Under ett par veckor har det varit en smula kaotiskt på morgonen.
Idag kändes det som om vi nådde botten, jag hoppas verkligen inte det kan bli värre!
Äldsta godingen vaknade motvilligt och bad mig väcka honom ”3 gånger med 1 min mellanrum”, nu är ju inte hans tidsuppfattning den bästa men jag sa att jag har inte möjlighet att göra det…. Det är tre barn till att rodda igång och jag själv ska hinna göra mig klar.
Då dök genast åskmolnet upp och trotssyndromet blommade ut i full skala. Jag bad honom gå ner och lägga sig på soffan en stund istället, och han stampade sig igenom huset.
Tack och lov faller han inte till att kalla mig saker, men han hatar skolan, fritids är så jäkla tråkigt att vara på, han vill vara hemma istället, han är ju så trött! osv osv….. När jag säger ”jag förstår det men du ska dit ändå” så kan jag ju säga att det blir inte LÄTTARE….
Det är här Alfred brukar kicka in och reta sin bror. Han är världens bästa på det 😉 Detta smarta lilla sötnöt kan bara inte låta bli! Hjärnan går i baklås och det är mycket viktigare att göra konstiga ljud, stirra, blinka, peta på och ”råka” knuffa sin bror… Som då så klart krigar på två fronter! Först kriget mot mig och sedan en mördarraid mot sin bror.
Jag försöker gå emellan och hejda Alfred att irritera Ludde, och koncentrera sig på att klä på sig. Det är uppenbarligen mycket roligare att stå och kasta sina kläder än att ta på sig dem. Idag tog det honom 20 min bara att få på sig kalsonger och t-shirt!
Så fort jag lämnar rummet för att sminka mig, sätta upp håret, gå på toa eller enbart värma kaffe, så spårar det hela ut igen. Jag behöver fan assistent på morgonen.
Att sedan ha dem sitta vid samma bord och äta frukost gör inte saken bättre! För att över huvudtaget få ungarna att äta på morgonen så får Ian och Ludde rismål, ICAs version av Risifrutti och det fungerar. Det är ju bara ett val, vilken smak. Alfred däremot tycker inte om det (heller) så han får vanlig småyoghurt, som Hannes också gillar, men han behöver inte äta frukost hemma eftersom han lämnas lagom till frukost på förskolan. Idag hade då småyoghurt tagit slut för att Hannes hade käkat upp dem *gah*.
Att göra sig själv i ordning och få i sig kaffe i allafall är en utmaning, att hålla humöret under kontroll, efter en kort natt fylld av hosta, går inte till slut och kaoset är totalt. Jag tycker synd om Teskedspappan som ska försöka sova sig igenom det här….
Nå efter allt tjafs och stök så kommer vi dock iväg, 15 min senare än vad vi borde men vi skiljs åt för dagen som vänner och efter samtal (i bilen) om varför det har blivit som det har blivit, igen….
