Etiketter
Dinky var en Citroën C1 från 2007, jag köpte henne från en mycket god vän. Han var första ägaren och jag var andra…
Hon hade sina egenheter att ibland ladda ur batteriet random! Lagom tills hennes möte med döden hade jag fattat vad som orsakade urladdningarna.

Här kommer vi till 6 november 2026… Jag kör sopor och pantamera’s kärl på Ge-kå’s boenden. Jag älskar jobbet och var på väg till Ullared en väldigt tidig fredag morgon…
Jag har ca 60 km till jobbet och min lilla oberäkneliga bil tjänar mig väl!! Dock stötte vi på problem i Drängsered. Jag kör på genomfartsväg medan en timmerbil med släp kommer på korsande väg = hen har väjningsplikt.
Jag har sekunder på mig att agera från det att jag upptäcker lastbilen, till att jag inser att den inte kommer följa väjningsplikten, till att behöva bromsa.… det räckte uppenbarligen inte…
Tack gode gud, eller nåt, att jag höll ungefärlig hastighetsbegränsning, för hade jag kört snabbare hade jag nog inte klarat mig så bra!
Enligt lastbilsföraren hade han inte sett mig, och reagerade först när det ”högg till” i släpet. Själv undrade jag varför han inte kom och hjälpte mig!
Jag hann ta mig ut, konstaterade att min bils batteri stod jämte bilen! Jag och min valp hade tagit oss ur bilen, valpen var skärrad och kissade på mig. Nu först kom föraren av lastbilen fram.

Andra förare hade stannat och de undrade om de skulle ringa 112. Personligen kände jag ”ska du behöva fråga?” Och jag bad dom att göra det för jag var orolig för känslan i mitt huvud.
Jag hade farit tvärs över bilen och landat i passagerarsätet, valpen skrek till och allt jag ville då var att inte sitta på henne, då insåg jag att min bältesförlängare (jag är kort som satan) inte hade hållit ihop bältet!! När jag plockade ur bilen så hade bältesförlängaren suttit kvar i låset medan bältet hade släppt ur förlängaren… kommer aldrig lita på en förlängare igen! Trots att jag behöver den!
Flygturen resulterade i en blåslagen höger hand och armbåge… fotona är från 3 dagar senare och så klart syns dom inte lika tydligt på bild


Räddningstjänsten kommer och beordrar mig att inte röra huvudet, ytterligare väntan gör att polis och ambulans kommer. Jag får lämna första vittnesmålet och tack och lov hade Ludvig fått tag i Alfred som kom upp snabbt till Drängsered och tog över Strössel, och sedan in i ambulansen för mig…
Mitt blodtryck är genom taket!!! Men efter lite snack med sköterskorna och fokusering så är det bättre, mitt blodsocker är 8,7 och är ok för nu. När jag går ur ambulansen uppstår enda blodvite i händelsen! Eftersom jag inte hittat mina kraschade glasögon, så missbedömde jag höjden och slog i mitt ringfinger som blödde löjligt mycket!!
Alfred hade fotat medan han väntade


Till slut var ambulanspersonalen nöjd med mina värden och polisen hade fått allt de behövde, så vi fick åka hem. Alfred är den lugnaste av alla i mänskligheten och han fick min lugn, vi fnissade och pratade om hans jobb…
Min chef (den bästa om ni frågar mig) sa att han kunde köra lördagen och att jag kunde ta företagsbilen så länge! Jag tackade ja till att låna företagsbil men kände att jag behövde återgå till normalt liv så snabbt som möjligt…
Nu är vi här på onsdag (11/11) och jag har jobbat normalt tillsammans med valpen. Idag var hon sitt normala jag medan jag har enormt ont i kroppen! Jag var stel på fredag em och hade lite ömt i mina blåmärken, men idag är vidrigt ömt… hoppas att ledig torsdag är bättre
Jag var och hämtade det sista i Dinky idag

Skyddsängeln jag fick av en god vän och rönnbären som hjälpte henne… även om du inte tror, så gör jag det! Tror även min pappa var där för han var bland mina första tankar, innan jag ens orienterade var jag var…
Det här är klart den värsta krock jag varit med om under de 38 år jag har haft körkort. Visst har jag backat av sidospeglar, in i muren på tomten, MEN! Jag har aldrig ORSAKAT någon olycka! Trots att jag varit inblandad i tre olyckor under 2026!
•Feb 2026: Ett rådjur bara dyker upp helt plötsligt!
•Aug 2026: Grannen missar min existens och backar in i min bil.
•Nov 2026: Dinky möter timmerbilsdöden…
Den vetskapen gör att jag fortfarande vågar köra bil!





















