Jag har skrivit om Virsehatt tidigare men idag gör jag det i lite mer mumbojumbo-anda… vad det innebär, blir du snart varse…

Alfreds gudmor har aldrig varit uppe på hatten men har länge velat och det var en spektakulär resa vi fick.
Jag har varit uppe ett par gånger innan i sommar och på ett och samma ställe, på vägen upp, har jag blivit väldigt yr. Jag trodde första gången att det var pga syrebrist och tungt flåsande. Det är inte direkt någon söndagspromenad att klättra upp, efter 20 m börjar man känna av lårmusklerna och då har man bara precis börjat.

Förra gången jag var uppe så stannade jag strax innan området jag blev yr och fick ner pulsen, flåset och blev ”normal” innan jag fortsatte. Dock blev jag exakt lika yr efter 3-4 meter som gången innan… idag var det samma sak, jag blev sketyr och lätt illamående… Och Affes gudmor kunde vittna om samma sak… det är alltså energiyrsel och inget annat!

Vi kom upp och kollade utsikten lite, och gick vidare över toppen. För att göra en lång och händelserik historia kort, vi sprang på ett energiband, en ”färglös skog”, ett mullrande berg, någon som ropade ”hallå” och lite andra goa saker… såatteh… Jag ska utforska berget fler gånger.


Du ”anonym” som var så modig och kommenterade att ”Förbjudet att medföra okopplad hund på virran!!
Intressant att du kunde avgöra på de två bilderna att hunden inte är kopplad, eftersom den, vilket den är, bara det att jag släppt för att fota…. fråga gärna mig direkt nästa gång, eftersom du nog mycket säkert både har mig på facebook och bor i Oskarström. Så hade jag kunnat förklara för dig.

Det växer träd i berget….

Jodå, vi höll på med mycket konstigt…