Vi har ett hemmabyggt skafferi i köket. Enormt stort och lättöverskådligt. Bilden nedan är tagen precis när det är färdigt så allting är en salig röra… men i alla fall…

Dörrarna har under ett par års tid inte gått att stänga ordentligt för gångjärnen hade gått sönder. Ibland fick gångjärnen för sig att öppna sig för mycket så man fick ha en skruvmejsel för att bända till det så man kunde stänga ordentligt igen.
Det var väl inte hela världen, men en dag var det inte någon vuxen som gångjärnet krånglade för utan för Ludde, som konstruktivt tryckte igen dörren så att gångjärnet lossnade med 2 skruv ur väggen, dörren satt fast på återstående 2 skruv, men med böjd platta.

Så har nu båda dörrarna sett ut under minst 1½ år och det har funkat bra tills Hannes blev stor nog att börja länsa skafferiet. Det löstes med öppningsbara buntband, men så häromdagen lossnade ena dörren och idag har Teskedspappan lagt några timmar på att mäta, såga, skruva och åka och köpa fler gångjärn… och nu sitter dörrarna som de ska igen! Med gångjärn som inte kommer hänga sig i öppet läge! Dessutom med magneter så att vi inte (förhoppningsvis) behöver använda buntbandet mer…