Jag brukar inte kalla utvecklingssprången för trots för det är ju ingen trots utan ett inkännande av nya förmågor. Förutom det språnget som kommer mellan 2-3 år… det är ren och skär trots! ”Na-uh! Ska ICKE!!”

Hannes är där nu… Landade i det under veckan. Vi har sett att det har varit på väg men de senaste dagarna har varit enormt jobbiga (för att vara här). Inget av barnen har varit direkt svårargumenterade och det där med att ligga på golvet i affären och sparka har vi aldrig varit med om, eller att bära ett barn under armen med ytterkläderna i väskan, från förskolan….

Men det kommer väl nu…

När man säger till Hannes nåt så kommer bara ”Näh!” och så fortsätter han, eller så ignorerar han. Vi har fått börja med undanmanövrar och bortplockning av en unge vars ben vägrar fungera. Jättebra när varken min eller Teskedspappans rygg är tipptopp och Hannes snart väger 16 kg.
I Hannes värld så ska man gå emot tillsägning med glimten i ögat och han har ju jätteroligt!! Däremot blir han apförbannad när man tar det garvande barnet från akvariet för fiskarna numera inte behöver mat på det närmaste halvåret. Ilskan kommer också när man sätter öppningsbara buntband på kylskåp och skafferi. Idag hörde man ett ägg som gick i kras och ett ”oj då”. Tur att vi bara har att ta skalen och ropa på Selma.

För tillfället står pallarna på toaletten, oftast i badkaret, för Hannes är och pillar på ALLT på diskbänken och tvekar inte att dränka stället också… eller diska kaffebryggaren med en halv flaska diskmedel. Nu när äggkläckaren står där är det osedvanligt dumt om han är där och pillar.

Ordet ”Nej!” verkar har någon allergisk påverkan på barnet för det börjar alltid låta illa, och det rinner tårar ur ögonen och näsan snorar. Gisses som han kan vråla över ett nej, särskilt 06:15 på morgonen när man säger nej till att spela på mobilen. Mobilen är alltid off limit för ungarna, de får spela på paddan om vi inte är borta någonstans. När han väl börjar vråla över något så kan han fejk-uhuuuuh! i flera timmar känns det som!

Den bästa sporten ever är att sno brorsornas saker och springa satan iväg över golvet! För att vara så pass liten är han äckligt snabb! Brorsorna vrålar och larmar efter det lilla kacklande barnet och här är kaos emellanåt! Allra helst när Hannes får tag i nåt legobygge och sticker…. för det slår aldrig fel, istället för att lämna över det när brorsorna kommer ikapp, så slänger han det hårt i golvet…

*Uppgivet trotstrött snyft*