Den här tjejen skriver öppet om sin upplevelse under sin första dotters förlossning.
Jag känner mig en smula… jag vet inte, det är svårt att beskriva känslan, men jag tycker så otroligt synd om henne, att ha upplevt detta när det ska vara en helt annan upplevelse.
Jag blir arg över hur det går till, den här tjejen hade tur ändå att det ”erkändes”, men de stackare där det bara slätas över? Jag kan inte låta det här gå förbi, läs hennes inlägg och ge henne ert stöd.
Följ henne på Twitter
Peace out
☆ VideHexan ☆ 
Vilken fantastiskt modig tjej, tror inte hon anar hur många hon hjälper genom sin berättelse !!:)Och tack föresten 😉 ..jag kände mig verkligen hemma när man möttes av regn och rusk hi hi Kram
Jag är inte så kunnig inom detta område – men aj!Sv: Jag lider med er! Min schäfer hane har C/E på sina höfter och beläggning på ena armbågen. Lyckligtvis är han välmusklad sen unga år, och med hjälp av vibrationsträning och motion håller han sig i form.Han är 4,5 år idag och jag hoppas innerligt att han slipper besvär under kommande år!Han är den mysigaste "lilla" schäfer man kan tänka sig!Sköt om dig!
sv: Haha ja men precis 🙂