Ikväll när vi var på väg hem från farmor så var det underkylt regn/snöblandat, det var mörkt och Ian hade pillat på ljusinställningen och jag fick inte upp lamporna igen. Jag hade väl hälften av halvljuskäglan som man brukar ha….

Som tur var åkte Alfred och Ian med maken så jag hade bara Ludde med i bilen som höll sig väldigt lugn för en gångs skull, han förstod väl allvaret när jag förklarade att det var riktigt svårt att köra. Jag fick ”spår” i modden ett par gånger och det är nog bara tack vare 4hjulsdriften som vi kom hem utan att hälsa på i diket.

Strax innan Ljungby så fick jag se nåt som gjorde mig riktigt förvånad! I ljuset från lamporna, precis ovanför motorhuven, flög en rovfågel! Jag såg bara det vita bröstet och de vita benen med de karakteristiska rovfågelsklorna. Trots att det var jobbigt att köra och jag bara såg fågeln för någon halvsekund, så sitter bilden fastetsad i mitt huvud. Vilket gör att jag tror mer på att det inte var en fågel-fågel utan en hjälpar-fågel. Jag menar…. vädret gjorde det osannolikt (inte omöjligt) att en rovfågel skulle flyga så lågt över vägen.

Jag tänkte först att det var en uggla, men den var alldeles för slank, jag har sett ugglor flyga runt bilen så pass många gånger så att jag kan med ganska stor säkerhet säga att det inte var en uggla, det såg ut och kändes mer som en falk av nåt slag…

Kanske var det en fågel, kanske en hjälpare… men oavsett vad andra tror så vet jag vad jag tror, och jag tror det var min kompis örn som var ute på behjälpligheter i det svåra väglaget… Det har hänt förr och denna örn är mig kär… trots att han varit på väg att skrämma livet ur mig ibland….