Igår gjorde jag pannkakor på ankägg…. guldgula, härligt smakande pannkakor… Men man får jobba för dem 😉

Det här med ankägg är en helt annan liga än vanliga hönsägg, nu är det tom skillnad på köpta hönsägg, som går sönder när man tar i dem och våra egna som man får knäcka ordentligt.

För att få knäckt ankäggets skal måste man först tjotta till det i kanten på bänken eller diskbaljan. Att försöka knäcka det på en plastbunke är bara löjligt, den rostfria bunken har funkat men någon solid kant är bäst.
När man fått knäckt skalet så är det ju inte det att man bara kan öppna det, nej då! Hinnan på ankägget är så hållbar att bara för att hårda skalet är knäckt så är man inte på något sätt färdig. Man får sticka in tummen i den knäckta ytan, genom hinnan in i den klistriga vitan.
När man sedan lyckats få in båda tummarna så får man bända upp skalet, succé!! Ägget är öppet! Men nu ska man ha ut innehållet också! Proportionen gula/vita på ankägg är kanske 3/4 gula. Den vita som finns påminner mest om tapetklister som inte på något sätt varken vill komma ut eller släppa äggskalet. Man får nästan skrapa loss äggvitan från skalet.
När vi så har knäckt och fått ut ägget så ska det vispas. Glöm plastvisp… Tänk potatiststöt… Man får oftast hacka sönder gulan för jag har varit med om när gulorna bara snurrar runt när man vispar.
Efter *stöt stöt hack visp visp visp visp visp* så har man fått en jättefin pannkakssmet!!!