Etikettarkiv: Livslust

Tacksam är ett ganska banalt ord…

08 torsdag Apr 2021

Posted by in Djur

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

2020-12-22 påbörjade jag och Ian en ganska livsomvälvande resa. Vi övernattade hos goda vänner i Göteborg och körde till Vedum den 23/12.

Varelsen vi fick i vårt liv vägde 904 gr, var svart som natten och med vassa tänder…

Bakgrund:
Jag har varit med om, och hört om så mycket negativt i hundvärlden om att vara fodervärd. Jag har dock tur, jag känner denna chihuahua-uppfödare sedan 1989 eller 1990, när vi båda födde upp tamråttor och flängde på utställningar ihop, med flera andra (som jag faktiskt fortfarande är aktiv vän med).
Jag har alltid beundrat hennes sätt att bemöta sina hundar, aldrig några hårda ord (eller ja, dom kan vara hårda men sagda med kärlek) och aldrig nåt ”fuss”. Hon var Cesar Millan innan jag visste han fanns (typ)

Jag vet sedan länge att hon har ett tänk med sin uppfödning, friska hundar med sund kropp och hjärna. Pengar är inte drivkraften, utan underbara varelser att leva med…

2018-05-14 fick jag ett mess om en chihuahua-pojke som omgående behövde nytt hem, jag litade på henne och körde och hämtade hunden, den hunden var Nils och jag har aldrig ångrat de 52 milen i fullständig ovetenskap om hunden. Hon kände mig, hon kände hunden och hon sa ”hämta” och jag hämtade (okej, kanske inte så men jaja)

Min älskade Nils Grumpy Ass

Tillbaka till lilljulafton 2020….
Så kom vi då till Vedum, tågnördsonen visade och berättade om betydelsen Vedums järnvägsstation hade i filmen ”Leif” om någon minns…
Vi hittade till min vän och när hon kom ut med sin legion av ”vavvor”… Jag dog sötdöden…

Bebismamman och bebispappan fanns båda i hushållet. Dessutom hade jag blivit kär i hanen Robert långt tidigare, tiken Ofelia blev jag kär i där och då, vilket litet lyckopiller!!! Hon älskar verkligen allt och alla!!

Jag och Ian körde hem med Lovis, som hon fick heta, och vi landade hemma på kvällen 23/12. Julafton firade jag, Nils och Lovis med barn och föräldratrion och det gick superbra!!

Sedan dess har denna lilla varelse visat sig ha ett jeffla humör! Den som tror Chihuahua är en lätt hund för den är liten, borde ha en fet smäll! Jag har haft schäfer, dobermann och riesenschnauser, alla stora och skarpa raser… nah-huh! Inget mot visious-vavva!!!

Vad folk inte begriper är att dessa 2kg tunga hundar är vakt-/larmhundar… De SKA skälla!

Har fått höra att i mexico hade man flockar av vavvor på 50-80 st just för att hålla marken fri från inkräktare. Om det är sant? Ingen aning, men om man ser hur rasen uppför sig så är det ganska sant.

Senast idag kom jag hem och både Nils och Lovis gick bananas inomhus, jag visslade ”min” vissling och det blev genast knäpptyst…

Lovis är min första ”egna” valp, jag kan bara förlita mig på min egen förmåga, dock jobbade jag mest med Selma och hon blev jätteduktig! Däremot är Selma Labbe/Rottis/Pyrinée och Lovis är Chihuahua… #sigh

Däremot så är det ju som så, jag är så enormt tacksam att jag fick Iris förtroende att bli fodervärd till Lovis. Jag älskar denna underbara lilla hund till kortaste pälsstrå!!
Ynglet är en jeffla pain i röven emellanåt och 5 min senare är hon sötaste äcklet ever!!!
Som mamma till 4 ADHD-barn så är en Chihuahuavalp med hybris precis vad som passar in i familjen

Kanske har jag gått från Dobermann, Schäfer och Riesenschnauser, men jag har inte på nåt sätt blivit lat, att få en chihuahua vettig som hund så får man fan jobba!
Underskatta aldrig en Chihuahua! Det är jävlar i mig stenhård hund!!

Jag vill avsluta med att tacka Iris.
Tacka för förtroendet att ta hand om den här egensinniga, tjafsiga lilla tonåring!
Lovis är lika underbar som hon är ett jeffla monster, men vi alla i familjen älskar henne! Nu när jag ska iväg 3 veckor på praktik så är det frånvaron från Lovis som är jobbig!
Barnen och Nils (ja, Lovis också) kommer klara det alldeles utmärkt! Men jag kommer sakna denna lilla wirlwind när vi ska sova….

Tack Iris… jag älskar henne så mycket!

Ämnet som är tabu..

21 söndag Mar 2021

Posted by in Bloggen talar..., Hexan talar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Vi äldre kvinnor ”får” tydligen inte prata om det här mecket med förklimakterie och vad som faktiskt händer med kroppen.

Det skiter jag i! Kan jag lugna/hjälpa någon med att prata om det öppet så är jag nöjd…

Det började 2016 på sommaren med att jag vaknade genomdränkt av svett på nätterna, trodde det var värmen så klart men när det hängde i även på vintrarna och jag helst sov med fläkt året runt så begrep jag ju…
Nattsvettningar och vallningar på dagen försvann till 90% med receptfria läkemedledlet Klimadynon, finns på de flesta ställen och kedjor som säljer mediciner.

Efter fyra år med svettningar av och till så började mensen ”strula”, idag har jag 18-82 dagar i cyklerna och det är liksom bara hänga med, den gör som den vill och alla tecken du kanske tidigare hade på ägglossning och någorlunda regelbundna cykler, är borta med vinden….

Sällan i mitt liv har jag varit smal, men nu hjälper liksom inte tidigare trix för att tappa 5-10 kg, kroppen visar finger och går upp 3 kg för att du tänker glass… Jag ska försöka leva så hälsosamt som möjligt och röra på mig, men vikten får jag nog ge upp kampen om. När varken bra mat eller träning hjälper så kan jag lika gärna lägga allt på en jämn bas istället. Jag kan tänka mig att även män upplever att ett leverne som tidigare funkat, helt plötsligt slutar vara effektivt.

