Därför bröt vi med våra föräldrar.…

Sprang på ikväll en artikel i Aftonbladet… det kan ibland vara nödvändigt att göra ”slut” med en förälder.

Idag är det drygt 3,5 år sedan jag sist träffade/pratade med min mamma…

Mina barn minns inte sin mormor, de vet bara att tanten på korten är min mamma. För dom finns morfar, Nettan, farmor och Roy, vilken underbar samling!!
Barnen saknar ingen, de har fyra far-/morföräldrar och jag kommer inte propsa på att de måste träffa sin mormor….

Jag vill ju inte träffa henne!
Efter alla skador hon fått och misskötsel av sin diabetes så vet hon inte vilka jag och barnen är! Min mamma mår nog bäst i sin lilla värld, hon har inte ringt mig på 8 år, jag har jagat henne men har slutat, hon svarar aldrig. Hon känns inte vid min yngsta son, som fyllt 9 år. Hon blandar ihop mina och brorsans barn….

Sist jag hörde så är hon intagen på något hem, vet inte var eller varför…. jo, varför kan jag tänka mig men ändå.

Hur mår jag med tanke på min mamma… Har inte tänkt på henne på flera månader, inte förrän jag  läste artikeln i Aftonbladet. För mig existerar hon inte som mamma längre, personen jag identifierade som min mamma är död för länge sedan. Min mamma dog för ca 10 år sedan, visst finns det en människa som på pappret är min mamma…. men nä, hon har inte varit en ordentlig mamma sedan jag var 16 år och det är väldigt länge sedan, typ +33 år sedan….

Härmed anser jag min mor som ett avslutat kapitel, närmast kommer ni få läsa (kanske) om hennes begravning om jag underrättas. Jag har mer utbyte av hennes bror än av henne, så jag vårdar honom ömt…..