Igår var Ian på sin första konsert, ja inte besökte utan deltog! Min lille reserverade plutt äntrade scenen med sina orkesterkompisar och spelade jättebra! Ingen av dem har spelat mer än sedan augusti!

Teskedspappan jobbade och jag var tvungen att ha med mig Hannes, Ludde och Affe var hemma så länge och de skötte sig utmärkt! Nu är det inte så så lätt att hålla styr på en rastlös 2½-åring men jag tyckte personligen att han skötte sig jättebra!
Han satt i knät en stund och spelade på min iPhone och efter en 10 min så satte han sig jämte mig i trappan på läktaren. Han satt inte still, men for inte runt som en iller på uppåttjack utan, satt och dirigerade eller stod upp och dansade. Han var dock inte knäpptyst utan sa mamma då och då.

Sedan upptäckte han att det fanns en liten trappa upp till scenen och satte sig där, ett och annat mamma kom och han stod upp, satte sig, lade sig och ställde sig, men det var allt…. Han var på väg upp på scenen ett par gånger och höll på att trilla ner ett par gånger och då var jag framme och förklarade läget. Jag hade ca 2 m fram till trappan.

När det var kanske max 10 min kvar, brast tålamodet helt och han gjorde en annan pojke sällskap på rampen jämte läktaren. Där gick de upp och åkte kana ner på magen…. helt ok för mig, men den andra pojken hade tjocka vinterstövlar på sig och klampade lite, vid ett tillfälle klampade Hannes också upp för rampen men då sa jag till honom.

Framför oss satt en man, jämnårig med mig kanske, och han kikade flera gånger på Hannes, när Hannes förvisso rörde sig men i övrigt var tyst. När Hannes var framme på trappan satt han och stirrade på mig och jag är ju inte direkt vek av mig utan stirrade honom barskt tillbaka i ögonen och då visste jag att han skulle gnälla.

När sedan Hannes upptäckte rampen så kom det ”Det där stör faktiskt”, jamen jävla gnällröv! Det är minuter kvar, han har skött sig jättebra hela tiden, kanske inte i din värld, men för att vara 2½ år så är det bra! Om du nu tror att det bara är att säga till en 2½-åring så varsågod, försök själv och se om det går så mycket bättre!

Jag hämtade Hannes, satte honom på min stol och han går lätt att resonera med så jag förklarade att  ”du får leka sedan, när de har spelat färdigt”. Det var en låt kvar och efter jag hade sagt det några gånger så fattade han. Jag lade även till att ”om du sitter still lite så kan vi lämna alla griniga människor och få vara barn igen”.

När de spelat färdigt släppte jag honom igen och i vanlig ordning sköter han sig jättebra så länge han inte blir tillsagd att göra nåt, jag kan styra honom till det jag vill, men låt mig göra på mitt sätt! Jag känner mina barn bäst och vet hur de funkar. Hade jag bara fått ett par minuter till på mig så hade jag uppnått det resultatet du hade velat, men eftersom det inte passar att någon inkräktar på din värld så såg du inte det. Det var uppvisning för barnen, ALLA barnen hade syskon, antingen på scenen eller i publiken, det var inte Göteborgs Symfoniker precis…..