Förutom att kroppen får för sig att bli obstinat så kan även humöret påverkas. Jag har blivit trött! Så ofantligt trött!! Köpte CBD-olja och det gav väldigt gott resultat! Har testat de flesta medel för klimakteriet på apoteket, men CBD-oljan var det som funkade.
Idag börjar jag ana nya sovmönster och läser jag av dom så både jag sover bättre och är piggare.

Det här med kudde mellan knäna… sug på den lite… funkade apbra i graviditeterna! Man kunde knappt gå och framför allt inte sova om man inte hade det! Plocka fram gravidkudden igen när du passerar 50! Jävlar vad skönt det är med den mellan knäna! Min rygg som gjorde mig halvt funktionshindrad på dagarna (när du inte kan ta på dig trosor utan att sitta på sängen) har nu på sin höjd blivit störig, den finns där, den stör mig, men jag kan röra mig…

Någon gång i framtiden kommer jag slippa mensen som har gett mig åratal av smärta, syndaflöden som har låst mig till ställen med en toalett nära och en allmän känsla av ofräsch. Lite mer frihet fick jag när jag upptäckte menskoppen och att man alltid har den med sig när man har mens och misstänker man mens kan man ha den i utan att den sabbar slemhinnor och man slipper blöda igenom kläderna för man blir överraskad.

Så någonstans finns de positiva sakerna, just nu är det öken men med öppenhet och att lära sig sin nya kropp så kommer det bli bra! Äntligen närmar sig den tiden i livet där jag inte behöver bry mig om var jag är i månaden eller att mensen kommer just den veckan man ska på badsemester.

Insikten att jag inte behöver vara världen till lags kom för 15 år sedan, jag är idag helt fri från att vara mamman som pysslar jämt och ständigt med mina barn, som lagar allt mat från grunden både klimatsmart, ekologiskt och ekonomiskt. Jag har insett att jag måste inte vara perfekt utan jag lägger det på nivån där jag och barnen mår bra och trivs med livet. Visst piskar jag ungarna i det där att försöka hålla ordning, men jag är bohem! Det kommer aldrig förändras!
Jag vet jag har några år kvar tills barnen gett sig ut på egna vingar, men en människa i min närhet gav mig idéer att återuppta en gammal dröm, att leva minimalistiskt på liten yta och på hjul… Är man lat blir det husbil/husvagn, men någonstans vill jag bygga mitt eget tiny house…

Som en pojkvän tidigare i livet namngav mig – Taikon… jag är av rastlös släkt och flyttar gärna på mig, har i dagarna 17 år på samma adress, är det längsta jag har bott på ett ställe ever!

Vad kommer lycka ifrån?

01 tisdag Dec 2020

Posted by in Bloggen talar...

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

The secret to happiness is to value what you have….
Not to yearn for what you not…
// The Spanish Princess (Netflix)

Vill lägga till att finna lycka i sig själv är den enda sanna lycka! Lycka finns inte utanför dig själv, att finna…
Pengar, saker eller annan människa ger dig ingen lycka. Dina barn kommer från dig själv och kan ge dig lycka, men längre än så vill jag inte sträcka mig.

Trots jag har pissig ekonomi, ett hus som är mig övermäktigt och är ”ensam”
(singel som mänskligheten säger)….. är jag lycklig!

Jag är mer än nöjd med det jag har, sköna människor i mitt liv är en källa till lycka. Jag hänger inte min lycka på en enda människa…
Allt handlar om utbyte. Människor som ger mig lika mycket tillbaka som jag älskar att ge dom – skapar lycka inom mig! Då är det ett gemensamt utbyte, ingen blir utan, ingen ger för mycket, allt jämnar ut sig…

För den sakens skull, är jag utan kärlek som ”kärlek” anses vara?
Inte alls… Det finns någon som jag tycker väldigt mycket om… Kanske inte på det konventionella sättet, men ändå….

En vacker soluppgång, ett skratt med mina barn, mina vänner… är lycka… Att sova över hos vänner och vakna upp och inta dagens mest livgivande kopp kaffe, tillsammans… är lycka…

Kan jag inte vara lycklig i mig själv, utan yttre påverkan, är lyckan inte beständig…. Lycka är något jag tillåter mig känna, när jag är tillfreds i livet jag lever, oavsett yttre påverkan.

Trodde jag var lycklig, så försvann han… och aldrig någonsin ska det ta 2-3 år att hitta mark igen…
Inte sagt att jag inte unnar honom kärleken, jag blir så varm i hjärtat, av att se honom med sin ”nya”. Det är ju så han ska leva!

Han har hittat sitt liv och någonstans tror jag att jag har hittat mitt… Jag var (är) en vagabond, nu är mitt ”fasta” liv snart slut och jag kan kanske förverkliga alla mina drömmar från innan barnen… tillsammans med barnen…
I och med att jag blir mer flyttbar med jobbet kan jag bli den vagabond jag varit sedan jag var jag vet inte hur ung.. . Jag kommer alltid låta barnen vara min förbindelselänk med där de måste/behöver vara. Däremot är jag inte förankrad mer än ”wherever I lay my hat”

Paul Young – Where ver I lay my hat

Förlorar jag en kärlek kommer det göra ont…. väldigt ont….
Men ingenting min lycka är beroende av. Jag kommer aldrig mer låta en människa bli en ”källa” till min lycka, bara integrerad i min lycka… Försvinner en beståndsdel – försvinner inte lyckan… Saknad och förlust kommer finnas, men inte försvinner lyckan! För JAG är lyckan!! Inte vad som finns utanför…

Om jag får bestämma….

