Nu bestämde sig Hannes för att trasha en påse med pastasnäckor. Förvisso de små påsarna med 200 gr bara men de är små, de där glutenfria Glutisarna…..

När man hör smattret på golvet så vet man direkt vad han gör och man känner bara hur man vill sätta sig i ett hörn, skaka okontrollerat och bara tvinna en hårslinga mellan fingrarna.
Jag fick dock en spak 2-åring att hjälpa till att plocka upp alla pastasnäckorna och stoppa dem i en frys påse istället…

Alltså, en mammig 2-åring är det mysigaste som finns! Dessa små underbara armar runt halsen och alla goa pussar…. men allt bärande på en 15 kgs klump är inte bara tonande på överarmar och axlar utan även påfrestande på ryggen. Jag har allvarliga planer på att köpa en ringsjal, smidigt att ha med när inte sulky är det första man tänker på heller, t ex när man åker museitåg….

Vad jag däremot inte kommer sakna är de här fullständiga bryten när man tar bort något, säger nej eller på annat sätt totalt går emot barnets vilja… det är i och för sig utmärkt träning på att ”välja konflikter” och det med väldig omsorg. Jag menar att han kastar kritor överallt gör inte så mycket om man jämför med vilken volym han kan åstadkomma om han inte får göra det.
Gränsen går vid att rita utanför papper… äta går också bra…

Igår när jag hämtade på dagis så höll jag på att få ett psykbryt! Ungen vägrade komma, garvade och sprang åt andra hållet. De där sjyssta dagisfröknarna stod bara och skrattade! Men hjälp mig fånga in eländet istället!!! Nåja, då hade jag faktiskt lika kul som de….

Jag är så otroligt glad att jag kom igång med Citalopram när jag gjorde det, för de här sista 2½ veckorna har varit enkla i förhållande till förut. På dessa 17 dagar har jag haft två, kanske tre fullständiga bryt på ungarna, sådana där bryt att man bara vill sitta och spela på läpparna i ett hörn, hysteriskt snyftande. Det var vad jag hade per dag förut!

Jag är nöjdare med mig själv som förälder, jag har inte lika dåligt samvete längre. Jag mår bättre och barnen mår också bättre. De har inte längre lika många konflikter emellan varandra och inte heller med mig. Det här med att inte bara vara arg jämt är så skönt!

Jag hade aldrig klarat av Hannes humör för egen maskin, inte så här smärtfritt i alla fall…. När han vrålar så ignorerar jag honom. idag har jag gått med hörselproppar t ex. Förut hade jag säkert gråtit ett par gånger också, särskilt när pastasnäckorna landade på köksgolvet….