Etiketter
Hands Up!
01 måndag Jun 2015
Posted Okategoriserade
in01 måndag Jun 2015
Posted Okategoriserade
inEtiketter
24 onsdag Sep 2014
Posted NPF
inUnder ett par veckor har det varit en smula kaotiskt på morgonen.
Idag kändes det som om vi nådde botten, jag hoppas verkligen inte det kan bli värre!
Äldsta godingen vaknade motvilligt och bad mig väcka honom ”3 gånger med 1 min mellanrum”, nu är ju inte hans tidsuppfattning den bästa men jag sa att jag har inte möjlighet att göra det…. Det är tre barn till att rodda igång och jag själv ska hinna göra mig klar.
Då dök genast åskmolnet upp och trotssyndromet blommade ut i full skala. Jag bad honom gå ner och lägga sig på soffan en stund istället, och han stampade sig igenom huset.
Tack och lov faller han inte till att kalla mig saker, men han hatar skolan, fritids är så jäkla tråkigt att vara på, han vill vara hemma istället, han är ju så trött! osv osv….. När jag säger ”jag förstår det men du ska dit ändå” så kan jag ju säga att det blir inte LÄTTARE….
Det är här Alfred brukar kicka in och reta sin bror. Han är världens bästa på det 😉 Detta smarta lilla sötnöt kan bara inte låta bli! Hjärnan går i baklås och det är mycket viktigare att göra konstiga ljud, stirra, blinka, peta på och ”råka” knuffa sin bror… Som då så klart krigar på två fronter! Först kriget mot mig och sedan en mördarraid mot sin bror.
Jag försöker gå emellan och hejda Alfred att irritera Ludde, och koncentrera sig på att klä på sig. Det är uppenbarligen mycket roligare att stå och kasta sina kläder än att ta på sig dem. Idag tog det honom 20 min bara att få på sig kalsonger och t-shirt!
Så fort jag lämnar rummet för att sminka mig, sätta upp håret, gå på toa eller enbart värma kaffe, så spårar det hela ut igen. Jag behöver fan assistent på morgonen.
Att sedan ha dem sitta vid samma bord och äta frukost gör inte saken bättre! För att över huvudtaget få ungarna att äta på morgonen så får Ian och Ludde rismål, ICAs version av Risifrutti och det fungerar. Det är ju bara ett val, vilken smak. Alfred däremot tycker inte om det (heller) så han får vanlig småyoghurt, som Hannes också gillar, men han behöver inte äta frukost hemma eftersom han lämnas lagom till frukost på förskolan. Idag hade då småyoghurt tagit slut för att Hannes hade käkat upp dem *gah*.
Att göra sig själv i ordning och få i sig kaffe i allafall är en utmaning, att hålla humöret under kontroll, efter en kort natt fylld av hosta, går inte till slut och kaoset är totalt. Jag tycker synd om Teskedspappan som ska försöka sova sig igenom det här….
Nå efter allt tjafs och stök så kommer vi dock iväg, 15 min senare än vad vi borde men vi skiljs åt för dagen som vänner och efter samtal (i bilen) om varför det har blivit som det har blivit, igen….
16 tisdag Sep 2014
Posted NPF
inEtiketter
Just nu är det bara gnäll härifrån… men okej då, lite bättre med snuva och hostan lossnar, febern har taggat ner och huvudvärken moler bara. Kroppen gör fortfarande ont men jag drar mig inte för att rör mig, däremot är jag otroligt trött! Jag somnade på soffan igår, sov hela natten utan avbrott (vad jag kommer ihåg) och sov dessutom lite till på både förmiddag och eftermiddag.
Det här måste vara ebolaversionen av förkylning (excuse me my morbid humour)
Dock fick äldsta sonen massor med beröm över idrottslektionen! Han är inte den som direkt är förtjust i att hitta på saker i lagform, och framför allt inte idrott alls eftersom han inte kan bli förberedd som han behöver för att inte gå i baklås. Men det lossnar mer och mer!!