Plötsligt kan livet förändras…

13 söndag Sep 2020

Posted by in Allas vår Häxa

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

1 februari 2020, trodde jag att jag skulle jobba på skola ett tag till, men så kom 200214 och jag fick skriva på papper om övertalighet. Förvisso, efter 6,5 år med ett jobb jag slunkit in på av en händelse så kanske det kan vara nog…

Jag fick en jobbcoach som presenterade järnvägsprojektör för min, så jag sökte den, och lokförarutbildning i Hässleholm och Borlänge…
Efter massa tester och psykologintervju så blev jag antagen i Hässleholm och reserv 1 i Borlänge. Samt att jag kom in på Järnvägsprojektörsutbildningen.

Under tiden hade jag dessutom hunnit träffa en underbar människa som jag tycker om otroligt! Men efter nästan ett halvår ihop insåg vi att vi älskar varandra, men kanske inte som man ska i ett förhållande…

Med det och min förestående lokförarutbildning så insåg jag att jag har inte tid för kärlek ett tag, men vet ni…. det känns heeeeelt ok! Jag har kommit dit där jag känner att jag måste fokusera på mig och barnen ett tag. Efter ca 1 års celibat så hittade jag en underbar man, som alltid kommer finnas som en av de bästa vänner. Däremot inte mer än så, men det är jävligt långt nog.

Så klart finns det en ”special someone” men vi är på samma ställe….

Fan vet vad som händer om något/några år,men idag är jag fokuserad på min utbildning, men hjälp av storfamiljen så kommer det nog gå vägen…
Jag har gett 17 år av mitt liv till familjen och för partner att gå vidare, utbilda sig osv… känns som att det är min tur nu, fast vi inte är ett par utan en storfamilj…

 
What do you want to do ?

New mailCopy

In i märgen trött!!

03 tisdag Mar 2020

Posted by in Hexan talar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

För ungefär ett år sedan började jag få extremt täta attacker av migrän, och samtidigt blev jag trött. Ni vet så där trött så man måste sova när man kommer hem från jobbet och man går och lägger sig vid 20-tiden och sover i typ 10-11 timmar….

Absolut ingenting hade varaktig verkan på migränen, det enda som hjälpt bäst är när jag vaknar av när min chihuahua Nisse varnar mig innan det blir försent att medicinera. Min migrän startar mest mellan klockan 3-5 på morgonen, och jag har ca 1 timma på mig att ta Sumatriptan och Alpoxén för bäst hjälp.

De otal läkare jag har träffat så ska allt vara hormonstyrt, för jag hade samma problem i 3 års tid när jag hamnade i puberteten, så in med en bang – ut med en bang… typ…

Sedan i oktober 2019 har jag sovit 12-15h/dygn. De veckor jag har haft barnen har jag gått och lagt mig med yngsta sonen vid 21 och gått upp med ögonen vid knäna vid 7-tiden. De fåtal dagar jag kunnat jobba pga migrän, vab, influensa och lunginflammation mellan oktober19 och februari20 har varit lätträknade….

Tröttheten har varit bedövande, vakna så trött att det skrapar i ögonen och man aldrig känner att man vaknar ordentligt har varit riktigt knäckande för psyket. Strax innan årskiftet började jag fasa ut mina antidepressiva. 8 år känns nog och jag har inte råd med över 500kr/mån i medicin…

– Tröttheten blev inte bättre –

Så i vecka 1, 2020 så kom influensan på besök, jag sprang hos läkare 2 ggr/vecka, fick bråka om sjukintyg och varannan veckan fungera normalt med att ta hand om barnen. Lunginflammationen avslöjades tidigt tack och lov, och jag blev aldrig sämre. jag blev snabbt bättre, feberfri, hostan tog min röst i 3 veckor, men jag kände att jag blev bättre…. men tröttheten var värre än någonsin.

V7 var jag frisk nog att börja jobba, men mina läkarbesök fortsatte, varför är jag så trött?!
3 olika läkare hade bara en sak att säga ”postinfektuös trötthet”, tack för den! Upp till 6 mån förlamande trötthet innan jag kunde hoppas på förändring! Jag grät i timmar.

Jag såg en kväll att en Facebook-kompis tar CBD-olja.
Den kvällen och onsdagsnatten googlade jag CBD och trötthet, CBD och klimakterieproblem och CBD och migrän….
Den natten offrade jag 420kr av min hysteriskt ansträngda ekonomi för att testa, jag måste göra något, ingen läkare verkade vilja hjälpa mig.

”2-3 businessdays later” kom den lilla lilla flaskan på posten. Samma kväll började jag med en droppe, en droppe till på morgonen…. Varje kväll ökade jag en droppe och är nu uppe på 5 dr/gång.

Bara 2,5 dygn senare vaknade jag för första gången på månader utan att vara trött!!!!!

Jag har varit kritiskt till oljan, det här med ”knarkolja”….. Jag läste metervis om CBD-olja den natten. Idag vet jag att allt rusmedel (THC) är borttaget och jag känner absolut inget när jag tar den, och den har hjälpt! Nu har en vecka gått och jag känner igen mina sömnrutiner, som inte har funkat sedan sept2017 – dock utan alla täta uppvak!!!
Jag sover ca 8 timmar och vaknar utan lust att sova mer, kan inte sova mer! Vaknar 1-2 gånger på natten och är knappt medveten om uppvaken innan jag somnar om!
De senaste åren har jag kunnat ligga vaken 30-60 min innan jag somnar om på nätterna, inte nu! Har jag inte legat vaken har jag istället vaknat med 20-60 min mellanrum.

Ärligt talat vågar jag inte tro på att det är sant!
Jag känner energin sakta men säkert återvända, psyket blir starkare för varje dag, jag kommer säkert dippa igen men inte uppleva den dagliga svajigheten…
Hänger effekten i sig flaskan ut kommer jag investera i en ny, trodde faktiskt aldrig att några droppar olja morgon/kväll kunde ha sådan effekt!
Lite som MSM som tar bort all stelhet och värk i ryggen… om jag inte slarvar…. Utan MSM, kan jag knappt komma ur sängen utan tårar, med MSM så glider jag smidigt ur sängen utan stelhet…

Så förstå min överraskning, för mig funkar CBD-oljan, och att jag bröt mot mina principer och vågade testa…. eller ja, vågade…. desperat tvunget ville testa för…….

