Idag är det målstolpen med stort M, i och för sig har jag inte direkt satt några förhoppningar till just den 12 augusti, tvärtom faktiskt eftersom killarna har en kusin som fyller 1 år idag. Lille Oskar kan ju få behålla ”sin dag” för sig själv, och det ser faktiskt ut som att det blir så…

Klockan är nu strax runt 8 på kvällen och allt är lugn, eller ja, så lugnt det nu kan bli efter en dag med sammandragningar (1-7 st/h) och det har hållit på så i 11 timmar nu…. retsamt, irriterande och uttröttande, för inte fan tror jag de gör någon verkan…

Självklart var det idag som vi skulle iväg till sjukhuset med Ian på återbesök och jag hade ändrat tider på dagis och gått upp 2 timmar tidigare än vanligt… Det var ju inte vad jag hade tänkt, att putta igång en 2,5 tons buss själv, så där på morgonkröken. Tack och lov behövde den bara en liten knuff (stod i nedförslut) för att komma i rullning och den startade ju snällt när man fått upp farten. Som tur är så är det backe på dagis också och med lite planering så behövde jag inte knuffa bussen mer idag.

Däremot vid sjukhuset… där finns ju ingen backe som man får parkera i… så det blev till att dumpa alla barnen på dagis, ringa sjukhuset och få dagens mest onödiga utskällning, och åka hem igen… Stressen och knuffandet hade dragit igång sammandragningarna… och de vägrar ge med sig. Det har dock blivit lite färre nu under eftermiddagen.

Det blir ju inte bättre av alla ”roliga” människors pigga kommentarer om att:
”har inte du fött än?” (fan, är du blind eller?)
”Jag trodde du var på förlossningen” (Nä, jag tänkte föda här på dagis faktiskt)
”Se nu till att ha fött tills på tisdag” (Håll käften kärring!)

Vad får folk att tro att jag är det MINSTA road av deras kommentarer? Att de är så jävla unika att bara DE har kommit på den där kommentaren? Som jag just hört för 3:e gången idag bara… Gör alla gravida i din närhet en stor tjänst! HÅLL KÄFTEN!

Det blir ju inte bättre av att trots att jag knappt kan gå, bara vill sköta vardagen som vanligt. Jag känner mig bara lat och oduglig när jag bara vill sitta/ligga i soffan… Och får dåligt samvete när Teskedspappan får laga mat, duka, plocka av, sätta in i diskmaskinen, fixa ungarna inför sängläggning, plocka allting annat här hemma plus att han jobbar heltid… Jag tar så klart det jag kan när han inte är hemma, med påföljden att jag har ont så jag är färdig att gråta, när han kommer hem… jag ser ju själv hur det ser ut när han far runt här och jag sitter och virkar/stickar eller lyssnar på ljudbok…

Men nu tror jag det är max en vecka kvar, eller ja, jag hoppas det i alla fall… var hon barnmorskan igår och allt såg bra ut. Jag frågade henne om hon trodde att det blev en 4.5 kgs klump eller om han håller sig runt de andra bröderna… hon klämde och buffade och retade upp lillebror riktigt ordentligt och så sa hon till slut att det han kändes inte så stor, runt 3.7 kg trodde hon… och hon är ju veteran så jag hoppas hon har rätt…