Han har gjort en grym mognad över sommaren och gör enorma framsteg i skolan. Idag var han tvungen att skriva sitt namn själv när vi ansökte om pass, och vårt efternamn är svårt för hans dyslexi, men han klarade det på tredje försöket!!! Stoltheten ångade om honom!
Små saker för andra blir så enormt stora för oss!
15 måndag Sep 2014
Posted Okategoriserade
inTrött, hostig och med värkande febrig kropp så var jag tvungen att ta in Ludde till polisen idag för att skaffa pass. Redan på vägen in kände jag hur svetten rann i strida strömmar.
Vid Nautilus gnäller Hannes till och *blurp* kräks han i knät på sig själv!
In på parkeringen vid polisen, ut med barnet, hittade ett par tvättlappar och sanerade det lilla som kom i bilen. Av med kläderna på Hannes och klarar det så pass bra att det inte kom kräks någon annanstans än på kläderna.
Men ungen kan ju inte gå till polisen i kalsongerna!? Iväg mot en klädaffär med Ludde och Hannes kvar i bilen. Det är då det händer, ni har sett alla de där klippen med folk som går med sina mobiler och som går in i något, oftast hårt?
Jag gör det…. just det! Jag ska kolla saldot men bank-appen bråkar, brister i uppmärksamheten och *PANG* huvudet rätt in i en balkong som någon arkitekt tycker att den ska sticka ut från huset, precis i lagom huvudhöjd på mig. Då är jag på väg att gråta, särskilt när jag ser att jag inte har pengar till kläder heller.
Ringer i uppgiven panik till Teskedspappan som raskt sätter över pengar till mig så jag kan köpa ett par byxor och en tröja till Hannes. Tur är väl pengaflytten eftersom jag blev av med ytterligare 350 kr hos polisen sedan. Dock fick inte Ludde något pass idag eftersom båda föräldrarna måste skriva på lappen….
Nåja, mitt pass klart, jag överlevde utflykten men det var fasen på håret. Som jag sagt tidigare idag: Det är en jäkla tur att jag kan ligga uppallad i soffan, med datorn på magen och bara tycka och skriva. Det är ungefär vad jag klarar av….
Ingen fara med Hannes heller, en släng av åksjuka…
16 lördag Aug 2014
Posted Hittepå
inEtiketter
Förra gången Ludde var på Laserdome vågade han inte gå in och spela.
Idag knallade han rätt in och ÄGDE hela skiten! Första rundan vann han med 3000p ner till 2:an och andra rundan fick han dela första-platsen med en annan kille.
Inte så att jag vill skryta med att han är bra på laserdome, utan jag är stolt över att han fixade det! Att han sedan gjorde det bra är så jävla härligt för honom! Att han ”vann” över något som gjort honom så orolig och osäker under så lång tid! Att han märkte vilket bra resultat han kan få bara han tar ett andetag och vågar!
Han avverkade ett antal hål i klättrandet på självkänslaskalan idag och jag är helt rusig av stolthet!
Jag vet vilken bedrift det var för honom, den kan tänkas banal men den tröskeln han gick över för att gå in i spelrummet idag, var enorm!
24 tisdag Jun 2014
Posted NPF
inAlfred har gått omedicinerad ett par dagar för vi ska till BUP imorgon och hans medicin räcker idag och imorgon efter snålande.
Igår satt Ludde och Affe i soffan och efter lite frispel (normalt) från Affe så suckar Ludde och säger:
-Alltså, jag förstår varför du ska ta din medicin varje morgon, du är ju bara fett jobbig! Mamma?! blir jag likadan?
-Jajjemän! Fast Alfred är tramsglad och du är tramsarg.
-Hur orkar du?