NÅGOT måste fan funka!!!

Det här med förklimakteriet…

01 söndag Mar 2020

Posted by in Hexan talar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Sommaren 2017 började jag få de första nätterna med svettningar och någon gång strulade mensen i det hela.

Jag blev rädd.

Finns det tydligare tecken på att man åldras än just klimakteriet? Jag har redan gått igenom puberteten, stått ut med omvärldens krav på hur jag som kvinna ”ska” vara, fött barn, småbarnstiden, insett att hur jag lever som kvinna är mitt ansvar – ingen annans, och nu ska det börja om med klimakteriet? Inte undra på att kvinnor är trötta jämt! Det blir liksom aldrig lugnt!!!

Att sedan bli lämnad i alla dessa känslor om vad som händer i min kropp, jag har aldrig varit någon hottie men har ändå varit bekväm med mitt utseende, komma tappa det, få ännu mer problem med vikt, torra slemhinnor osv… Hjälpte inte upp det faktum av känslan att jag inte dög längre…

Idag har jag kommit lite längre på väg. Idag har inte så mycket mer hänt, har perioder när jag måste käka Klimadynon (receptfritt, hormonfritt naturpreparat mot nattsvettningar och vallningar) men jag har även perioder när allt är som innan.
Ibland klabbar mensen men vanligtvis följer den sin planering.
Tanken på kommande förändringar har jag lyckats programmera om från skrämmande till nyfikenhet. Det skrämmer mig inte längre, tanken på att slippa alltihop tilltalar mer och mer, det är inte helt problemfritt och har inte varit sedan sista barnet.

Det viktigaste i hela omställningen är nog att hitta balansen i acceptans, den kommer vare sig du vill eller inte och motarbeta det är liksom lönlöst, lika bra att försöka hitta en plats att antingen bli tillfreds, acceptera det eller i alla fall inte motarbeta det.

Nu har det kommit till att börja dejta igen, gör det med ett utseende som inte alls stämmer överens med åldern jag har i huvudet, gapet minskar hela tiden men fortfarande är det stor skillnad mellan utseende och känsla. Män i min ålder är ”så gamla”!
Män som är jämnåriga som jag har känt i 20-25 år är inte alls omfattande av detta fenomen, just för att jag känner dom och dom är samma människor som de var när jag lärde känna dom. Dessutom är de flesta stadgade och i friend-zone forever.
Har insett att intellekt är det som får mig intresserad, inte utseende… När jag tittar tillbaka på ”mina” män, så finns det liksom inget utseendemässigt som är gemensam nämnare, merparten var liksom ”nej tack” tills jag lärt känna dom, då har de blivit både utseendemässigt tilltalande och mer ”yes please” istället.

Nu är det mer att våga… kommer mannen jag träffar vara på samma plats? Finns intresse för förhållande? Kommer han stå ut med kaosfamiljens vardag och att storfamiljen alltid kommer finnas där? För mig – som är monogam in i märgen – kommer det ju till att kunna lita på en ny människa. Kunna släppa in någon igen, där ytterst få människor ens varit….

Pepparkaksfisen Fia

21 fredag Jun 2019

Posted by in Djur

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

970818 föddes en liiiten brun pepparkaka med hjärtformad nos – Origo Stamm’s Outstanding as Orphee, en brun dobermann.

Hon var så enormt vacker och hon vann massor! ”Man” fick importera en kuperad hund för att stoppa henne. Fia föddes ”fel/rätt” år för att kuperas men trots detta, vann hundar över Fia – om de var kuperade – även om Fias exteriör slog dom!

Jag har för mig hon blev ”Bästa svenskfödda tik” minst tre år i rad, på dobermannspecialen. Året som smällde högst var så klart 2000! Men guldtryck på specialtröjan och allt!! Tröjan hänger med än! 19 år senare!

Så kom då sommaren 2000, sommaren jag förlorade FjantFia, och fick en hund men PTSD light…

Så här löd SKK’s pressmeddelande:

Till Årets Bragdhund 2000 har utsetts den treåriga dobermanntiken Origo Stamm’s Outstanding As Orphee.
Denna duktiga hund, till vardags kallad Fia, bor i Halmstad med sin matte Magdalena Larsson och hon räddade sin matte från att med största sannolikhet bli våldtagen.

Juryns motivering lyder:
”Årets Bragdhund 2000, dobermanntiken Fia, har genom sitt agerande inte bara räddat sin matte från en förmodad våldtäkt, utan dessutom tydligt visat hur hundens inneboende egenskaper kommer människan till godo. Fia har, med en dobermanns naturliga beskyddarinstinkt, kraftfullt men utan överdrift skyddat sin utsatta matte och på kommando, trots sitt upprörda tillstånd, avbrutit jakten på gärningsmannen. Ett fint exempel på den trygghet en hund innebär och att en uppfostrad hund, även av raser med stark vaktinstinkt och egen vilja, lyder en bra ägare också i en utsatt situation.

Detta är vad som hände:
En sen septemberkväll tar Magdalena ut Fia på en kvällspromenad. Hon går längs en gångväg med Fia lös ett tiotal meter därifrån, när hon plötsligt får ett hårt slag i nacken och faller handlöst till marken. En okänd man sätter ett knä i hennes rygg och en hand i nacken och tvingar henne att ligga still. Det är då Fia kommer till undsättning för att hjälpa sin matte. Fia biter tag i mannens underarm och börjar skaka honom för att få honom bort från Magdalena. Den okände mannen sparkar till Fia, tar sig loss och springer därifrån med Fia ilsket skällande efter sig. Magdalena kvicknar till efter det hårda slaget, börjar förstå vad som hjagänt och kallar tillbaka Fia, som omedelbart avbryter jakten och vänder tillbaks till matte.
”- Fia var spänd som en fiolsträng hela vägen hem, hon sov inte på hela natten utan vakade över mig och morrade för minsta ljud. Om inte hon varit med vet man aldrig hur det hade slutat, så gissa om älskar min lilla Fia mer än någonsin,” säger Magdalena.

