Idag gjorde vi en ny rutin på morgonen, jag försöker komma upp en halvtimma tidigare för då kan jag säga till Ludde att han kan ligga några minuter till. Jag kan starta själv i lugn och ro och ändå få upp barnen innan 7, utan tjat och gnat.
De kan äta i lugn och ro och ändå få 15-30 min över till iPad och dator, jag får dessutom en morot till att få upp dem: ”går du upp nu hinner du sitta med paddan”.

Efter att få iväg barnen till skolan var det så dags att ta oss in till Immanuelkyrkan och ADHD-föräldrakurs. Just idag gav den oss (eller mig) inte så mycket eftersom jag visste allt de där de tog upp och jag hoppas det ger mer. Det är ju inte så att vi är duvungar på adhd direkt. Vi har fått lära oss den hårda vägen eftersom biomamman aldrig släppte in oss i bonusarnas diagnoser mer än ”så är det”. Vi var med på barnhab en gång med ena bonus och det är allt.
Jag har suttit i timmar och googlat adhd, asperger och verktyg att ta till för att underlätta vardagen. Ett tag var äktenskapet hårt ansatt för bonus var rent av elak, hen sparkade mig under köksbordet, viskade ”jag ska se till att pappa slutar gilla dig”, gjorde grimaser åt mig och kallade mig allsköns elaka saker. Allt bakom ryggen på sin pappa och spelade istället upp ”Magdalena är elak mot mig, buhu” och det var ju det enda Teskedspappan såg, inte allt hen gjorde mot mig.
En dag sa jag stopp och började visa Teskedspappan allt jag blev utsatt för och ”pappas lilla hen” tappade ansiktet lite, efter det har det fungerat bättre och med andra lösningar så fungerar umgänget bra, de få gånger hen kommer.

Nåja, det var ju inte det jag skulle ta upp…. Det känns som att vi har gått igenom allt som kan underlätta vardagen med Familjeverkstad, kontakt med andra NPF-föräldrar, vänner som har både NPF-barn och själva har adhd, kontakt med Attention och framför allt Facebook och internet med all sin information och hjälp.

Vi är de där föräldrarna som vill droga ner sitt barn och inte behöva anstränga sig själva (OBS! Ironi från min sida, men saker jag har fått höra). Vi har två levande bevis i familjen på hur väl medicinen kan fungera. Lite för vår skull, men framför allt för BARNETS skull. Jag vill att Ludde ska få känna lugnet, att inte alltid behöva stirra runt osv…. men läkaren vi var i kontakt med var väl inte helt villig på att börja prova ut medicin innan kursen var klar, men gick till slut med på att boka tid.

Så nu blir det till att plugga mer!