Etiketter

,

970818 föddes en liiiten brun pepparkaka med hjärtformad nos – Origo Stamm’s Outstanding as Orphee, en brun dobermann.

Hon var så enormt vacker och hon vann massor! ”Man” fick importera en kuperad hund för att stoppa henne. Fia föddes ”fel/rätt” år för att kuperas men trots detta, vann hundar över Fia – om de var kuperade – även om Fias exteriör slog dom!

Jag har för mig hon blev ”Bästa svenskfödda tik” minst tre år i rad, på dobermannspecialen. Året som smällde högst var så klart 2000! Men guldtryck på specialtröjan och allt!! Tröjan hänger med än! 19 år senare!

Så kom då sommaren 2000, sommaren jag förlorade FjantFia, och fick en hund men PTSD light…

Så här löd SKK’s pressmeddelande:

Till Årets Bragdhund 2000 har utsetts den treåriga dobermanntiken Origo Stamm’s Outstanding As Orphee.
Denna duktiga hund, till vardags kallad Fia, bor i Halmstad med sin matte Magdalena Larsson och hon räddade sin matte från att med största sannolikhet bli våldtagen.

Juryns motivering lyder:
”Årets Bragdhund 2000, dobermanntiken Fia, har genom sitt agerande inte bara räddat sin matte från en förmodad våldtäkt, utan dessutom tydligt visat hur hundens inneboende egenskaper kommer människan till godo. Fia har, med en dobermanns naturliga beskyddarinstinkt, kraftfullt men utan överdrift skyddat sin utsatta matte och på kommando, trots sitt upprörda tillstånd, avbrutit jakten på gärningsmannen. Ett fint exempel på den trygghet en hund innebär och att en uppfostrad hund, även av raser med stark vaktinstinkt och egen vilja, lyder en bra ägare också i en utsatt situation.

Detta är vad som hände:
En sen septemberkväll tar Magdalena ut Fia på en kvällspromenad. Hon går längs en gångväg med Fia lös ett tiotal meter därifrån, när hon plötsligt får ett hårt slag i nacken och faller handlöst till marken. En okänd man sätter ett knä i hennes rygg och en hand i nacken och tvingar henne att ligga still. Det är då Fia kommer till undsättning för att hjälpa sin matte. Fia biter tag i mannens underarm och börjar skaka honom för att få honom bort från Magdalena. Den okände mannen sparkar till Fia, tar sig loss och springer därifrån med Fia ilsket skällande efter sig. Magdalena kvicknar till efter det hårda slaget, börjar förstå vad som hjagänt och kallar tillbaka Fia, som omedelbart avbryter jakten och vänder tillbaks till matte.
”- Fia var spänd som en fiolsträng hela vägen hem, hon sov inte på hela natten utan vakade över mig och morrade för minsta ljud. Om inte hon varit med vet man aldrig hur det hade slutat, så gissa om älskar min lilla Fia mer än någonsin,” säger Magdalena.

Årets Bragdhund utses av en jury i Svenska Kennelklubben och tilldelas en hund som under året utfört en prestation som är värd att uppmärksammas. Lördagen den 9 december 2000 kommer Fia att ta emot priset på Svenska Kennelklubbens internationella utställning HUND2000, Stockholmsmässan i Älvsjö. Priset består bland annat av en medalj, ett diplom och ett saftigt köttben.
För mer information – kontakta Svenska Kennelklubben PR-ansvarig Hans Rosenberg

Fia, som aldrig någonsin lyssnat på inkallning, kom som ett skott den natten! Blodig ned på bogen och det jag såg av förövarens arm – var inte vackert!

De gånger Fia fick jobba på skyddsarm så tuggade hon, så länge hon hade fotfäste, släppte inte innan jag gav order att släppa. Tack gode gud att jag hade sinnesnärvaro att ge order ”släpp!”.

Nog för att den mannen ”förstörde” min hund, men han fick fan böta för det!!

Upprinnelsen var att jag gick på gångväg mellan Lineheds (Halmstad) teaterkulle och slybestånd. Förövaren såg inte att hon gick inne bland slyet…. hans misstag…

Slag i huvudet, nedtryckt och strupgrepp, sedan kom mitt ”övertag” som en furie ur slyet…

Jag kunde bara sitta och se vad hon gjorde och försöka skydda min kärlek!!!

Efter det blev hon aldrig sig lik, överbeskyddande, spattig och konstig…. men jag slutade aldrig älska min räddare!!!

Ett halvår senare halkade dagmatte vid promenad i snöstorm, Fia missuppfattade situationen och anföll närmaste hund! Oturligt nog så tappade dagmatte (MS-sjuk) kopplet och hunden var en toypudel.

När denna lilla vovve dog ett par dagar senare , slets mitt hjärta ur kroppen!!! Jag sörjde vad min hund orsakat så enormt!! Skulden vad dagmatte utstått osv… slog undan fötterna på mig helt!!!

Polisens åläggelse var att när någon annan var ute med Fisen skulle hon ha munkorg, dock inte med mig i kopplet. Jag tränade ännu mer med Fia för att få kontroll och vinsten kom en dag när ägaren av fd pudeln, gick förbi med sin nya pudel och Fisen, som var kommenderad ”ligg” bara tittade, med slakt koppel. Nog att hon låg 7m bort (för pudelägarens skull) men inte en rörelse…

Att vi var polisanmälda i parti och minut och pudelägaren ”stalkade” oss för jämnan tills vi flyttade (och fick några månaders frist innan hon hittade oss igen) och att hon började springa i vårt område fast hon bodde längre bort än gamla bostaden… hör inte hit, egentligen…

Fia genomgick sedan 3 stora operationer under 6 mån;
Julen 2001: Livmoderinflammation- akut
Mars 2002: Juvertumörer, 5 tumörer opererades bort, 2 st maligna.
Sommaren 2002: Sönderslagen svans, genomgick ”kupering” och hennes utställningskarriär var död, men hon levde och mådde bra!!!

2004:
Fia återfick tumörer i juvret, vi tog beslutet att det var nog med operationer för hennes del…
I september var hennes allmäntillstånd så slut att det var dags… en del av mitt hjärta dog den dagen… Det har snart gått 15 år men hon saknas mig än!!!! Varje minut och sekund saknar jag henne!!!!

Hundar har kommit och gått, men ingen har varit i närheten av min pepparkaksgumma!!

Grisbjörnen Nemo har läkt mitt hundhjärta lite och Semmeltanten är mitt allt!!!

Men ingen är som Fia-Fisen!!!!

Ovan: sista fotot på mitt livs-hund-kärlek

Annonser