Etiketter
När Ludde var 18 mån märkte vi en markant ändring i hans sätt att välja vad han ville äta. Han slutade äta än det ena än det andra. Förändringen kom på ca en månad och vi försökte frustrerat få honom att äta. Till slut var hans meny lättöverskådlig: Ris, potatis, pasta, kött, frukt, bröd, mjölk, vatten.
Vi kom snart på att skapades det ett konfliktmoment vid matbordet så åt han ännu sämre. Vi slutade att tjata och gav honom det han åt, och erbjöd honom annan mat hela tiden. När vi gjorde mat till oss andra så gjorde vi inte annan mat till honom men vi tog bort kött innan vi gjorde grytan och han fick bara köttfärs till makaronerna t ex.
Vi/jag var hos BVC ett antal gånger, jag gick till dietist, men det enda som kunde få honom att äta var så som vi redan höll på. Så många gånger jag fick höra att ”friska barn svälter sig inte”, men ärligt talat, det är ren skitsnack!
Om jag bara erbjöd Ludde ”färdig” mat eller för den delen hemlagad mat, så slutade han äta. Punkt. Slut.
Om jag råkade ge honom yoghurt på morgonen så vägrade han äta på resten av dagen, även om jag gav honom sådant som han åt. Han verkade inte lita på att jag gav honom rätt. Då ska vi inte tala om när han råkade upptäcka att jag mixade löken och lade i köttbullarna! Han slutade äta hemmarullade köttbullar den dagen! Det tog mig över 4 år att få hans förtroende i matlagningen igen.
Idag kan jag t ex säga att det är bara köttfärs och tacokryddor i körrfärssåsen/köttbullar/pannbiff och han äter, om än skeptiskt.
Allt som smakar taco eller fajitas funkar, så länge det inte är sås.
Största idiotförklaringen fick vi av Lt Hallands i särklass sämsta barnläkare när hon sa att ”pojkar i den åldern kan vara lite kinkiga med mat”! Att han varit likadan i över 7 år spelade ingen roll! Oavsett vad vi sa så var det bara åldern….
Idag har vi lyckats komma en bit på väg, han äter numera pannkakor, ugnspannkaka, cornflakespanerad fisk, flingor, yoghurt, mjölkprodukter, pasta, ris, pommes frites, risgrynsgröt, kötttfärsmat, kött, kyckling, korv osv. Det viktiga idag är att det läggs upp var för sig utan sås, som tex köttfärsröra funkar fint om t ex majsen och köttfärsen kommer var för sig och han blandar själv på tallriken.
I dagsläget äter han definitivt inte kokt potatis och potatismos, vi tror det är konsistensen som är problemet. Han äter rösti och pommes frites utan problem så länge de är ”knapriga”. Ludde är själv på det klara med att om han inte äter maten blir det ingen annan och han kan säga ”jag fixar nåt att äta själv” och så kan han äta yoghurt/flingor eller göra mackor. Det är sällan gnäll över maten utan när han äter dåligt så vet vi att han inte är förtjust i maten.
Vi har förlikat oss allihop med det här, Ludde härjar inte om det inte är nåt han inte gillar, och vi bråkar inte med honom om maten, det enda vi begär är att han smakar. För ett par veckor sedan upptäckte han vitlökssås och att det är gott. Lär väl inte vara det sista som han upptäcker för att vi ber honom smaka…
Jag känner igen mig massvis i det här. Jag var exakt likadan – jag åt precis samma saker som Ludde, förutom kokt potatis i det här fallet.Jag vet inte om det kan trösta, men när jag kom upp i tonåren så började jag äta mera (dock så ändrade jag inte maten i stort sett) men i och med att jag åt sådana MÄNGDER som jag gjorde, så gick det ju lite åt fel håll, att jag blev stor och fet i ganska ung ålder. Du vet, tonårs-"pang":et skall man ju försöka passa sig för.Vill inte påstå att jag ändrat så himla mycket nu när jag är vuxen heller, men ibland så försöker jag mig på att SMAKA. Jag måste INTE gilla det, men smaka kan jag absolut göra.Fast det gäller inte kokt potatis.. Hehe.. 😉
Det är ju så att man får passa honom lite, får han äta det han vill så är det ju kolhydratrika saker och det känns lagom bra. Jag hoppas vårt "kolhydratlåga" tänkande går i arv…Alla gillar ju inte potatis så är det ju och då ska man inte tvingas äta det heller, särskilt inte som att middagen kommer i retur pga att det är äckligt.