Etiketter

Jag är rik! Jag kan skatta mig lycklig och betydelsefull! Det kan mina vänner också göra.

Jag har många kompisar och vänner, men en handfull är de som jag verkligen kan kalla vänner. De där människorna som känner till i det närmaste alla hemligheter jag har och vise versa. De som förstår hur jag mår trots att jag säger ”bra” när de frågar.
De där som accepterar varje aspekt av mig, de behöver inte gilla den, utan bara acceptera att den är en del av min helhet. De som säger ”du, idag mår jag inte så jäkla bra, vi tar det en annan dag” istället för att hitta på ett svepskäl till varför man får ställa in t ex…

Vänner är de där som kan sitta och lyssna på en när man behöver prata av sig om något, stort som litet och oavsett hur många gånger man måste prata om det. Det är när man pratar om det som ett problem många gånger förlorar sitt grepp och storlek.
En vän kommer inte med anklagande saker ”hur många gånger måste du tjata om det?” utan en vän bollplankar försöker hjälpa till att hitta en lösning eller säger helt enkelt ”du, idag glömmer vi det där och pratar om nåt annat, är det ok?”. En vän kan även var helt ärlig och säga ”jag är villig att hjälpa dig med det här men jag tycker nog det börjar bli tjatigt, ska vi se om vi kan ändra infallsvinkel?”.
Hänger ni med?

En vän är den där som man kan diskutera friskt med, men inte alltid ha samma åsikt men att man är helt ok med det ändå. Alla människor är olika, olika saker intresserar oss och vi ser saker och ting på olika sätt, men det ska vara ok med det ändå. Man ska kunna diskutera så stickor och strån flyger och så byter man ämnet och skrattar åt samma sak inom ett par minuter.

En vänskap ska kunna jämföras med en syskonrelation, ni vet det där kivandet men ändå den villkorslösa vänskapen som är den fundamentala grunden.

En vänskap ska kunna tåla att man pratar om varandra med andra i vänskapskretsen. Dock är ju skitsnack en helt annan sak. Kan man inte säga saken direkt till personen kanske man inte ska säga den till någon annan heller. Ibland kanske man behöver få hjälp med tankar om en annan människa och man behöver vända sig till någon som känner en båda, är man orolig för någon kan det behövas med annan input.

Jag har vänner som har ventilerat sin oro för sin ekonomi i närmaste framtiden, hyran behöver in och pengarna kommer nästa vecka, t ex. De gånger det har hänt har det sammanfallit sig så perfekt att vi då har haft pengar över för tillfället, eller ja över och över, men öronmärkta men behovet finns inte för dem just nu. Det har aldrig varit någon tveka om att låna ut pengarna. Det sägs ju att man ska inte låna ut pengar till vänner och gör man det så ska man kunna undvara dem ifall de inte betalas tillbaka. Dock har den tanken aldrig föresvävat mig med de vänner som vi har lånat ut pengar till, de vi har lånat ut pengar till vet vi betalar tillbaka.

En jul ringde en kompis och frågade om vi hade någon mat över i frysen för en annan kompis hade det lite knapert de närmaste dagarna. Vi diskuterade här hemma och tog beslutet att ge hen en tusen-lapp i tidig julklapp. Andra gånger har någon i detta lilla tighta kompisgäng haft lite bostadsproblem, fine! Vi har plats. Man kan inte räkna med att få eget rum och egen ingång men egen nyckel, en säng och tak över huvudet kan vi alltid fixa. Inga. Problem.

Vi vägrade ta emot hyra men vi fick så otroligt mycket betalt i att jag hade sällskap på veckorna när Teskedspappan jobbade borta (det är några år sedan nu) och jag var ensam med 3 små barn. Bara att ha någon som bytte i diskmaskinen! Wow! För den inneboende var det en bagatell men för mig var det så värdefullt. För hen var sängplatsen så otroligt värdefull men en bagatell för oss…

Andra gånger har det varit jag som behövt hjälp. Allt från tillfällig sängplats, lånat pengar, skjuts, bärhjälp men framför allt att få prata av mig, och få ett annat perspektiv på saker och ting. Skit samma när, var eller hur man behöver prata. Det har alltid funnits någon där i alla fall.

Det är det jag tycker kännetecknar en vän, någon som finns där oavsett vad som händer i livet i övrigt och om de inte kan det, säger ifrån, ärligt och sanningsenligt.
Någon som kan säga att ”nu tycker jag du är dum i huvudet, men det är ok”. Någon som man kan bli ovän med men som nästa gång man träffar har glömt det, det var ju oviktigt egentligen. Någon man kan vara säker på inte skulle hugga kniven i ryggen på en och där tanken inte finns att göra det tillbaka….

Någon som man kanske inte pratar med varje dag, vecka, månad eller år… men där tiden sedan sist försvinner i samma sekund som man säger ”Hej!”

Annonser