I 3 kapitlet säger §8-10-11 så här:
8 § Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.
Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.
Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.
10 § För en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.
11 § Om det finns särskilda skäl, får ett beslut enligt 9 § för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan innebära att särskilt stöd ska ges enskilt eller i en annan undervisningsgrupp (särskild undervisningsgrupp) än den som eleven normalt hör till.
Personligen ser jag bara en sak, segregerade barn på Österled och Anderbergsskolan (framför allt) kommer bli ännu mer segregerade. Deras självkänsla och självförtroende kommer verkligen behöva klättra på enorma berg för att ens kunna existera.
Alla barn som har en läsproblematik, skrivproblematik eller t ex psykoneurotiska sjukdomar kommer hamna ännu längre ner i samhällsskikten om de ens kommer ur skolan med godkända betyg.
Man ger inte dessa barn särskilt stöd för att ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, för att citera skollagen direkt. Att förneka ett barn resursperson ”för att det finns inga resurser” är idag redan ett stort problem, det kommer inte bli mindre med dessa indragningar.
Att spara in på skolan är lösningen på att bli mer konkurrenskraftig med arbetskraft utomlands. Det är inte lösningen på att öka kunskapen i skolan, det är inte lösningen på de dåliga resultat svenska skolan har redovisat under många år.
I takt med att bonusar ökats, kommunpolitikerna har ökat sin årsinkomst och neddragningarna har ökats har den svenska skolan fått ta käftsmäll efter käftsmäll och våra barns möjligheter i framtiden har drastiskt minimerats.
Om man som förälder lutar sig tillbaka och tror att ens barn får den bästa möjliga utbildningen ska man kanske ta sig en funderare till. Man kan inte slappna av utan hela tiden ha inblick i vad som händer i skolan, hur barnet ligger till i förhållande till läroplanen och hur utvecklingen går. Mitt barns utbilding är idag inte skolans ansvar, det är i högsta grad mitt ansvar och jag som förälder får kriga för att mitt barn ska få det som är deras konstitutionella rättigheter. De rättigheter som Halmstad nu vill frånta dem… ännu mer….
Jag är enig i endel av det du skriver vännen, men det är också MÅNGA föräldrar som inte orkar/ eller tager sig tid till att sitta med deras barn och göra läxor.Det är fruktansvärt att det sparar in på skolor mm. MEN föräldrar 2012prioriterar inte att göra läxor med sina barn, de ( inte alla men många) menar att det är skolornas ansvar. Vilket jag personligt tycker är helt fel…..
Om man inte prioriterar sina barn? Varför har man då barn?Om man inte orkar att göra läxor med barnen så finns det en jätteenkel sak, sluta gnäll och ta konsekvenserna.I dagens samhälle kan man luta sig tillbaka och glida med, men då får man ta det man får. Eller så får man helt enkelt ta ansvar för sitt eget liv helt enkelt.Ingen lever livet åt dig och vill man det bästa för sina barn så slutar man vara så förbannat lat och gör det som krävs av en.
Ja, visst kan vara lat och inte bry sig. Jag får ont i magen när jag tänker på hur det gått för min fina dotter på 4½ som fick en autismdiagnos för några månader sen. Hade jag bara lyssnat på bvc-psykologen och bvc hade det nog bara varit normalt. Hade jag inte bråkat och krävt hjälp hade vi nog kommit oss fram till en utredning. Och då har hon ju inte ens kommit till skolåldern ännu. Får väl vässa tungan till dess.
Jo, så är det ju….Jag har slagits många gånger för ungarna men då på vårdcentralen. Ian har ju celiaki och jag fick kämpa mig frustrerad hos 2 läkare innan jag fick hjälp hos den 3:e. Samma sak med Luddes laktosintolerans… Var beredd på att kämpa, goddtag inga nej, gå högre och högre i organisationen om det behövs. Som jag brukar säga "det står säkert bitchin' mom i ungarnas sjukjournaler"