Etiketter

Igår kväll när jag skulle lägga mig kom jag på att vi skulle vara på sjukhuset vid 8 idag. Jag blev en aning stressad över hur jag skulle lösa allt men det gick över förväntan med hjälp av att Ian fick komma några minuter tidigare till skolan.

Ungarna gick upp och var klara på kortare tid än vanligt och vi var ut i bilen ungefär när jag hade planerat. Ian blev avlämnad i skolan och jag styrde kosan mot sjukhuset med 3 barn i bilen… de tre livligaste, hur skulle det gå? Skulle sjukhuset stå kvar efter vi lämnat det?

Well, well…. lappen om var vi skulle vara hade jag så klart tappat bort men som tur var så kom Ludde ihåg var vi skulle vara någonstans så han lotsade oss dit och vi var 2 minuter innan utsatt tid, vilket inte brukar hända! Vi brukar mer vara 5 min efter utsatt tid!

Vi kom in och fick en jättetrevlig läkare och en läkarkandidat. Ludde hade haft emla på sitt ärr som vi var där för att behandla så han var nog inte så nervös, han verkade inte det i alla fall.

Hannes och Alfred satt stilla i stolarna i behandlingsrummet *kors i taket* och tittade nyfiket.

Ludde hamnade på britsen och fick ta bort emlaplåstret och de tvättade rent, han blev lite bråkig när hon kom med sprutan men en stark mamma och tre personer som svamlade bort honom så gick det bra, inte en tår eller massa gnäll utan han var jätteduktig! Läkaren stack ändå 3 gånger i hans stora ärrknöl och fick gräva lite för att få medicinen där den skulle vara.

Efteråt var det idel glada miner och alla tre fick var sitt klistermärke för att de hade varit duktiga alla tre, Affe och Hannes kramade Ludde för att han hade varit duktig *söta*

Hannes valde en katt på sitt klistermärke, av någon anledning blev den tydligen farlig och han vägrade hålla i klistermärket! Han ville hela tiden veta var ”Mao” var men han ville inte ha märket… Konstiga unge *kärlek*

Så nu har jag en överlycklig 8-åring som har genomfört sin behandling och som har den bakom sig!

Morgonen var stressig men allt klaffade perfekt! Behandlingen gick bra, Affe och Hannes kom perfekt till förskolan och Ludde missade inte direkt mycket i skolan! Ibland blir det bättre än man tror….

Note: Ludde hade ett hemangiom på bröstet som gick tillbaka vid 4 års ålder. Det började växa igen och vid operation visade det sig vara en fettknöl. Vi följde alla rekommendationer om hur länge hans ärr skulle vara tejpat för att inte bli en stor knöl, men det hjälpte inte. Behandlingen idag var en kortisonbehandling för att ärret ska sjunka lite och inte vara en stor knöl. Ärret går ju aldrig bort men det kan bli mindre.