Etiketter

,

Ibland knyter det sig i hjärtat och man vill ha en unge till…. tack och lov finns det dagar som idag som får mig på HELT andra tankar!

Från en konversation på MSN med min man:
På klädloppisen sprang jag som en jävla idiot för att ta ner Alfred från trappan, plocka ner honom från en fåtölj där han kom på att han kunde tända/släcka golvlampan, plockade ur honom ur babysitter, hindrade honom från att väcka en bebis, ge tillbaka bebisens leksak/napp/sockor, plocka honom i luften när han var på väg att kasta sig baklänges från en annan fåtölj….
Han skulle sno pengaburken hela tiden och hälla ut pengarna på golvet, plockade saker ur bokhyllan osv…
På Max höll han på att dra ut på parkeringen när jag beställde, han skulle inte sitta i stolen och varje gång jag tog honom i armen för att sätta honom slog han mig, han kastade mat på oss andra osv, samt att Ian ballade ur och inte skulle äta, så där var snudd på tvångsmatning. Ludde är den som har skött sig idag… tack och lov!

Väl hemma började Alfred gråta, slåss, kasta saker, bitas och vara odräglig, hade diarre och var så röd i rumpan att det vätskade sig. Han somnade på väg upp i sängen så han var nog riktigt trött, men 2 timmars skrikande kan få vilken mamma som helst att bryta ihop…
Inte nog med det, 2 timmar senare vaknar han och gråter och tar sig för örat + massa snuva… så det blev panodil i rumpan och nezeril i näsan och så sov han 20 min senare.

Så nu tänker jag gråta en skvätt av trötthet, eller ja, ta en kahlua och slappa istället, gråta hjälper knappt…