Det skulle kunna vara nåt nytt som Ingvar Kamprad hittat på men så är det inte, denna möbel är högst lokalt verksam i vårt hus.

Jag har nu tröttnat på vår 2½-åring Ian, han kommer få äta vällingen i vardagsrummet på mornar och kvällar, i övrigt blir det INGET ätande någon annanstans än vid köksbordet. Jag korvstoppar både Ian och 4-åringen Ludvig med den livsnödvändiga kunskapen ”Ge inte Alfred något att äta!”.

Vår 9-mån gamla krypande rallykalle Alfred är glupsk, tänk om han kunde vara lika glupsk när det gäller vanlig mat… Han äter fortfarande 6-mån mat för han kräks av de minsta bitar i maten *suck*
Tillbaka… när denna lilla rallykalle kryper på golvet så stoppar han ALLT han kommer över i munnen! Grus, pappersbitar, småsten, blomblad, garnbitar, popcorn… you name it…
Den här veckan har jag plockat ut ur hans mun chips, russin, riskaka och idag kom ”Grand Finale” – Ballerinakex…. Och allt detta har han snott från sina storebröder! Ludvig är ganska duktig på att inte ge honom saker att äta, medan Ian, som lever 50% av dagen i sin egen lilla värld, glömmer skålen med de få chips som de får, på golvet (där Alfred finns), inte märker om han tappar russin i soffan (som Alfred sedan hittar och dessutom NÅR!), ger honom riskaka fast han vet att han inte får…..

Alfred har utsett Ian till sin egen personliga foderautomat. Så fort Ian får nåt så är Alfred där – kaZING – så kommer han som skållad råtta! Denna lilla bebis kan komma upp i oanade hastigheter så fort det gäller att man kan sno från sin bror (eller brottas med sin andra bror).

Idag så kom Ian faktiskt och sa till att Alfred hade tagit hans kaka… ett Ballerinakex som sagt… Jag går in och ser en.. chokladkladdig tingest på golvet framför tv:n, krälandes på sin storebror som ser på bolibompa. Jag går fram och hänger Alfred över knät för att ta ut det han har i munnen. Att ha honom på mage på knät när man plockar ur munnen är enklast för då minimerar man risken att föremålet råkar åka ner i halsen.
Ungen börjar toksvälja när jag har honom över knät för att snabbast möjligt få ner sitt alldeles egensnattade ballerinakex så att jag inte skulle ta det. Jag försöker få in ett finger i munnen och han kniper ihop som en oskuld på Reperbahn, jag får till slut in ett finger i munnen på honom och får skrapat loss det sista av ballerinakexet, som fastnat som en gigantisk oblat, i gommen på honom. Allt detta medan ungen tuggar frenetiskt på mitt finger för att få mig att plocka ut det – sorry killen, skaffa tänder va!
OJ! vad sur han blev på mig… han kröp fram och bet mig i benet men jag säger det igen – skaffa tänder om du försöker dig på det!

Så from idag 25/4 2008 så får Ian inte käka NÅT annat än välling i vardagsrummet!