Etiketter

Igår kom Alfred hysteriskt gråtande in efter att ha varit ute en stund. Han var riktigt trött eftersom han återhämtade sig från kräksjuka under fredagen..

Han var totalförtvivlad för att han hade dödat en spindel som kröp på husväggen! Vi satt och pratade en stund om varför han hade dödat den och om han ångrade sig och det var därför han var så ledsen… Sedan kom vi fram till att enda sättet som man slipper bli ledsen på är att helt enkelt låta spindlarna och alla andra djur fortsätta leva.

Han har en förmåga att samla en hink med daggmaskar på förskolan, och så ska han ta med sina ”kompisar” hem. Jag brukar säga att han har massa kompisar hemma bara han letar lite och så får han hälla ut hinken i buskarna.

Förra månaden var hans kompisar varenda sten han hittade, vi har fortfarande bumlingar som far runt i bussen efter den omgången…

Förresten, i fredags var jag lite stolt över honom. Han var som sagt kräksjuk, ganska lindrigt men ändå, men han klarade det hela fint själv! Ingen kräka i sängen och han sprang på toa de gånger han behövde kräkas… han fyller 4 år om ganska exakt 2 månader. Han fick tillbringa hela dagen i vår säng, sovandes eller tittandes på bolibompa…