Okej, har någon missat att jag är medial?

Har någon missat att jag gillar att se på de mest konstiga program, vilket inbegriper konstiga seriemördare eller spökhändelser?

Vet någon om att min ultimata pulshöjare är Pripjat? Staden som blev evakuerad i april 1986 pga Tjernobyl?! Just nu kollar jag ”Destination Truth” som har varit i Pripjat.

Det finns massor av olika information och händelser på den här staden, det som intresserar mig mest är den forskning som inbegriper de som dog i samband med katastrofen.
Det finns massor av rapporteringar om olika händelser i staden som dog för 29 år sedan… oavsett om det är spökrelaterat eller inte.

Så här är det: Jag betraktar mig själv som en sort av häxa, det som i bibeln betraktas som häxa. Dock är det så att jag jobbar i samma sanna tro som de helares som finns inom kristna mytologin.
Jag jobbar med Jesus, Metatron, Raphael, Michael och Oden på en och samma gång.

Mitt häxeri är en blandning av den tro som finns/fanns i norden, Indien, judéen, japan och Irland…
Jag tjänar det goda! Inte en särskild tro! Jag tänker inte banna någon bara för att de inte tillhör samma tro som jag. Vi ALLA kan jobba mot ljuset och godheten oavsett om vi är häxor, kristna eller något annat…..

För mig finns inga otrogna, för mig finns bara ljusjobbare! Jag tänker inte utesluta någon som vill väl! Oavsett ville tro de har! Jag som paganist vill jobba jämsides med agnostiker, kristna, buddhister, islamister osv. Okej?

Jag vill inte ha en stämpel av t ex kristna, bara för att jag inte faller inom deras ramar! Jag begränsar mig inte av någon annans ramar än mina egna.

Love me or not, if not, that is your lost!

Jag satt vid skrivbordet och sms:ade min chef. Direkt ovanför telefonen ser jag post-itlapparna som på bilden till vänster. Jag hade satt fast dem där 8-10 min tidigare för att jag inte skulle glömma bort en dator till en elev.

VIPS! Far båda lapparna (med väl fungerande klister) iväg och slår i häftapparaten med ett ljudligt klickande, och de for snabbt! Det var två ljud, ”smätt”- klick!
Ungefär som om någon har smätt till dem med fingrarna så att de for iväg.

Jag kan inte förklara hur de for iväg men jag såg tydligt, inte ens i ögonvrån! Hur de for iväg och rätt in i häftapparaten!
Sådana här saker tycker jag är både häftiga och spännande, om än en smula överraskande 😉

De tre första som kommenterar får ett tarotkort draget och tolkat, lämnar man mail så får man svaret via den iställlet för här på bloggen.
Jag känner att jag behöver öva lite.
Det är ingen specifik frågeställning än, utan jag tolkar din dag utifrån det jag får fram av det kort jag drar.

Jag kommer använda mina Gnomekort som är väldigt snälla i sin framtoning.

Så kommentera på! De som hamnar utanför topp 3 får snart nya chanser.

Och så har det hänt nåt igen…

igår förmiddag satt Alfred vid datorn och Hannes i soffan med min iPad. Jag själv stod vid spisen.
Jag hör ett konstigt ljud och kikar in i vardagsrummet, där på en bänk ligger en linjal i metall, och ovanpå står en radiostyrd stridsvagn. Linjalen och antennen på stridsvagnen vibrerar som om någon har kläppt till linjalen så att antenn och linjal får lite fart.
Jag räknar in barn, hund och katter, alla spelar eller sover…. ingen är i närheten av den svajande antennen och vibrerande linjalen….

På kvällen sitter jag i soffan och pratar med Ian som står i dörren ut i trapphallen. Då ser jag nåt som förvinner ut i köket bakom honom, det är svartvitrutigt och ungefär som hörnet på en skjorta eller liknande… Vad är det?!

Två saker på samma dag dessutom, det var ett tag sedan…

Satt just framför datorn och helt plötsligt så lät det som om Ludde var på väg ner för trappan, han i princip river trappan på väg ner… Men Ludde är i skolan…

Det var en kraftig duns ovanför trappan eller på något av de översta trappstegen och så snabba steg med tillhörande trappknirk hela vägen ner till andra svängen ungefär… För är det nåt vår trappa kan så är det knaka och knarra… den låter som om den vrider sig i plågor så fort man ens funderar på att gå i den…

Spotify (katten) som ligger på hudnbädden nedanför trappan, vaknar till och tittar upp i trappan och fortsätter att stirra. Jag tänkte att det kanske var Klubban som vaknat och kommit ner i trappan för att äta för den katten kan få trappan att knarra ordentligt. Klubban låg på kontorsstolen jämte mig och sov. Alla katter som var inne låg inom mitt synfält och sov. Hunden också…

Vem fick trappan att låta…

Blev jag rädd? Nope
Överraskad? Definitivt….

Jag kan inte direkt påstå att själva aktiviteten skrämmer mig utan det är överraskningsmomentet som skrämmer mig….

Stör det mig om folk tycker jag är tokig? *kacklar* nope, det är inte mitt problem, jag lever i min verklighet, andra i sina…

Jag var uppe på ovanvåningen och plockade in kläder i garderoben förut. Jag gick ner till middagen när maken och barnen ropare.

Efter middagen gick barnen upp och lekte där uppe…

När jag sedan kom upp så var sovrumsdörren stängd, den var öppne när jag lämnade… men barnen hade ju varit uppe och lekt… men när jag öppnade dörren så fick jag knappt upp den för det låg en stor hög med tvätt precis intill, den högen med tvätt låg INTE där när jag gick ner och vem skulle ha kunnat lägga den precis intill dörren och sedan stänga dörren… medan högen låg precis intill dörren….