Årets Bragdhund utses av en jury i Svenska Kennelklubben och tilldelas en hund som under året utfört en prestation som är värd att uppmärksammas. Lördagen den 9 december 2000 kommer Fia att ta emot priset på Svenska Kennelklubbens internationella utställning HUND2000, Stockholmsmässan i Älvsjö. Priset består bland annat av en medalj, ett diplom och ett saftigt köttben.
För mer information – kontakta Svenska Kennelklubben PR-ansvarig Hans Rosenberg

Fia, som aldrig någonsin lyssnat på inkallning, kom som ett skott den natten! Blodig ned på bogen och det jag såg av förövarens arm – var inte vackert!

De gånger Fia fick jobba på skyddsarm så tuggade hon, så länge hon hade fotfäste, släppte inte innan jag gav order att släppa. Tack gode gud att jag hade sinnesnärvaro att ge order ”släpp!”.

Nog för att den mannen ”förstörde” min hund, men han fick fan böta för det!!

Upprinnelsen var att jag gick på gångväg mellan Lineheds (Halmstad) teaterkulle och slybestånd. Förövaren såg inte att hon gick inne bland slyet…. hans misstag…

Slag i huvudet, nedtryckt och strupgrepp, sedan kom mitt ”övertag” som en furie ur slyet…

Jag kunde bara sitta och se vad hon gjorde och försöka skydda min kärlek!!!

Efter det blev hon aldrig sig lik, överbeskyddande, spattig och konstig…. men jag slutade aldrig älska min räddare!!!

Ett halvår senare halkade dagmatte vid promenad i snöstorm, Fia missuppfattade situationen och anföll närmaste hund! Oturligt nog så tappade dagmatte (MS-sjuk) kopplet och hunden var en toypudel.

När denna lilla vovve dog ett par dagar senare , slets mitt hjärta ur kroppen!!! Jag sörjde vad min hund orsakat så enormt!! Skulden vad dagmatte utstått osv… slog undan fötterna på mig helt!!!

Polisens åläggelse var att när någon annan var ute med Fisen skulle hon ha munkorg, dock inte med mig i kopplet. Jag tränade ännu mer med Fia för att få kontroll och vinsten kom en dag när ägaren av fd pudeln, gick förbi med sin nya pudel och Fisen, som var kommenderad ”ligg” bara tittade, med slakt koppel. Nog att hon låg 7m bort (för pudelägarens skull) men inte en rörelse…

Att vi var polisanmälda i parti och minut och pudelägaren ”stalkade” oss för jämnan tills vi flyttade (och fick några månaders frist innan hon hittade oss igen) och att hon började springa i vårt område fast hon bodde längre bort än gamla bostaden… hör inte hit, egentligen…

Fia genomgick sedan 3 stora operationer under 6 mån;
Julen 2001: Livmoderinflammation- akut
Mars 2002: Juvertumörer, 5 tumörer opererades bort, 2 st maligna.
Sommaren 2002: Sönderslagen svans, genomgick ”kupering” och hennes utställningskarriär var död, men hon levde och mådde bra!!!

2004:
Fia återfick tumörer i juvret, vi tog beslutet att det var nog med operationer för hennes del…
I september var hennes allmäntillstånd så slut att det var dags… en del av mitt hjärta dog den dagen… Det har snart gått 15 år men hon saknas mig än!!!! Varje minut och sekund saknar jag henne!!!!

Hundar har kommit och gått, men ingen har varit i närheten av min pepparkaksgumma!!

Grisbjörnen Nemo har läkt mitt hundhjärta lite och Semmeltanten är mitt allt!!!

Men ingen är som Fia-Fisen!!!!

Ovan: sista fotot på mitt livs-hund-kärlek

Det här med datingappar…

16 måndag Jul 2018

Posted by in Sociala Medier

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Ett fascinerande påfund!

Det får mig att tro att merparten män är asshats helt enkelt… eller bilda er en egen uppfattning!

I första omgången jag var på Tinder:
Man 1 bara försvann… blockade mig på messenger.
Man 2 skyllde hela tiden på att han inte kunde träffas pga hans son och helt plötsligt, borta…
Man 3 träffade jag och fikade med men upptäckte att han gett mig ett falskt namn och när jag frågade varför – block.
Man 4 var jag igång på mess länge, han var på väg hit för dejt och han skylde på väglag, olycka och vips – borta.

Sedan träffade jag en skön person, vi var ihop några månader men jag var inte redo och framför allt inte redo för distansförhållande, vill aldrig mer ha distans…. Jag har varit lastbils-/lokförarfru i 16 år, det räcker!

Andra omgången, Badoo och Tinder. Nu är det mer sondera terrängen – dejta runt – kanske hitta rätt – vem är på riktigt, och hittills ser det ut så här;
Man 5 säger efter någon veckas messande att han är i förhållande – COME ON!!!
Man 6 blev en snabbfika på hans balkong, kanske inte boyfriendmaterial men han är rolig!
Man 7 blev en intressant dejt och natt… men sedan ingenting, nåja, jag var nöjd med natten 😉
Man 8 intensivt messande och när dagen kom och vi skulle ses – Borta.

Man undrar hur många män som har förhållande/gifta det är där ute och bara är ute efter bekräftelse? Jag är inte krävande på något sätt utan är en ”go with the flow” människa…

Hade jag på något sätt haft dåligt självförtroende eller självkänsla hade jag blivit sänkt, idag är det mer ”jaha, ytterligare en rövhatt” och så leka vidare….

Att vara utmattad syns inte utanpå….

05 lördag Aug 2017

Posted by in Hälsa

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Jag och avkomman var i stan idag och köpte trådbackar, då hörde jag på podden ”Psyket” på P3 och Underbara Clara var med och pratade. Sååååå mycket nyttigt att höra hur andra upplever det hela och hur andra tar sig tillbaka.

