentera fram vad som funkar för knäna och bli min egen sjukgymnast och idag kan jag till och med jogga utan problem.
Dö i förtid
Vet vi vad som verkligen kommer orsaka vår död? Jag kan ju dö imorgon av en skenande dumpers. Tills döden knackar på dörren så tänker jag leva gott och det gör jag på min lågkolhydratkost.
Dock går mina tankar så här: Om nu fetmaproblemen har eskalerat sedan 60-talet när fettskräcken först satte in, har vi då inte totalt missat nåt? Är tallriksmodellen och fettsnål kost verkligen så bra? Diabetiker ombeds av dietister att proppa i sig kolhydrater som omvandlas till socker i kroppen och så ska de skjuta upp mer insulin? Insulin som öppnar upp cellerna för att binda in mer fett. Outrageous skulle jag säga.
Nu har jag inga direkt källhänvisningar, men inne på Kostdoktorn finns det länkar till studier och forskning. Det framkommer mer och mer studier och forskning om att tallriksmodellen kanske inte är den bästa, att det kanske är det som ligger bakom fetmaepidemin ändå…
Jag har levt på lågkolhydrat i 5 år nu och har tyvärr en kropp som är van att gå upp och ner i vikt så den gör det fortfarande, men inte lika stora svängningar och de blir mindre hela tiden. Jag har perfekta värden, ett blodsocker som legat perfekt under graviditeter. Jag är pigg och känner inte direkt av mina 43 år. Osteopaterna som jag har varit hos med mina förlossningsskador frågade om jag höll på med yoga för jag var så otroligt följsam och mjuk i kroppen. De konstaterade båda två att jag INTE är överrörlig utan bara rörlig. Om det här kan sättas i samband med lågkolhydrat vet jag inte, men med tanke på hur jag känner mig efter att pundat kolhydrater så gör jag det. Direkt får jag ont i leder och blir stel och känner inte alls igen min kropp.
Lathet
En känd kokboksförfattare/skådis/tyckare vid namn Paolo Roberto, säger att alla som lever på lågkolhydrat är lata. Jag säger så här; Sätt dig ner, goggla lchf blogg och kolla in de bloggar som kommer upp. Flertalet om dem handlar om lchf och träning. Många träningsbloggar skriver även om lchf. Är lågkolhydratare då lata? Säkert finns det lata också *räcker upp en hand* men jag kan nog direkt säga att det är fler procent bland tallriksmodellen som är lata jämfört med lchfmodellen, som sagt, det är min åsikt och ingen fakta.
Om man är kraftigt överviktig kan det vara svårt att komma igång att röra på sig, det gör ont och efterföljderna gör att man inte kommer igång igen. Då kan jag tycka att ett par månader på lågkolhydrat så att man kommer ner i vikt är en bra start. När vikten kommer ner lite och man blir piggare så blir lusten att röra sig större och man drivs istället av lusten för att komma igång, inte måstet.
Fast, hade jag haft inkomst av att skriva en kolhydratspäckad kokbok… så hade jag nog också snackat ner lågkolhydratkost….
Stora mängder fett och kött!
Är det verkligen så? Njae, visst äter jag mer fett än de som äter tallriksmodell, men jag äter mycket mindre skräpmat och kolhydrater. Däremot äter jag mindre kött nu för tiden än innan lågkolhydrat. Dessutom är jag mer noga med ekologiskt än jag någonsin varit.
Om vi inte hade haft vår NPF-matvägrande son så hade hela familjen käkat lågkolhydrat. Nu är den sockerpundande sonen så pass kinkig med maten att han absolut inte äter grönsaker eller rotfrukter. Han kan äta potatis om det kommer i hårdfriterad form. Mat som innehåller 70-80% kolhydrater är det enda som han äter, fast jag försöker lura till med att byta ut lite mjöl i pannkakorna och köra på 8 ägg i en vanlig smet, för att öka näringsvärdet ordentligt. De andra tre barnen äter gärna lågkolhydratmat.
Vi försöker göra maten från grunden, men tiden hänger inte riktigt med för att baka allt bröd själv osv, och korv är gott 😉 men i övrigt blir det så mycket ekologiskt som möjligt och förhoppningsvis så kommer vi vara självförsörjande på kött i form av fågel och kanin. Äggen hoppas vi också kunna vara självförsörjande av snart.
Så nej, stora mängder fett är det inte, större än tallriksmodellen ja, men inte enorma. Kött äter vi som sagt mindre av än innan eftersom mängden mat minskar i och med att fettet mättar och vi behöver mindre mängd fett än kolhydrater för att bli mätt. Fett innehåller 9 kcal per gram medan kolhydrater enbart innehåller 4 kcal, en annan myt jag vill avliva är näringsämnen! Kolhydrater innehåller inte fler näringsämnen än fett. Tvärtom innehåller de inga alls, precis som fett är de helt näringsbefriade och är enbart bränsle. Däremot ”bindemedlet” kan ju innehålla olika mängder näringsämnen. Ett ägg innehåller alla näringsämnen man behöver förutom c-vitamin. Det gör inte en potatis t ex.
Så nej, jag svälter inte, kommer jag dö i förtid? Kanske, kommer det bero på maten? nej, säger jag. Jag är inte lat i form av att röra på mig och med 4 barn och en massa djur finns det inte utrymme för lathet och jag äter 1/3 av mängden mat totalt, mot vad jag gjorde innan, och jag mår utmärkt!!!
…
Visst käkar jag mina Cipralex men det har mer genetisk grund och framför allt orsaker jag inte känner riktigt för att gå in på här nu, men de har mer familjeskäl att göra än matbetingade. I övrigt är jag fullt frisk 43-åring som älskar livet och mitt sätt att leva!
Jag känner mig enbart lurad av vetenskapen! Den har orsakat mig så många års lidande av min vikt och den har fått min kropp att bli en viktjojo. Lägg till de olustiga könsnormerna och objektifieringen av kvinnan i samhället som talat om för mig att jag är ingen riktigt kvinna om jag inte är smal. Att ingen man vill ha mig om jag inte är smal, att jag inte kommer vara lycklig om jag inte är smal….
Jag förstår om läkare och dietister löper amok mot lågkolhydrat, hela deras verksamma arbetsliv har de i så fall lurat människor, hela deras grund i livet är en lögn…. ja jösses! Jag förstår känslorna mot lågkolhydrat, men jag kommer aldrig att acceptera att tallriksmodellen är ”rätt”, inte så länge min kropp säger annorlunda.