Ja, det undrar jag med ibland
11 onsdag Jun 2014
Posted NPF
inEtiketter
(ODD = trotssyndrom)
Vid väckningen vägrades det gå upp, till slut blir man arg (dumt) och så är allt igång. Barnet kastar sig fräsande upp ur sängen och skriker ”ALDRIG FÅR MAN SOVA!!”
Stampar ner för trappan och kastar sig i soffan och vägrar gå med, han ska inte gå på någon avslutning! Det är tråkigt!!
Det lirkas, pratas snällt, blir argt… inget hjälper… Han ljusnar lite när han tagit sin medicin, men ändock märker man att allt är upp och ner, han kan inte tolka sina känslor. Han vet inte hur han ska känna eller vad han känner och reagerar som han vet hur han kan, ilska, fräs, tjafs ”ska i helvete inte”…. Vi föräldrar får bli orsaken till hans utbrott, han straffar oss för att vi tar det, han får ur sig sin ilska och kan inte specificera varför han är arg, ”du väckte mig” är en anledning t ex.
Under mycket fräs och tjafs (lite bankande på bröder också) så fick han på sig kläderna och frukost i magen.
”Lilla hövding Åskmolnet” som är hans alias här hemma kom till skolan…
När vi kom till skolan 30 min senare så står alla klasserna uppställda på skolgården, utom Lilla Åskmolnet… ”Han sitter där borta, han vill inte gå med”. ”Jag tar honom” sa jag och gick och hämtade honom. Det var tråkigt på avslutningen, han skulle INTE gå in i kapellet, utan han skulle vänta utanför. Jag förklarade att han kan ju sitta med oss, för det är bra mycket tråkigare att vänta utanför än att gå med in i kapellet… Till slut gav han med sig och följde med in, med hissade axlar och armarna hårt i kors.
När vi avverkat en halvtimma undrade han hur långt det var och jag sa att vi hade gjort det mesta, brorsan skulle spela fiol, rektorn skulle tala och sedan skulle vi sjunga ”Den blomstertid” sedan var vi klara, det var okej. Han spelade lite på sin mobil och höll sig lugn en stund till.
Folk tycker säkert han är konstig och jag tänker inte förklara varför, det finns andra barn med både ADHD och autism på skolan, så det är inget okänt fenomen. Ja, jag låter honom spela på mobilen i kapellet, han stör inget och håller sig lugn och långtråkigt-gnället dröjer ett tag till.
Jag vill ha utbyte av de andra brödernas avslutning och inte bara fokusera på ”Lilla Åskmolnet” och hans funktionsuppsättnings mer krävande moment. Vi vet hur vi ska få honom att funka bäst i situationen och våra tillvägagångssätt kanske kan väcka frågor och vi svarar gärna varför. Vi tycker att vi kan få honom att funka utmärkt i vissa fall, men just i skolan, där han känner sig trygg, kan han agera ut och få för sig saker och vägra delta. Shit happens och han brukar vara med på det mesta och om han inte sitter med klassen stör inte klassen, de känner sin klasskompis och har accepterat honom rakt av, vilket gör att han känner sig ännu tryggare…
Allt som bryter mot vardagen, skolresa, avslutningar, studiedagar osv, ställer till det ordentligt hos oss
Sedan vet jag att han kan svära och fara ut mot något som han VÄGRAR göra, men när jag väl drar tag i honom och släpar med honom så har han skitkul!
Han är vårt lilla krångliga ”Åskmoln” och han kan behöva lirkas med ibland, men det är en skön och humoristisk kille som är en klippa i hemmet och högt älskad!
Ba så du vet ”Lilla Åskmolnet”….
27 torsdag Feb 2014
Posted NPF
inEtiketter
Är det nån härinne?! Det är alldeles mörkt….
Jag tänkte jag skulle bli nominerad till kategorin ”Mest Oregelbundna Bloggare”…
Ehem…
Jag har hållit på med en kofta länge och väl nu, den tar mycket tid fortfarande och så är det alla andra projekt inför en marknad jag ska vara med på i Åkraberg den 20/4. När jag får nya idéer så vill jag så klart testa och vad händer då?
