Ja, alltså, jag förutsätter att det bara är jag och bloggen som delar våra åsikter och ord, oavsett vad statistiken säger…

Det är du och jag bloggen…

Nåja, nyår avlöpte utan större fadäser, förutom att jag hamnade hos grannarna och snackade existensiella frågor, och Maken blev så där hönsmamma och trodde jag blivit kidnappad av aliens. Att jag bara skulle gå till tunnan spelar mindre roll i det hela 😉
Samt att jag snubblade på en marschall och fick paraffin i frocken (fake crock = frock).

I alla fall, så här på årets andra dags kväll vill jag önska välgång, kärlek och lycka (och andra new age:iga attribut) till var och en särskilt….

Jag hoppad att det kommande 363 dagarna bringar det som var och en (särskilt) behöver….

Här blev nyår så där, snörvlig, bedrövlig och sov en del på kvällen, gjorde väl sitt till att dra ner känslan men jag saknade helt klart vissa vänner igår…. Vänner som jag vet hade kul ihop, men men, har man ett gäng småtalibarner så går det inte att förena alltid…

Men i alla fall… Hannes somnade i vanlig tid och Ludde och Alfred var med ute och skickade iväg rislyktorna. Ian som är skotträdd, var kvar inne men somnade i fåtöljen innan smällandet kom igång… Liten…

Vi fick igång  rislyktorna bra men sydvästvinden var lite oberäknelig så den första gick rätt in i telefonledningen, men efter den erfarenheten så fick vi iväg den andra och den fick genast sällskap av fler. Totalt såg vi säkert 15 lyktor och jag hoppas det blir många fler lyktor och mindre smällande nästa år.

Vi har tur att ha en hund som skiter totalt i smällandet, vi tog det lugnt med henne och var med henne ute under dagen och vi tog ut henne 23:40 för att hon skulle få kissa av sig innan vi gick ut. Nu var Serlma av en annan åsikt och skulle med ut även sedan, så det fick hon… Och hon var precis som vanligt, brydde sig inte det minsta *skönt*

Första rislyktan hamnade i telefonkabeln….