För snart ett år sedan kraschade mitt liv totalt, det jag aldrig trodde skulle hända, hände!

Jag trodde jag skulle dö
Jag trodde mitt liv var slut
Jag virvlade ner i avgrunden
Föll, föll, föll, föll
Landade aldrig

Tack vare människor runt mig
Hittade jag snart mark igen
Tappade fotfästet, men vänner fångade alltid upp mig igen
En vän – my rockbottom – fick mig alltid att fokusera, andas, hitta mark
Han kommer alltid vara min berggrund, som får mig att andas när livet är tungt eller lätt

Idag kan jag känna livslusten bubbla tillsammans med den pirrande kärleken.
Jag är lycklig igen
Har hittat en ny plats i livet
Inte den jag trodde men inte nödvändigtvis sämre, tvärtom!

När jag hittat lugnet att kunna existera för egen maskin,
Smög han sig in, ord för ord
Sedan samtal för samtal
Snart kommer han föra kärleken in i verkligheten
En värld emellan kan inte stoppa oss…

Jag släpper alla tankar på långt avstånd
Släpper alla tankar på om det kommer fungera
Just nu känner jag kärleken
Just nu gör han mig lycklig
Just nu skiter jag i imorgon
Vi löser allt under tiden
Tar inte ut något i förskott
Vill inte riskera något bra för tankar på ”hur ska ni lösa?”

Som Christer Björkman sa:
Imorgon är en annan dag
Jag lever och älskar nu….