Ibland springer man på människor som kan sucka och säga – jag är sååå trött – varpå jag känner att ”here we go again”… när man sedan frågar varför de är trötta så kommer oftast svaret; -Jag sov dåligt inatt…. Jaha?! Ska jag tycka synd om dig? Förlåt mig om jag tycker att du bara gnäller, men för mig är det där inte trötthet… bara rent gnäll…

Ta 5 barn, i åldrarna 3 månader, 2 år, snart 4 år, 10 år och 12 år. Varav de tre yngsta inte har träffat de två äldsta på ett bra tag.

Ta en mamma som sedan den 7 oktober har genomgått RS på sina tre barn, kräksjuka på ett barn, matförgiftning på sig själv, maken och ena barnet samt idag drog på sig ryggskott. Som innan hon lyckades ta igen sömnen från sonens kräksjuka drog på sig matförgiftning och var mer eller mindre vaken en natt till…

Släpp ihop alla barnen och sätt denna trötta, smärtfyllda mamma, mitt i alltihop… efter 3-4 timmar känns det helt underbart att lägga ungarna!! Stormen Gudrun var som en vårvind i jämförelse!!!

Trots att man knappt kan ställa sig upp från sittande ställning, än mindre lägga bebisen i vagnen eller babysittern, så finns det inget som heter koppla av…
Man flyger upp och ner, lagar köttfärsås och spagetti (screw GI idag), ammar, blöjorna byter tack och lov maken och han gör även de mest omöjliga rörelserna. Klart han försöker underlätta! Men som inbiten supermorsa (jag klarar allt!) och som ör van att vara ”ensamstående” på veckorna så finns det inget som heter ta det lugnt…

Sista farthindret – ryggskottet – fick jag idag när jag skulle lyfta in mellankillen i bilen. Jag böjde knäna och lyfte honom nära mig, exakt som man ska göra, och se hur bra det gick *fnys*.
Jag stod ett par minuter och djupandades och funderade på om jag skulle ringa in till maken som låg i sängen och be honom komma ut och baxa in mig och så fick han ta dagisfotograferingen idag… meeeeen som den supermorsa man är, så rycker man på axlarna, kvider sig runt bilen, ålar sig in i densamma (jag har ju varit höggravid och tagit mig in i den) och kommer ner till dagis, genomlider fotograferingen och tar sig hem igen…. innan jag ens meddelar maken att jag hade ont i ryggen….

Tack gode gud för pausen jag fick i form av fika, sockerbombad kaka (screw GI idag) och flamstramsiga 2 timmar med bästa kompisen….

Dock insåg jag när jag kom hem att med min trasiga rygg, skall huset göras någorlunda respektabelt inför imorgon när prästen kommer för dopsamtal (äh, vi haaaaar faktiskt 5 barn och 30 miljoner prylar), och i helgen kommer kompisen sedan 25 år med SINA 5 barn….

Någon som vill snacka psykiskt utmattning?!

Någon alls???

Fast förvisso, jag har valt det själv, jag älskar ungarna, jag gillar att lägga mig på kvällen med en varm gosig bebis jämte mig, däremot kom igen och gnäll över att du är trött… men inse att min ribba ligger högt och ger jag dig inte den stöttning du känner att du kanske gjort dig värd av… kolla in om du ens har passerat mina referenser för att vara trött innan du tycker att jag inte bryr mig

måndag, 29 oktober 2007 vid 20:39