I debatten om den kyrkliga skolavslutningen så är det märkligt att läsa en del saker;”Jag som förälder vill inte gå till kyrkan”
Om jag inte är felunderrättad så är väl ändå skolavslutningen till för barnens skull? Bör man då inte vända sig till sitt barn och fråga vad det vill, inte låta sina egna uppfattningar och värderingar färga av sig på barnet, för även ett barn kan ha en åsikt. Dessutom är det väl inte så svårt att gå till en kyrka, som vilken samlingslokal som helst, för sitt barns skull? Kyrka eller gympasal, vad är skillnaden om man själv inte lägger värderingar i saken? För faktiskt, jag som paganist kan, sida vid sida med andra trosuppfattningar, gå till en kyrka för en skolavslutning, utan att drabbas av svårare psykiska skador.
”Barnet blir drabbat av mobbing och utanförskap om man inte väljer att gå till kyrkans avslutning, vilket då utsätter barnet för diskriminering”
Ärligt talat tror jag att konsekvenserna som ett fåtal människor skapar för den stora massan, i form av avslutningar i t ex gymnastiksalar, orsakar mer grund för mobbing än ett ställningstagande att inte besöka en kyrklig avslutning. Barnen till de föräldrar som motsätter sig kyrkliga avslutningar får ta smällen gentemot sina skolkamrater, vad deras föräldrar åstadkommer.

Det råder en snedvriden syn på vad som är största risken för utanförskap och mobbing och faktiskt tror jag att ett simpelt ”nej tack” är en minimal grund om man jämför med att ingen får gå till kyrkan på skolavslutningen.
Jag tycker det är tragiskt att en liten skara människor får en sådan genomslagskraft, oavsett ämne. När man åsidosätter demokratin för att man är rädd för att bli anmäld till skolverket. För att inte tala om vad de ord som någon -enligt min åsikt- mindre intelligent bevandrad människa yttrade så att rektorn kände sig så rädd att hon tvingades till polisskydd. Är det så man för en respektabel och vuxen aktion?
Nä, då kunde ungarna på Österled uppföra sig mycket mera vuxet när de gick till handling med t ex namninsamling (jag kan vara felunderrättad) som de lämnade in till rektorn, istället för att sitta på nätet och känna sig mäktig och macho.

Det finns en alldeles utmärkt lösning på det hela!
Kyrkan och föräldraföreningen anordnar en egen avslutning i kyrkan, som skolan inte på något sätt behöver blanda sig i. Då slipper man dessa eviga diskussioner fram och tillbaka mellan de som tänker på sina barn och de som kompromisslöst tänker på den humanistiska/ateistiska inriktningen.
Man kan med dessa förutsättningar deltaga både i en kyrklig avslutning, som vilken aktivitet utanför skolan som helst, och även en avslutning i skolan i en tråkig gymnastiksal utan ens en julgran.
Jag vill än en gång poängtera, vilket jag har hört och läst så många gånger under debatten under det senaste året; Det är INTE muslimer det handlar om, tvärtom! Svenska medborgare med humanistisk och ateistisk uppfattning, och jag vet det låter en smula rasistiskt, men så är sanningen.

(Kursiv text i Hallandsposten)
————————————————–

110204: Jag fick svar som var både nedlåtande och totalt fel, så jag kände mig manad att skriva igen

Så intressant med skrivna diskussioner, för anonyma debattören ”mörkrets riddare” eller vad det nu var för mogen signatur, har inte bara tolkat fel, utan inkommer även med sakfel och okunskap i ämnet.
Inte någonstans framgår det, i min insändare, att barnen skulle bestämma i ärendet om skolavslutningar i kyrkan/skolan, man skulle lyssna på barnen för att sedan som vuxen ta beslutet vad som ska hända, inte kategoriskt köra över dem, så som har skett. Jag håller med dig om att barn inte skall bestämma, men vi som vuxna kan faktiskt lyssna på deras argument och måste även kunna argumentera varför vi bestämmer som vi gör.
Sedan är det rent sakfel att det skulle röra sig om predikan från prästen, det är skolan som bestämmer programmet på avslutningen, INTE kyrkan, och blir det predikan så har skolan gjort fel. Det här är det många som tar fel på! Dessutom kan präst och rektor diskutera fram vad som behövs för att båda parter ska bli nöjda för vad som gäller kyrkans lilla bit på ca 10 min. I somras i Oskarström var det t ex en scen ur filmen Lejonkungen och en sång om välgång, som i och för sig var en psalm, men det finns många sånger som är psalmer som gemene man inte har en aning om är psalmer i botten.
En lösning på problemet skulle kunna vara att skolan ordnar en skolavslutning som de finner acceptabel, medan de som vill komma på en sk traditionell avslutning som kyrkan anordnar, där alla är välkomna! Eller åtminstone de som kan tänka sig låta sina barn deltaga om barnen vill.
Annonser