En kyrka någonstans, där det händer saker…

Jag fick fram att det skulle vara en lång smal man med skägg, jag fick fram 50-talet och då skulle det vara Bertil eller vad han hette som var präst där då, han var en riktigt kraftig energi och jag såg honom flimmra vid en kyrkbänk. NN sa att någon hade sagt att vid dörren till saktristian så var det kraftigt, jag gick dit och ställde mig och kände ingenting, sedan kom det MASSOR med gåshud och jag fick inte lov att stå där! Det var hans! Det blev mer och mer tydligt att det var en präst som brann för sin kyrka.

”någon” gav mig tipset att de skulle skriva prästernas namn på lappar och lägga på altarringen och att prästen ifråga skulle få ner ”sin” lapp…

Han sitter inte fast utan är i ljuset men väljer att tillbringa tiden i ”sin” kyrka… De kan be honom lugna ner sig om de vill men jag tror de trivs med att ha honom där…
Det händer massor i kyrkan, ljuset tänds i tid och otid inne i kyrkan, de har kopplat ur fasadbelysningen, bl a pga skadegörelse men också för att den tänder och släcker sig som den vill. Hundratals timmar har lagts på felsökning i elsystemet, mycket pengar har gått åt till elektriker…
Saker försvinner och kommer sedan tillbaka på rätt plats, trots att bara en person vet var saken finns.
Ett stort kors har dykt upp på en plats där ingen har ställt det. Det korset har inte använts på länge.
Tända ljus slocknar, precis utblåsta ljus har tänt sig igen… inte varje gång, utan lite då och då…
Dörrar som låsts, hittas upplåsta.
Mer saker händer men det var det jag kom ihåg för tillfället….

Förutom den ”arbetande” prästen fick jag span på en gammal dam i huckle och sjal, hon sitter på en och samma plats i en kyrkbänk. Jag har uppmärksammat henne tidigare och hon sitter där, mitt emellan fönstrena och alltid kloss intill väggen… Det sitter folk på platsen endast när det är knökfullt i kyrkan, annars är den alltid tom…

Jag hade varit i Stenungsund och hälsat på ett par kompisar. När hemfärden skulle påbörjas så kommer jag från Stenungsund till Sandsjöbacka (ca 7 mil, 10 mil kvar) och inser att jag kommer somna när som helst. Med 3 st barn i bilen är det en mindre bra sak….

Jag kör in på macken i Sandsjöbacka, köper en marmeladstång, en kopp kaffe och en CocaCola. Lite häftig lungventilering i den iskalla vinden + tankning av bilen lyckades jag också utföra.

När jag satte mig i bilen igen så tog jag en tugga på marmeladstången, en sipp kaffe (insåg att det var så jäkla varmt att jag först kunde börja dricka det i Falkenberg), och några klunkar cola.
Jag satta mig bekvämt och bad änglarna om hjälp att hålla mig piig och vaken tills jag stod säkert på gårdsplanen hemma.

Efter ett sådant stopp är jag alltid pigg under de första 10 min när jag kör, och sedan kommer klippet i ögonen, trötthetssnurret i huvudet osv…

Den här gången eskalerade piggheten efter 10 min! Jag blev snudd på manisk – och det ska mycket till att jag blir det på en liten sketen marmeladstång och en burk cola (33 cl). Jag satt och klappade takten på ratten till musiken, sjöng med, mådde jättebra och var HUR PIGG som helst!

Resan gick underbart bra men i samma sekund som jag vred av nyckeln hemma på gårdsplanen så kom tröttheten som ett slag med ett baseballträ… Samma trötthet som jag känt på Sandsjöbacka kom tillbaka med all kraft!

Jag tackade för den hjälp mina änglavänner bistått mig med!