Lite nytt från traderafronten;
Harry Potter jacka som Alfred skulle ha, men som passade Ian 😉
Grå spindeltröja till Totte
Spindel-kofta och t-shirt till Ian
Hello Kitty-tshirt + strumpor till Ian
Thomas Tåg-set till Ian

Idag när jag körde från Halmstad och hem så funderade jag på hur långt genustänktandet ska sträcka sig?
Vi har tidigare blivit rosade för att vi låter Ian ha sin Hello Kitty-fascination ifred och att vi inte säger att han är kille och inte leker med Hello Kitty-saker…

I nästa andetag går man hårt åt oss för att Totte får ha sin spindelmans-fascination ifred… Då har man tappat genustänket och är en dålig förebild… eh, jaha? Är jag en dålig förebild om jag låter mina barn vara intresserade av det de vill? För att det inte passar in i människors mall?
Mormor sa att jag måste ”ta ur Ian” Hello Kitty-fasonerna, och andra säger att Totte inte får ha spindelmanfasoner, för då tänker man inte genus…

Totte 25 år: Mamma jag vill utbilda mig till tågförare.
Mamma: Nej, du måste bli hårfrisörska för det är mer rätt ur genussynpunkt…

*ja herregud*

Ärligt talat, vissa genushysterikor glömmer barnen och deras intresse och ser bara att de ska vara politiskt korrekt ur genushänseende. Om barnet verkligen ÄLSKAR spindelmannen (pojke) eller Hello Kitty (flicka) så får de inte leka/samla det för mamma/pappa är genusfanatiker….

Visst är dessa påfund påprackade av samhället, men är man verkligen bra förälder om man inte tillåter barnen att leka med det som de gillar? Bara för att det inte är rätt genustänk? Är det inte bättre att erbjuda alternativ och hoppas på att barnet gör ett eget aktivt val än att inte tillåta?

Min ”Tinky-Winky”-son älskar Thomas Tåg, Spindelmannen och Hello Kitty, samt att han aktivt försöker lära sig virka… Är det inte mest humant att låta honom fascineras av alltihop än att försöka påverka HANS val? Han får alternativen och möjligheten att välja och sedan är det hans val, hans personliga integritet och intressen som får göra valen…

INTE jag som förälder!

Annonser