Så att de inte förstår eller kan läsa själva… men visst reagerade Ian på nyheterna imorse, kanske var det bilderna, kanske det hon sa… men jag förstår alla barn som är rädda, jag erkänner villigt att det har väl varit med en rädsla i maggropen som jag mötte morgonen.. men tack och lov så gick jag in och läste artiklarna igår och blev lite lugnare…
Logiken säger en sak men klart man blir rädd! Tänk om gårdagen – som var stressig och jävlig – hade varit vår sista dag? ärligt talat, jag kramade ungarna lite extra på dagislämningen kl 9 imorse och sa att jag älskade dem, en gång mer än jag brukar…. Bara för att vara på den säkra sidan 😉

Jo man blir nojig som förälder och självklart vill jag att mina barn ska få växa upp och leva ett liv som de är nöjda med, inte gå under i ett svart hål, men samtidigt som en rädslans vibrationer går genom magen ibland så känns det ju konstigt att det skulle bli ett svart hål, jag menar ett svart hål… *känns overkligt*

Annonser