För ett par månader sedan beställde jag och några kompisar biljetter till en storseans med Terry Evans och igår så var det dags.

Jag åkte dit fullkomligt övertygad om att jag inte skulle få nåt meddelande, som han kallar det. Det fick jag inte heller 😉
Med tanke på att vi var säkert 500 människor som satt där så var ju inte chansen/risken särskilt stor. Däremot var det väldigt intressant att se hur han jobbar, och få uppleva hans och ”omgivningens” humor. Det är väldigt likt den humor som jag och två av mina andra (nära) vänner upplever i den andliga kontakten. Det är sant, ett gott skratt förlänger livet 😀 framför allt frigör det så mycket bubblig härlig energi som man helt klart ska ta vara på!

Det var väldigt mycket energi i omlopp, förväntan, sorg och nervositet. Jag var tvungen att dra igång skyddet ordentligt för jag höll på att smälta bort i alltihop, sedan fick jag till både en behaglig temperatur och lagom känsla för vad som hände. Inledningen på seansen var rätt jobbig innan jag fick igång skyddet. Jag kan även tänka mig att Terry hade en stor blåvit ljusboll som blockerade hans synfält 😉

Dessutom var jag tvungen att dra igång ett sekundärt skydd för mig och kompisarna, framför oss satt 2 st enormt negativa människor! Ni kan ju själva tänka er, att när man får en mikrofon i händerna och ska börja fundera på vem personen är som Terry beskriver, då tar det tid att svara… Men icke då, det ojades och ”ska det vara så svårt att svara” osv… Jag var fruktansvärt nära att luta mig fram och säga till dem, istället bad jag i mitt sinne att ”snälla, snälla låt de få ett meddelande så de får råka ut för det själva”…. Men det hände inte… Fast i och för sig, hade jag varit släkting till dem hade jag inte heller velat hälsa på…

I pausen så passade kompisen på att få Terrys autograf och jag gick ett steg längre, jag bad kompisen fota oss och så frågade jag Terry om vi kunde ta en bild… Och självklart gick det bra. Jag må vara 42 år gammal men jävlar vad kul det var att få den bilden! Terry Evans är en av de som jag verkligen beundrar ordentligt och genuint. Lisa Williams och Birkan Tore är två andra som jag är väldigt fascinerad av….

Avslutningen på kvällen blev väldigt tung. De sista 45 min är en frågestund och bland de sista var en ung kille och den historian som vecklades ut (tillsammans med de bilder jag presenterades för) var inte allt leka med. Gud som tårarna rann!

Men! Jag blev väldigt nöjd med kvällen! Jag kommer åka igen, fortfarande övertygad om att jag har en observerande roll, att jag aldrig kommer få nåt meddelande, men det är inte det viktiga för mig….