Själv har jag senaste året insett att jag kommer aldrig bli samma uthålliga människa längre, att jag har blivit mer inbunden, inte längre älskar att umgås hejdlöst med människor utan väljer noga vilka jag umgås med, att jag inte lika gärna lämnar hemmet utan helst är här t ex….

Men samtidigt är jag så nöjd med den jag har blivit! Jag vet att jag är varmhjärtad och älskar att skämma bort de jag älskar med små presenter, särskilt de som inte har råd eller ork att skämma bort sig själva.

Jag är oftast snäll och hjälpsam så länge det inte kostar på mig, säger jag nej är det för att jag inte orkar. Jag ser ut att vara en energisk människa men energin räcker bara en viss tid, sedan ligger jag på soffan och kollar serier eller mobilspel… och jag accepterar det, MÅSTE acceptera det för energin jag lägger att jobba emot i oacceptans, behöver jag till roligare saker!

Min trötthet sitter i hjärnan, min kropp blir inte trött, men min hjärna blir trött, då behöver den vilas med sömn eller banala saker som mobilspel/serier, detta gör att jag förstår den vila barnens uppfuckade hjärnor får av ”skärmvila”. ADHD-barnens hjärnor klarar också bara en viss påfresting, sedan blir deras hjärna trött och då kommer härdsmältorna på löpande band…

Att jag orkar jobba så mycket som jag ändå gör (24h/v men det blir nog säkert 30h) beror helt på att jag kan ta med datorn hem och fixa hemma, att sitta i soffan och jobba känns inte som jobb. Jag kan sova en stund, jobba, spela mobilspel, jobba osv. Att jag kan ta det lugnt på morgonen och slippa stressa och kanske komma 8:40 istället för 8:00, flex finns av en anledning. Detta gör faktiskt att jag orkar och att jag orkar mer än om jag hade varit piskad till att vara på plats 8-14:30!

Dessutom kan jag inte nog förespråka 6h arbetsdag!! Jag orkar bättre, barnen orkar bättre, samvete och livet blir lättare när alla orkar mer!

Visst vill jag jobba fulltid men jag inser att det är inte fysiskt möjligt! Det är bättre att jag går kvar på mina 60% och jobbar utöver det som jag orkar och tar det lugnt när det behövs än att jag skulle jobba heltid 4 mån och sedan bli 100% sjukskriven i 6 mån!

Att jag dessutom har en chef som själv har multipla funktionsuppsättningar och har personlig assistent, och som faktiskt på allvar fattar när man säger ”just nu är det mycket, jag orkar inte prestera på alla plan, vad prioriterar vi?”, och där vi gemensamt kommer fram till att det här lägger jag energin på och tar resten när jag fått igång energiflödet igen…. ni anar inte hur mycket guld värt det är!
Min chef gör att jag faktiskt orkar jobba och gå till jobbet med glädje istället för ångest över ”hur ska jag hinna?”

Jag älskar mitt jobb, mina elever och mina lärare! Jag skriver ”mina” fär att jag älskar att göra det lilla extra för dom! Det ger mig mer energi att se deras tacksamhet, lättnad i arbetsuppgifter osv, och visst är det så att det finns inga ”selfless good deeds”, jag är en junkie på att få positiv energi för den får mig att orka och vara glad!

För mig spelar det stor roll… får jag vara glad och lycklig, struntar jag i det mesta andra, då blir det mesta bra!

NoPoo Deodorant!

20 onsdag Jul 2016

Posted by in NoPoo - Miljövänligt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

När jag var i Österrike i april så sprang jag på en nopoo deo utan det mesta ”nono”.
Jag har använt mig av Urtekrams Deo. Visst, jag är nöjd, den gör sitt jobb men inte till fullo! Framåt eftermiddagen så kan jag själv reagera på att det luktar. När jag reagerar så vet jag att det tar ett tag innan andra reagerar, men det stör mig.

Så den där måndagen i april i Dornbirn/Österrike….
Jag var ute och traskade planlöst och hamnade i järnvägsstationens närbutik och där låg de! 25 ml flaskor med Wasserlily-deo från C&D!!
Jag köpte och sedan dess är jag såld! De är bara såååå perfekta!

Ingen lukt på eftermiddagen, fräscha, nopoo och de luktar gott!

Just nu har jag tagit in en av varje doft (75ml) och testar vilka dofter jag vill bli återförsäljare av, om C&D vill så klart. Dock ska jag helt klart försöka!

Det är det värt! Så bra är de!

IMG_2087.JPG

Just nu har jag granatäpple på utvärdering! Skön doft, inte påtaglig och man känner sig fräsch!
Wasserlily (näckros) var de jag köpte i Österrike och jag gillar verkligen den doften och den är favorit hittills…
Nåja… blir jag godkänd som återförsäljare så kommer jag sälja i shopen så håll koll där!

IMG_2088

Ingenting förändras…

17 söndag Jul 2016

Posted by in Sociala Medier

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Ja, som den *host* ansvarstagande förälder jag är så kollar jag över appar som mina barn vill ladda ner…. Jag har Facebook, Instagram, Periscop, Snapchat, Momio och ett helt gäng andra… Så klart även nu; Pokemon Go!

Det släpptes i Sverige igår men man har kunnat kringgå för att ladda ner det även i SE ett tag, men det är inte det vi ska gå in på nu…

Utan alla dessa stiffa människor som är dryga, nedlåtande och rent ut sagt sprider otrevlig attityd både här och där. Om jag är 46 år gammal och hänger med mina barn ute på byn och jagar fantasifigurer, vad stör det andra?!
Är det okej att skriva både det ena och andra om mig (och andra) som personer? Idiot är väl det lindrigaste ”vi” har kallats idag.
Nå, nu har väl alltid dessa ”jag är mer värd än dig, för du håller på med sådan skit”-människor funnits, som en vän påpekade; The Who, Beatles och tror minsann Elvis drog ner samma attityder hos folk.
Alla får lov att ha åsikter!! Det är inte det jag går in på! Utan varför måste den tryckas ner i halsen på folk? Jag gör det också, men oftast är det diskutionsforum, eller när folk har uttryckligt fel och jag mer ger fakta än uttrycker åsikt och självklart, här på min blogg! Här är det min åsikt som sprids, men den gör det på frivillig basis! Ingen tvingas att läsa om de inte vill, och visst kan man scrolla vidare på FB men där är det mer som att man står i ett gathörn och proklamerar sin åsikt, på en blogg sitter man i sin egen trädgård….
Förvisso är jag inte felfri så jodå, har en diskussion redan spårat ur så kan jag nog också göra det.

