och en smula rörd… Att få mig mållös är trots allt inte det enklaste…
Och ja, hon är en av mina vänner, fast vi inte träffas i verkliga livet hela tiden.
Däremot ser jag inte vänskap i antalet spenderade minuter ihop utan vilka värderingar man delar (i det här fallet; alla hittills) och hur det känns när man träffas. Det finns människor som jag träffar kanske en gång om året men det känns som att vi hade träffats dagen innan. Om man känner att ”den här människan kan jag öppna mig för och har jag problem så kan den här personen hjälpa mig”, en person som man både vill ge energi till och som man kan hämta energi hos, det är vänskap det!
Ytterligare en kompis som länkat vidare och som förtjänar att läsas!
 |
| Länk till bloggen och här är länk till inlägget |
☆ VideHexan ☆ 
Häftigt! Inte annat än att man blir stolt och en smula rörd över att faktiskt känna dig och faktiskt ha träffat dig och dina barn och mannen i verkligheten :-)Varför skriver man inte mer sånt som hon har gjort? Varför skriver man bara om sitt och sina egna problem, upp eller nedgångar…varför lyfter man inte fram personer som faktiskt förgyller ens vardag, oftare? Det är många gånger jag har suttit här på nätet och velat hitta något läsvärt och upddaterat och uppdaterat din blogg för att se om du har skrivit något nytt… läser allt även om jag inte kommenterar allt! Kram på dig, jätteskoj!
Tack!Antagligen har jag lite för mycket fritid ;)Men jag håller med dig, man borde uppmärksamma de härliga människor man har runt sig lite mer…