Min son ”The Tågnörd” sa att om jag ska vara lokförare får jag fan vara ansluten till minst ett järnvägsmuseum….

Så, 1-3 januari har jag då bedrivit med sonen och Nässjö Järnvägsmuseum…
Så. Jeffla. Kul!!!
Jo, jag har hängt en 15-åring i trasorna, men någonstans måste jag börja… Och att bedriva tid med sonen jag sällan ser är så kul!

Ärligt talat, tänker du bli lokförare så råder jag dig att gå med i en museiförening! Där finns så otroligt mycket kunskap att inhämta om du tänker köra tåg!

Även om du tänker sitta och köra X2:or så finns det kunskap du kan ha nytta av! Det är tågmekaniker, lokförare och lekmän med otrolig kunskap som du har tillgång till!!

Jag är så otroligt stolt över min Ian! Sonen som är 15 år och har ett otroligt intresse av tåg, han är den jag mest har dribblat kunskap med än så länge i utbildningen. Vi hamnar i vilda diskussioner där endast TTJ kan lösa problemet, men jefflar vad jag älskar’t!!!

Så vad jag jag gjort under årets första helg;
Först ock främst… Klättrat på Ra987!! Jag älskar dessa Rapidlok!!!! Så vackra!!!! Min målbild efter lokförarlicens och div fordonsutbildningar är att få köra DrottningRa987!!!!
Det kommer vara den största dagen i mitt tågliv!!!!

Efter detta så har det varit diverse rost-arbeten… men med en tonåring två steg framför dig hela tiden så är det massor av lådor som ska stängas, verktyg som ska läggas tillbaka, penslar som ska tvättas osv….
Jepp, älskat varenda minut av det!!
Jag är inte bara mamma i verkliga livet, uppenbarligen är jag mamma i lokstallet också….

Nog för jag har 18-isch år med erfarenhet av diverse museiföreningar så jo, de är ett gäng särskilda människor! Någon stackare har jag kanske lång diffus bekantskap med, men någonstans så var det ”Välkommen i gänget, här har vi låg ribba, skyll dig själv för du är här frivilligt”

Jag kommer återvända så fort jag kan! Jag vill lära mig mer om tekniken bakom alltihop!
Lär du dig hur en 60-talare uppför sig och hur man gör en panikåtgärd på ett ellok… då har du lärt dig mycket!!

Ja, våra museiföreningar behöver ideellt arbete, men vet du?
Det är inom museivärlden du lär dig bli funktionell problemlösare!!
Kunskapen du kan lära dig genom en rolig helg med god mat, sköna människor och bli lite skiten om händerna…..

Den får du ingen annanstans!!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Under torsdagen fick vi då veta att – nej – det blir ingen LIA alls under januari. Har vi tur kan vi få det senare under våren och ändringar i vårt schema och ”nödlösningar” är det som vi har att se fram emot.

Inte på något sätt okej eller optimal lösning, det vi sökte till kan inte uppfyllas och här lägger vi elever massa CSN-lån på en tveksam utbildning. Våra två närmaste ska inte på något sätt ta åt sig, den här kritiken landar högre upp.
Någonstans börjar jag fundera på att Protrain kanske inte får LIA-platser för att järnvägsföretagen vill ha bättre utrustade elever… det finns så många aspekter i det hela…

Under torsdag kväll kommer mail från vår underbara instruktör om extramöte under fredagen, det kan bara innebära att LIA-platser kommit fram…

Är man ensamstående utan barn är det väl okej och jag är i botten en jävligt flexibel människa, men när jag har 3-4 vuxna beroende av vad Protrain Utbildning får fram, samt 7 barn inblandade…. Jag blir matt…

Jag ber nu att platsen i Göteborg finns kvar, den jag vill ha och som passar mig så jäkla bra!
Jag är ikväll gråtfärdig av trötthet att vara en belastning för så många människor, just för att den utbildning jag anmält mig till inte kan ge mig det den har utlovat.

Fick tillbaka sista provet idag – Godkänd!

Alla prov godkända och jag är enormt stolt att jag lyckats med godkänt trots att jag har haft barnen mycket mer än vanligt, inte kan få ro att plugga ordentligt när de är här, livet rullar på även utanför lektionssalen.

För mig har distans varit räddning, efter 3h i bil och 6-8h i lektionssal, fanns ingen ork till plugg. Med distans kunde jag plugga mer… tror inte jag kunnat nå upp till VG ens om jag fanns på plats varenda dag….

Sedan får jag ge min exman Jonas en 🌹 för sitt tålamod att förklara när jag verkligen inte kopplat, inte alla som har en egen instruktör att fråga 😉

Sedan har Ian gett mig tillfällen att diskutera ditten och datten, han må vara 15 år ”bara” men det han kan, det kan han!!! Särskilt under ”Vistas i spår” satte han mig på pottkanten ett par gånger, nu har jag kört om i kunskapsnivå, men vi snackar maaaassa tåg ändå.

Tycker lite synd om de andra i familjen som har noll intresse av tåg, när jag, Jonas och Ian kommer ihop så blir det gärna tågsnack….

En tredje del gjord och det är fortfarande samma känsla – tokroligt och det känns hemma…