Jag fastnar i projektet och så blir klockan två på natten och jag är skittrött dagen efter… så klart…
Idag var vi på BUP igen och vi har medicinstart på Alfred på lördag! Nej, jag tvekar inte att sätta mina barn på medicinering mot sin ADHD! Jag har sett hur väl bonusar har svarat på sin medicinering och Ludvig har blivit så mycket gladare och fått förnyat självförtroende i och med att han klarar av vardagen bättre!
Nu vet vi hur nedstämd han har varit under en lång tid, det är en lycklig kille vi har nu! Han svara bra på medicin och utökat stöd i och med dyslexin och jag tror att eftersom vi aldrig har gjort någon stor grej av vare sig ADHD eller dyslexi, utan mer konstaterat att det här behöver vi hjälp med och så är det inte mer med det, och att vi hela tiden varken mörkat för omgivningen eller hållit Ludde utanför vad som händer, så är det mer naturligt för honom att få hjälp än att han har problem.
Där har vi varit extremt noga att INTE säga att han har sjukdom, problem, funktionshinder osv. ”Du har en hjärna som är lite nyvaken, den behöver lite hjälp med att vakna så den kan tänka ordentligt” och ”Din hjärna vill så gärna lära sig och läsa och så försöker den så hårt att det blir bara kaos alltihop”, ALDRIG att det är fel på honom, för det är det ju inte!
Han behöver lite hjälp emellanåt men det behöver jag också, jag når inte allt t ex utan killarna har sett mig ganska ofta att be långa personal i framför allt affärer att hjälpa mig att ta ner saker som står långt in, högt upp.
Jag lärde mig häromdagen uttrycket NS, som jag bara älskar!!!
Alfred och Ludvig har ADHD, och resten av familjen har NS, vilket innebär ”Normalt Störd”….
10 måndag Feb 2014
Posted Högtid, Skola/förskola
inEtiketter
Det har inte hänt så mycket här på ett tag för det har varit riktigt hektiskt här hemma och jag har varit helt slut när jag väl kunnat sätta mig en stund.
365-dagarsutmaningen har hamnat lite i skymundan men jag kommer köra ett upphämtningsheat på det som jag har missat.
Vi har firat ett par födelsedagar och jag fick det jag önskade mig, en Claddaghring som bara är så underbar! Jag kommer gravera den och ha den som vigselring tillsammans med min orginalvigselring, om det funkar ihop.
Ludvig fyllde 10 år här och fick en resa, ensam med mig och Teskedspappan, till Köpenhamn när det blir lite bättre väder och Bakken har öppnat. Det blir tåg till Köpenhamn och en natt på hotell. Jag vet inte om resan eller Lego Star Wars III till xbox slog högst, resan om man frågar honom….
Födelsedagskalas hade han och Ian för ett tag sedan.
Idag var det utvecklingssamtal med alla tre skolbarnen och allt är väldigt positivt med alla tre!
Alfred är motiverad till tänderna, suger åt sig som en svamp och samlar på kunskap!
Ians läsning har lossnat ordentligt och han uppfyller alla sina mål för terminen.
Ludvig är mer motiverad att läsa och har gjort stora framsteg med sina resurser. Ludvig behöver någon som håller honom på spåret och som pushar lite och som utmanar honom. Sanningen är ju den att Ludvig är grymt svårmotiverad att göra sådant han inte vill, man måste hitta en balans där man får en grumpig Ludvig men inte trillar över i konflikt, bara för att han tycker det är tråkigt eller svårt. Det är en tunnare linje med Ludvig än med andra barn.
17 fredag Jan 2014
Posted Okategoriserade
inEtiketter
Teskedspappan och jag sitter i soffan med lite ost och ser på ”Yukon Men”.