Ja, Pokemon Go! är nytt.
Ja, det blir jäkligt hypat, men vet ni vad? Spela eller skit i det! Varför denna idiotförklaring? Nej, jag försvarar inte spelet, jag testar och mjo, det är en smula underhållande, däremot så hänger mina barn UTE mer idag än vad de brukar göra! Jag slipper tjata för att de ska gå ut och gå kilometervis!

Så klart har man som spelare ansvar att inte inkräkta på andras egendom och se sig för! Min 8-åring går konstant med näsan i mobilen så han får inte jaga utanför gatan. Vi är de enda som bor på vår gata. Hittar man Pokemon på folks tomter så kommer man åt den även utan att gå in på egendomen. Men att hota folk med både polis, vattenhinkar och stryk, om någon går in på ens tomt…. När man kan visa hur de får tag på saker och ting utan att beträda andras egendom… Det vittnar mer om att man inte har en jädra susning om vad det handlar om och reptilhjärnan tar över efter ett par rykten….

Låt spelnördarna ha kul! Bara skit i dom sedan! Så länge de inte stör eller förstör så kvittar det om det är Pokemon Go! Lajv, Zombiewalk eller något annat som faktiskt händer i verkligheten…..
Inte ska man som vuxen behöva vara rädd för att få en hink vatten över sig för att man stannar vid en infart, mixtrar lite på sin mobil och sedan knatar vidare med ett leende på läpparna? Det är befriande att våga leva ”barnsligt” som många kallar det….

You say I’m a witch, like it is something bad…

28 fredag Aug 2015

Posted by in Allas vår Häxa

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Sedan jag var i 13-årsåldern har jag sökt, jag har konfirmerat mig, varit med i Kyrkans Ungdom och visst, jag fann en viss gemenskap, men det kändes ändå inte så ”Mig” som jag tyckte att det borde göra…

Jag var aldrig så avslappnad i kristendomen som jag skulle önska, det var lite för… halleluja moment för mig…
När jag flyttade till Halmstad läste jag i Hallandsposten om affären Choice, vi snackar 1994 nu… och jag hade hittat hem! Kristendomen var inte bara mitt val, utan mer kristendom/buddhism/judendom var mitt val.
Jag träffade Anneli Czifrik (may she RIP) och hon gav mig den ro som jag letat efter i 24-25 år! Mitt hem fanns bland healing, tarot och allsköns bråte…
1995 hittade jag det som var helt ”Mig”, det innebär att du t ex snickrar ihop din egen personliga tro (enkelt förklarat) Min tro grundar sig mycket i buddhismen och kristendomen i en salig röra, men ingen religion är mig främmande om den infaller i vad jag tror.

Så vad tror jag då?

Om vi sammanfattar det först och benar ut det sedan så säger jag så här: ”var och en blir salig på eget bevåg” Detta innebär att jag accepterar var och ens tro, så länge du inte kräver att jag måste dela din!

Mitt mål är att vilja alla väl, och hjälpa till så mycket jag kan men ändå inte ta slut på mig själv! Jag älskar att hjälpa men har insett att jag kan bara hjälpa om jag själv är på topp! Så, mig själv först och så världen i nästa steg.
Jag jobbar gärna lite extra när det är t ex Pride och Musikhjälpen. #MH14 höll sig till ämnen som sammanfaller med mitt medlemskap i RFSU Halland.

Om jag hade levt för säg 350 år sedan, tror ni jag hade sluppit bålet? Jag är inte så säker på den biten. Jag är väldigt glad att jag lever idag och inte för 350 år sedan. Idag kan jag hjälpa istället för att brinna illaluktande på ett bål…
För så här är det, visst vill du finna en mening i det du upplever nu, än att se människor brinna på bål?
Fakta: Jag har hjälpt människor som har funnit sig vilse, som inte förstår vad de är utsatta för och som har hamnat snett i tillvaron. Visst, jag är inte den där solklara människan som kan svaren på allt, utan jag tror mer på medmänsklighet och äkta känslor.

Om vi går in på Mumbojumbo-aspekten av del hela, så är jag inte den som är klärvoajant. Långt ifrån, jag har insett att jag är clairknowing, alltså jag vet utan att jag vet hur jag vet… solklart va? Jag hör inget, ser sällan, känner sällan… ba’vet asså 😉
Fattar ni det dilemma jag hamnar i JÄMT och ständigt? Jag vet! Men är det mina fantasier eller är det som det kommer bli? Att vara Clairvojant är i mina ögon en känsla av semester, att var clairknowing är bara en fistfuck från gudarna…
Det finns INGET som är lätt med att vara Clairknowing, bara självkritiserande och ”DU fabulerar”. Du har INGENTING att gå på, allt du har är vad du tror, vilket i själva verket inte är stort sett mer än din fantasi… egentligen… Eller?

Så vet ni hur jag har lyckats bena ut det hela?

  1. När jag är Clair-knowing så behöver jag inte fundera på svaren på de frågor jag får, utan jag bara svarar.
  2. Om jag tycker det är svårt att svara… ja, då kanske mottagaren ska fundera lite extra. Då har jag inte ”fritt blås” till de som EGENTLIGEN svarar.

Jag finner mycket tröst i min tarotlek, inte som en databas av svar utan som ett verktyg som jag kan förklara, för rent krasst, många gånger kan jag inte förklara hur jag vet… Jag bara vet = clairknowing.
Tarotleken är sällan mer än ett verktyg som åskådliggör svaret för frågaren , jag vet oftast inte vad jag svarar på utan bara frågaren vet vad jag menar…   Kan vi lämna clairknowing därhän?

