I fredags hade vi bott i vårt hus i 5 år! 5 jäkla år som bara har flugit förbi utan någon som helst broms….
Men det var inte det jag skulle skriva om egentligen. Vi kan börja i torsdags natt… vid 2-tiden på natten vaknar jag av ett ljud, bästa sättet att beskriva det är att det var som att katten satt i killarnas sovrum och skakade på sig så att bjällran i halsbandet skallrade… men katten har inget halsband, han var inte ens inne! Dessutom så var ljudet femtiotolv gånger klarare än vad ett katthalsband någonsin kan åstadkomma och så mycket vet jag, en sådan bjällra med det ljudet finns inte i detta hus.
Jag är van så jag lägger inte så mycket vikt vid det utan somnar om. När klockan ringer på morgonen så snoozar jag och är på väg att somna om, då hör jag åter igen ett ljud – Pling – sa det den här gången. Ännu en gång ifrån killarnas sovrum, eller ja, det är bara Alfred som sover där numera… Även den här gången var ljudet så otroligt klart i tonen att det finns inget jag kan jämföra med.
Igår när jag går ner för källartrappan för att slänga i en maskin tvätt så trampar jag i nåt blött. En parantes i sammanhanget är på sin plats, tanten som vi köpte huset av lämnade kvar en massa saker, jag håller på och röjer efter henne men med en make som varit hemma 30 timmar i veckan under de senaste åren så har det tagit tid, men ialla fall… tillbaka till det blöta i trappan…
Förra ägaren Doris har barnmatsburkar i källartrappan med tapetklister. En av dem hade trillat ner i trappan och läckt lite klister. Det var det blöta som jag trampade i. Hur den här burken har trillat ner vet jag inte, den stod under en hel del saker och har inte rörts på 5 år eller mer…
För bara 10 min sedan hör jag ett oljud från källartrappan. Soffan i vardagsrummet står mot den väggen så jag hör det tydligt. Jag går dit och kollar och den här gången har en gummistövel och en plastgrej trillat ner för nedersta trappan. Det stämmer väl överens med den typ av ljud jag har hört. Även denna gång är det saker som inte har rörts på 5 år eller mer som har trillat. det enda som har gjorts är att en resväska och en jacka har hamnat ovanpå, och det för säkert 3 år sedan eller mer.
Jag ropar på katten och kollar så att ingen annan katt blivit instängd eftersom ytterdörren står öppen ganska mycket nu när det är varmt… Ingenting, det är tomt och vår katt ligger på mattan i vardagsrummet och sover…
Vi har haft oräkneliga och omfattande händelser i huset… bl a så hörde hela huset en natt för ca 15 mån, ett stort brak! Vi hade gått och lagt oss, jag, maken och inneboende för tillfället. Klockan var strax runt midnatt och barnen sov.
Ca 10 min efter att alla kommit till ro och jag och maken låg och kollade på Vänner som vanligt och inneboende låg på andra sidan väggen och surfade på laptopen (tror jag). Då kommer detta brak, jag kan enklast jämföra det med en bokhylla som välter, som är fylld med böcker och tidningar…
INGEN av oss går upp och kollar?!?!?! På morgonen så diskuterar vi braket, jag tycker det kommer från trappan, maken från dotterns rum och inneboende tyckte det kom från vårt sovrum… men så mycket kan vi konstantera att absolut INGENTING har vält! Allt är som det ska i huset.
En annan kväll satt jag och inneboende och snackade och kollade tv och maken jobbade. Helt plötsligt hör vi ett gigantiskt brak från datorrummet som ligger precis jämte. Vi går de 3 m till öppningen och tänder lampan, där upptäcker vi att sakerna (tidskrifter, böcker och andra småsaker) på översta hyllan i bokhyllan har rasat ner. Sakerna har legat på hyllan åtskilliga månader och ingen hade varit i rummet på iallafall 3 timmar…
Jag skulle kunna fortsätta med liknande händelser men avslutar den här omgången med övernaturliga (?) händelser från vårt hus… med ett kallt konstanterande att det har vaknat upp igen efter några månaders lugn och ro…
Vi kan väl säga som så att jag är härdad, jag är egentligen ganska mörkrädd men då maken har jobbat borta sön-fre under flera år så har jag varit hemma ensam mycket när det rör på sig i huset… och ärligt talat…. ibland saknar jag överraskningsmomenten under de perioder när det är lugnt 😉
Men borde jag egentligen vara så förvånad? Jag är ju den jag är 😉