Jag trodde faktiskt vi hade ett avtal!
NI håller er i källaren, ser jag er häruppe så får jag lov att ta till smäcken! Var det inte så vi sa? Så vad gör ni här? Här är ”uppe” och här har jag lov att smäcka er, så varför inte hålla sig i källaren och fortsätta leva ett tag till?

Den här texten borde jag sätta på en lapp i källaren, jag har talat om för dem flera gånger att är de bara i källaren tänker jag inte säga någonting, men så fort jag ser dem här uppe i huset så slår jag ihjäl dem – obönhörligen!

Inte för att jag är rädd för spindlar eller nåt sådant men jag tycker de är äckliga och oberäkneliga… När man kommer i källare sitter de still, still, still….. för att sedan göra en tjurrusning åt ett helt osannolikt håll, eller ja, mest troligt mot mig – och det gillar jag inte!

Just det, bilderna i inlägget är tagna i vår källare…

Härom veckan satt jag i soffan och virkade och helt plötsligt ser jag i ögonvrån hur en spindel -modell gigantus- kommer up på mitt knä! Jag ökar inte ens pulsen men jag viftar till den lika snabbt som en kobra hugger – jag LOVAR! När jag berättade det för maken som satt vid datorn, så sa han ”jag är mest förvånad över att du sitter kvar”…. men vaddå, jag hann ju inte göra nåt 😉 och är spindeln borta så kan jag ju lugnt sitta kvar eller?!

Eller som den dagen jag tog upp tvätten och böjer mig fram för att lyfta tvättkorgen och näsan hamnade 10 cm från en spindeldonna på 5 cm mellan ”tassarna”, alltså, våra vänner är inte små… i källarfönstret bort Big Bertha som vi kallar henne, och jag lyckades mäta henne för ett tag sedan och då var hon 6 cm mellan främre och bakre benet…. sedan dess har hon bytt skinn och växt… Ungarna tycker det är apkul att smäcka flugor och gå ner och lägga i hennes nät, särskilt om flugan fortfarande lever och surrar lite så hon springer….

Men som sagt, så länge de håller sig i källaren är det ok, INTE uppe i huset….