Helt plötsligt lägger sig Selma i diskussionen:
Selma: -Voff!
Teskedspappan: -Var fick du luft ifrån?
[tystnad]
Ludvig: -Atmosfären?!
25 onsdag Dec 2013
23 måndag Dec 2013
Posted #Småbarnsliv
inEtiketter
30 lördag Nov 2013
Posted NPF
inEtiketter
Ludvig har du gjort sina första 8 timmar på medicin. Jag måste säga att det har gått över förväntan! Han tycker att han har varit lite dåsig men det är dock det enda.
Vi andra har dock märkt att den där omtänksamma och goa killen som dyker fram mellan utbrotten och tjurigheten, har mer eller mindre varit framme hela dagen! Det har varit mer avslappnat här och jag är inte lika mentalt trött som jag brukar vara.
Ännu inga negativa aspekter utan bara positivt. Ny dag imorgon! Heja Ludde!!
30 lördag Nov 2013
Posted NPF
inEtiketter
Idag kör vi igång! Ludvig har sett fram emot den här dagen och nu är det nog mer tisdagen han ser fram emot då han ska vara helledig från skolan 😉
Så håll nu tummarna att han reagerar bra och inte får biverkningar, rapport angående effekt kommer.
Varför har vi valt att medicinera och varför har vi valt den här medicinen?
Eftersom vi har sett så gudomlig effekt på de två stora barnen (där har Teskedspappan inte haft så mycket att säga till om) så har vi valt att medicinera, för Ludvigs skull!
Vardagen funkar bra trots hans utbrott och vi har hittat de där små vinklingarna på saker och ting så att han får en jämnare humörnivå och vi slipper utbrott någon dag här och där i alla fall. Utbrotten blir inte så stora mot vad de KAN bli hos ADHD-barn. Hans autistiska problemområden låter vi vara, de är ju inga problem egentligen utan vi får hjälpa honom med de rutiner och ”exter” han har för sig så han inte totalfastnar t ex.
ODD-tjurigheten är inte för att han är ouppfostrad eller slappt hållen, de finns där oavsett hur strängt man uppfostrar dem. De fäster vi inte heller så stor vikt vid, Ludvig är lättargumenterad och förstår varför man säger nej om man förklarar det, dock kan han ändå inte sluta tjura men han förstår och lugnar ner sig oftast ganska snart.
Däremot så behöver han lite fokuseringshjälp i skolan och ”lugn i huvudet” när han är där, framför allt anser iallafall jag att han är värd lugn och ro i sin inre värld och medicin som hjälper detta är en skitsak egentligen.
Man medicinerar inte barnen för att få en medgörlig och lugn unge! Det påståendet utdelar jag gärna en bitchslap för! Oftast blir det bara en verbal, men den svider nästan värre. Det är för barnens skull, man medicinerar, inte föräldrarnas *duh!*
Vi valde Ritalin för den har sin huvudsakliga utsöndring under skoltid, och just nu är det en period med utformning och anpassning som gäller.
20 onsdag Nov 2013
Posted NPF
inEtiketter
Det är bara att konstatera att Luddes ”autistiska problemområden” inte innefattar hur saker och ting ligger i alla fall… Jag plockade just in disken från diskmaskinen och upptäcker att igår, när Ludde tömde diskmaskinen, så lade han besticken i bestickslådan omvänt. Observera att jag inte skrev fel, för vi vet ju inte om det är fel eller rätt håll, eller om jag lägger åt fel håll *haha*
Ludde har inga problem med var saker hamnar, om det ligger i rätt vinkel osv…. besticken kan gått ligga åt andra hållet, tycker han. Jag själv däremot får konstiga spasmer och ryckningar av bestick som ligger (i mitt tycke) åt fel håll…
Däremot om du lägger köttfärssåsen PÅ makaronerna! Herregud, du får diska tallriken och börja om nästan!