BU
Imorse var det ju sovmorgon och nu ikväll var det föräldrakväll på öppna förskolan, vilken dag! Lägg till att jag fick ergonomiska virknålar i brevlådan och mail om att min förhandsbokade bok är skickad!! En positiv dag alltså 🙂
Om jag skulle berätta det jag tänkte… i alla fall… det var info om KOMET ikväll och jag fick fiska upp hakan från golvet, i slutet. Vi har MYCKET komettänk här hemma!! Jag har snappat upp saker här och där, omarbetat ”verktygen” till vår familj och applicerat… vi har väldigt få konflikter, när det händer så är det normal utvecklingsfasande och går snart över.

Vi har t ex en kille som är 21 mån gammal som lägger sin keps/mössa i sin låda, hänger upp jackan (eller ja försöker, han når inte riktigt) och ställer in skorna när han kommer, precis som de andra två…

Däremot så är ju barnen precis som alla andra barn, den normala utvecklingen måste de följa för att bli fullfjädrade invånare i samhället, men däremellan är de underbara barn. Något måste vi ha gjort rätt….

Nu är det väl mest jag som får fortsätta att jobba på att tygla mitt humör men jag har kommit långt sedan jag insåg att jag får jobba med det…. Om man jämför den personen jag är idag med den som existerade för 15 år sedan så är det stor skillnad om inte 2 vitt skilda personer…

På önskelistan ligger nu en KOMET-kurs för finslipning och så har jag börjat sukta efter att bli handledare, det här är någonting jag verkligen brinner för. Med tanke på att jag sett vad det blir för resultat om man gör fullständigt på orätt sätt (jag vill inte säga fel) och hur relativt lätt man kan få det om man tänker på ett ”rättare” sätt…

Jag vill inte banka mig på bröstet och säga hur jäkla duktig jag är, klart jag är duktig, det är alla föräldrar som har sina barns bästa framför näsan, men nä, då vill jag hellre försöka hjälpa andra, jag har kanske ”knäckt koden” men jag har inte gjort det ensam…. jag har fått hjälp av mina barn…