Jag tror på den kraft kristaller kan ge/läka. Inte som någon universalläkemedel utan som en liten katalysator eller booster om man så vill.

Jag tror på ordets kraft, en ritual med en ramsa som mantras kan generera sådan energi som kan göra verkan, i mitt fall av välvilja, men faktiskt tror jag också att människor kan göra ont, mer än själsligt, med ord…
Jag tror att ett problem, som man har, förlorar sin makt när man vågar öppna munnen och prata om det, eller om man mår på något särskilt sätt.
Jag kan t ex läsa av mina barn kusligt lätt och det är inte alltid det enklaste att få dem att öppna sig, men när jag väl lyckas så brukar de hålla med om att ”det var ju inget egentligen”, då har jag oftast hittat en lösning, bekräftat en känsla eller förklarat varför…

Gud? Njae… Så som Gud framställs i Bibeln så kan jag bara inte tro på han (allmäktige fadern). Det går emot allt vad jag tror angående människan, hur min bild av gudar ska vara t ex.
För mig är gudar inte småsinta, kvinnohatande krafter som uppför sig som en obstinat 4-åring bara för att få som han vill! I så fall lever jag med en Gud i 4-årings format hemma.
Däremot den där kraften, den som håller ihop elektronerna till kärnan, som planeterna till solen, som solsystemen i galaxerna, som galaxerna till ja vad blir det? Har man hittat universums mitt? Allt går igen, allt är uppbyggt på samma sätt, med samma kraft som murbruk. Nog för att man kanske kan förklara det rent fysiskt, men ändå… En dag kan vi snart förklara spöken och t ex Qi på ett högst vetenskapligt sätt också *övertygad*
Personligen har jag fått alldeles för mycket hjälp av änglar och ärkeänglar för att förklara bort dem rätt av, det hade varit att förneka mig själv så nä, jag tror på änglar.
Jag tror även på Devor, älvor och andra naturväsen. Jag varnar alltid om jag måste hälla ut hett vatten någon annanstans än i vasken. Lika bra att ha ryggen fri så man inte står där med en ilsken Vätte framför sig en natt…

Om vi tar det är med målet… Mitt mål är att få människor att må bra, finna verktyg att må bättre och att ta itu med sitt liv. Mitt mål i livet är inte att lämna någon åt sitt öde utan tvärtom, hjälpa den människan att bemästra sitt öde, om det så är att lämna kläder till någn eller bara lämna kläder som är urväxta till grannen, det är faktiskt skit samma. Så länge jag kan hjälpa någon med vad den personen behöver, axel att gråta mot, goda råd eller bara någon som lyssnar, I’ll be there…..

När kärleken svämmar över och saknadens tårar rinner….

28 torsdag Maj 2015

Posted by in Hexan talar

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Först och främst, jag vet att jag inte har skrivit något på länge, men vet ni, har jag inget vettigt att skriva om…. så skriver jag inte…. Mitt liv har varit trött, stressigt, konfliktfyllt och uttröttande ett tag. Att tvingas ha negativa människor omkring sig är jobbigt men nu har jag fixat den detaljen. Nu mår jag bra igen!

När jag kom hem idag så låg det ett sådant där grönt förfrankerat postpåse i min brevlåda. Ingen avsändare och jag var jättenyfiken då allt jag har beställt har kommit. Det här var något jag inte väntat på alltså!

Jag öppnar och får först ut en påse te från Kränku i Visby, okej, en av gotlänningarna alltså…. sedan trillar det ut hemmagjorda ört- och chilisalt och sedan himalayasalt och Fem Kryddor.
Den lilla lappen med det stora avslöjandet gömde sig läääääängst in i botten, spänningen är oliiiiiidlig!!

Älskade Lillan-gumman, jag älskar dig så och jag är så glad för din gåva!!!!! Jag hoppas att finanserna tillåter iallafall en långhelg på Gotland i sommar, senast i höst. Du vet den där Yetin jag är gift med, han byter jobb och det rör till finanserna…. men jag kommer till Gotland så snart jag bara kan!!!!

Saknar er ALLA SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!!!!!! #Ylar

Made with Repix (http://repix.it)

Made with Repix (http://repix.it)

Blir det vinter nu?

25 tisdag Nov 2014

Posted by in Hexan talar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Sommaren hängde kvar långt in i september och sedan blev det nåt sensommar-höst-aktigt som håller sig kvar än. Jag har fått skrapa rutor 2 ggr i vinter (höst) och det båda gångerna i november. Vanligtvis börjar det i början på oktober och vindruteskyddet används flitigt. I år vet jag inte ens var det är…

Imorse var det handskpremiär!! Samma morgon som Hannes mössa var spårlöst borta och vantarna kommit på avvägar… men han fick en fleece på sig i alla fall, under jackan.
Mina tre äldre barn fryser hellre lite än använder jackor, jag tycker de får skylla sig själva och tjatar inte på dem. De vet att köld är kallt och man blir förkyld av virus, inte kyla. Jag har valt bort den striden.

IMG_4870

Virsehatt

Virsehatt (141125)

Det var längesedan med nagellack!

23 söndag Nov 2014

Posted by in Naglar

≈ 1 kommentar

Etiketter

I veckan var jag in på Kicks och hittade ett snabbtorkande ”top coat”. Idag lyckades jag få till lite tid för att funktionstesta detta ”jättebra lack som torkar enormt snabbt”.

Nåja, I believe it when I see it…

Idag var det på med Deborah Lippmans ”Let’s go crazy” och så direkt efter 3:e lagret, slängde jag på klarlacket. 5 min senare stod jag och vek tvätt!

Redan när jag målade sista nageln hade första nageln torkat så pass att jag kunde ta på den och bara ett par minuter senare var det härdat! Jag är kär!! Jag brukar sällan hinna få på alla lager om det ska torka emellan ordentligt, men nu ser jag mer nagellack i min framtid 😉

Jag rekommenderar varmt Seche Vite! Det får fem stjärnor utav mig!
Made with Repix (http://repix.it) IMG_4900-1