Eller ja, jag vet ju vad som hände men varför? Eller vem? Eller möjligtvis vad?

Vi har ju en robotdammsugare som jag vann i Maj 2011, Den har aldrig krånglat förutom när man inte orkat har glömt göra rent borstarna.

Imorse så hade den stannat i hallen för den försökte äta upp en gigantisk tuss av Selmapäls. Jag gjorde snabbt rent borstarna lite lätt och så gick den färdigt sitt pass och cirka en timma senare åkte den tillbaka till laddstationen och började ladda batterierna.

Jag gjorde kaffe och satte mig och tittade på tv och stickade medan jag väntade på att äggen skulle koka klart så jag kunde äta frukost. Äggen blev klara och sattes på avsvalning i kallt vatten och jag satte mig och stickade en liten stund till…

Ca 30 min efter att dammsugaren ställt sig på laddning och den laddade, det såg jag, och mitt under ett avsnitt av Ghosthunters så gick dammsugarjefflen igång och drog iväg över golvet!

Jag flög upp och stängde av den för att den fick med sig laddstationen i sin vilda flykt, jag stängde av dammsugaren och satte tillbaka den i laddstationen och så undrade jag först nu ”vaffasen hände?” och jag kunde bara fnissa…

Den har aldrig gjort så innan och har nu stått i 2½ timme lugnt och sansat i sin laddare utan att ge sig iväg igen….

Det är nu jag minns att vi kom ner, en morgon för ett par veckor sedan, och dammsugaren hade åkt iväg ca 1 m från laddstationen. Varför bara en meter? Och varför hade den startat? Hade det varit fel på den så hade den väl kört ett längre pass om den ändå gått igång? Den hade inte kört direkt för ”påsen” var tom och nytömd, den fylls på ganska snart annars.

Nåja, i vanlig ordning så grunnar jag inte nämnvärt över det, jag vet det händer saker här som kan vara svåra att förklara och det får vara så. Jag lever med det och tänker inte lägga för mycket energi på det, det lär ju inte hjälpa i alla fall 😉

För ett par veckor sedan råkade jag ut för en lite intressant sak…

Ludde satt med mig i vardagsrummet, Ian var uppe i säng, Alfred höll på och borsta tänderna och Hannes sov…

Jag stod och vek tvätt och såg, inte i ögonvrån utan typ i 45 graders vinkel hur Alfred smyger förbi upp i trappan. Jag frågade om han inte skulle säga godnatt innan han gick upp och lade sig…

– Men jag är på toaletten!! Vrålade han från dass!!

Vem gick upp i trappan? Det var inte det att jag tyckte mig se nåt utan jag såg armar, ben och kropp och den där ljusa pyjamasen, liknande den som Alfred hade på sig… jag såg tom att hen var barfota, då tycker man sig inte se nåt, då ser man….

Jag funderar på om det är samma lilla pyssling som jag såg när Ludde var nyfödd. Det var i samma storlek. Det var i ungefär samma vinkel men till vänster istället för höger.

Jag satt i sängen, ammade och tittade på tv och i ungefär denna 45 gradiga vinkel hade jag dörren ut i köket och direkt till höger om dörren var en köksbänk. Jag ser då (när jag ser på tv) hur ”någon” kikar upp över köksbänken och smygkikar på oss. Jag vrider snabbt på huvudet för att se rakt på och hinner precis se blont hår som duckar ner bakom köksbänken….

Ingen av bonusarna var där, det var ingen av hundarna, som för övrigt var svart och pepparkaksbrun. Det var inte heller Teskedspappan som då inte ens var hemma…. Vem var det?

Jag misstänker att det är en av Luddes hjälpare, en liten skygg pyssling som inte gärna blir sedd men som ibland blir lite väl våghalsig och som då avslöjar sig… Nåja, hen får väl hållas…

 Jag har skrivit om Virsehatt tidigare men idag gör jag det i lite mer mumbojumbo-anda… vad det innebär, blir du snart varse…

Alfreds gudmor har aldrig varit uppe på hatten men har länge velat och det var en spektakulär resa vi fick.
Jag har varit uppe ett par gånger innan i sommar och på ett och samma ställe, på vägen upp, har jag blivit väldigt yr. Jag trodde första gången att det var pga syrebrist och tungt flåsande. Det är inte direkt någon söndagspromenad att klättra upp, efter 20 m börjar man känna av lårmusklerna och då har man bara precis börjat.

Förra gången jag var uppe så stannade jag strax innan området jag blev yr och fick ner pulsen, flåset och blev ”normal” innan jag fortsatte. Dock blev jag exakt lika yr efter 3-4 meter som gången innan… idag var det samma sak, jag blev sketyr och lätt illamående… Och Affes gudmor kunde vittna om samma sak… det är alltså energiyrsel och inget annat!

Vi kom upp och kollade utsikten lite, och gick vidare över toppen. För att göra en lång och händelserik historia kort, vi sprang på ett energiband, en ”färglös skog”, ett mullrande berg, någon som ropade ”hallå” och lite andra goa saker… såatteh… Jag ska utforska berget fler gånger.

Du ”anonym” som var så modig och kommenterade att ”Förbjudet att medföra okopplad hund på virran!!”
Intressant att du kunde avgöra på de två bilderna att hunden inte är kopplad, eftersom den, vilket den är, bara det att jag släppt för att fota…. fråga gärna mig direkt nästa gång, eftersom du nog mycket säkert både har mig på facebook och bor i Oskarström. Så hade jag kunnat förklara för dig.