Vaknade den 21/8 vid 07.30 av en sammandragning som kändes lite… Tänkte inte mer på det utan gick upp på toaletten – blodblandat slem!!!! Yes!! Kanske hade det kommit igång ändå!!!

Vid 11-tiden försvann tecknen på slemproppen och det kom en och annan sammandragning under dagen. Jonas och Totte var i Landeryd då det var museikörning. De kom hem framåt eftermiddagen och vi fikade med grannen och käkade middag. Sammandragningarna hade i princip avtagit nästan helt.

Vid 20-tiden på kvällen tog jag 2 panodil och lade mig på soffan och jag fick då några sammandragningar ca 10-30 min emellan under ett par timmars tid. Jonas duschade och gick och lade sig och jag gick och duschade. När jag var på toa så kom det JÄTTEmycket utav slemproppen och jag ringde förlossningen… De tyckte att vi skulle komma in för bedömning och vi ringde Jocke så han kom och passade ungarna över natten. Jag packade det sista till väskan och så satte vi oss i soffan och inväntade barnvakten.

Vi var inne på förlossningen strax runt 01:15 och jag fick ligga med ctg i ca 45 min. Lillebror somnade i magen så de fick väcka honom (och mig) med lite isvatten och så fick jag ligga på sidan istället. Det märkliga är att värkarna blev starkare när jag låg på sidan än när jag låg på rygg. Vid 02:30 konstaterades det att jag bara var öppen 2 cm och hade en kant kvar på livmoderhalsen, då tappade jag modet och kände att jag kunde lika gärna få sovdos och åka hem. Jag fick inte min efterlängtade lustgas för barnmorskan tyckte det var för tidigt.

Jag blev inskickad i duschen och satt där i ungefär en timma och det hjälpte lite i alla fall, jag blev bara såååå trött! Jag var redan trött när vi kom in för jag hade ju varit vaken större delen av dagen och hade haft Alfred och Ian själv hemma större delen av dagen. Jag kände att jag ville bara sova egentligen…

När jag kom ut ur duschen hade ingenting hänt!!! Trots tätare och kraftigare sammandragningar… Vid 03:30 var jag fortfarande öppen 2 cm och hade en ”styv” livmodermun.

Jag fick akupunktur i ryggen och jädrar i min låda vilken effekt! Jag hade hela tiden trott att jag inte hade direkt ont i magen vid sammandragningarna utan att allt var koncentrerat till ryggen, men när väl ryggen var bedövad så kände jag i magen hur det gjorde ont. Hade jag bara fått bort smärtan i magen också hade det varit lugnt.

Efter ytterligare någon timme med tilltagande värkar så fick jag tjatat till mig lustgasen till slut! Jag upplever nu närmaste timmen som under ett konstant rus, njae, inte riktigt. Jag somnade mellan värkarna eller låg så djupt ner mot sömn som det bara gick. Jag vaknade ett par gånger i panik över att värken hade börjat men jag inte hunnit med att parera med lustgasen!

Barnmorskan kom in vid 05:30 ungefär och konstaterade att jag var öppen 7-8 cm! Hon visste inte för det var en stor hinnblåsa ivägen. Hon tog hål på den vid nästa värk och sedan var det i princip klart. 2 värkar till (eller nåt sådant) så var jag öppen helt!

Jag var flitig med lustgasen och det gjorde att jag går in väldigt i mig själv och kan verka okontaktbar men jag är med helt och fullt men väldigt fokuserad. Jag upplevde en märklig känsla, det var ungefär som att om jag bara hamnade på rygg och ”vek isär benen” så tog kroppen kommandot och jag i princip bara hängde med under krystvärkarna, jag lät kroppen krysta och tog i när jag blev tillsagd och på så vis tror jag det tog 2 (möjligtvis 3) krystvärkar innan han var ute.

Det hade tagit mindre är 2 timmar och 30 min från 2 cm till färdig förlossning! Med Alfred hann jag inte med på hans 2 tim 52 min långa förlossning, men den här gången hade jag en barnmorska som var helt underbar och som lyssnade framför allt! Så på så vis kändes förlossningen snudd på som en drömförlossning. Jag hann dock inte med EDA:n som jag ville ha tidigt men jag tror faktiskt jag är glad för att den inte hanns med, allt skötte sig själv i princip nu och vem vet vad som hade behövts om den blivit kopplad.

Jag sydde 2 stygn på utsidan och jag tror det var max 2 stygn på insidan. Så här dagen efter så kan jag säga att jag har knappt ont alls! Jag är lite öm och sätter mig försiktigt ner men har inte några problem med underlivet alls *toknöjd*, med Ian hade jag ont i en månad ju.

Vi har ju i princip dissat ALLA namn under hela graviditeten, det enda namn som vi har kunnat enats om är Dag-Otto, men faktiskt också kunnat enas om att det är nog inte sjysst mot ett barn och döpa det till Dag-Otto… När så lillebror kom ut, så hade han sitt namn med sig… en blick på ungen så var det klart! ”Han ser ut som en Hannes” sa Jonas, och mycket riktigt, det gör han! Så Hannes får det bli.

Nu så här, snart 1½ dygn gammal, så har personligheten mer och mer blivit tydlig… Hannes är en lättskrämd kille, som ser tuttar överallt! Det tog honom 2 min att bli född och suga sig fast, han hittade tutten direkt och släppte den mer eller mindre inte på 2½ timma. Efter det sov han i 17 timmar, käkade, bajsade och sov sedan igen.

Hannes kan fisa så han skrämmer slag på sig själv, har vampyrtendenser då ljus är något extremt jobbigt och blixtar ska vi inte tala om!

Under läkarkontrollen uppvisade han tecken på ”gulsot” och ska nu ligga, helst i blöjan i dagsljus. Så just nu har han faktiskt tröja på sig, men ligger i liften (vagnen är med pappa i garaget) framför fönstret, så får vi se om det blir bättre eller sämre.

Jag upptäckte imorse att jag har träningsvärk i halsen och i nacken, vilket jag tillskriver hysteriskt sugande i lustgasmasken… en viss träningsvärk finns även i armar och i ryggen, jag sög tag i skydden på sidan av sängen för att hjälpa till att ”dra” när det var dags att krysta…

(revidering av förlossningsberättelsen kan ske när jag har fått journalen)