Jag skrev ju innan om Ians kritiska inställning till fotbollsskolan/bollek, men den verkar ha blivit bortblåst efter middagen… När vi hade skrivit namn på fotbollen och vattenflaskan som de fick (och efter löfte om att jag ska skriva namn på tröjorna också) så verkar det som att det kanske är kul ändå…

Dock tror jag att den som hade roligast idag var Alfred, han sprang som en galning fram och tillbaka och framför allt skrek som en galning… det barnet har ju fått för sig att om han inte falsettskriker 2 ggr i minuten så kommer hans hjärna koka….

När allt hade börjat så tog pappa Totte och Affe och spelade vid sidan av medan jag försökte få Ian att se det roliga i det hela, dock var det svårt för honom att höra ordentligt i lokalen så det ställde till det en del… Iallafall… Efter en stund bytte vi av och Affe SKULLE ut på planen och spela med Ian!!! Ve den som försökte hejda honom!! Han sprang illvrålandes ut på planen med en ”nej-nej-nej-nej”-ande mamma efter sig, VÄGRADE sedan kategoriskt att själv gå av planen och blev buren av planen, i armarna med fötterna uppe vid öronen ungefär, han SKULLE inte gå!!!!

Efter en timmas Affe-jakt var det över och jag och killarna tog Citygross på vägen hem medan pappa hämtade nya våningssängen…

Just det, på Citygross sprang jag ju på en stjärna också… När det är mycket folk i affären så är det ju smidigast att ställa vagnen mitt i gången och så ställa sig ca 60 cm från vagnen och verkligen blockera HELA gången….

Totte undrade varför vi stannade och jag sa att om folk inte stannade mitt i gången så hade vi kunnat komma fram… varpå mannen framför mig blev irriterad och tyckte att det faktiskt inte var han som stannat, jag höll med honom och sa att det var de framför honom som jag faktiskt syftade på.

Då blev DEN gubben irriterad och följande konversation utbröt;
Sur gubbe – Så du stannar aldrig mitt i gången?
Tesked – Sällan mitt i gången nej, eftersom jag försöker leva som jag lär…
Sur gubbe – bara så du vet så har jag ögonen på dig….

Sura gubben vände sig åter till hyllan som han stått och inte kunnat välja ost på och jag gick några meter… Och eftersom jag är den jag är så kunde jag bara inte hålla käften utan vände tillbaka till Sura gubben och sa;

– Ska du hålla ögonen på mig så får du faktiskt öka tempot lite, jag har inte tid att vänta på dig hela dagen… *vände mig om och gick*

Mina barn har hört de flesta svordomar, men det där var rent löjligt… och jag var nöjd med mig själv, återigen har jag inte låtit någon sätta sig på mig, inte riktigt nöjd med vad jag sa kanske, men jag var aldrig otrevlig i tonen i alla fall…. *målsättning att leverera allt med ett leende*