Det kvittar hur mycket jag sover, jag är alltid väldigt trött på förmiddagarna. Jag sover nu mer varje dygn, än vad jag kunde göra på en vecka förut. Antingen så är det väl Citalopramen som gör mig trött eller så ska kroppen reparera sig själv nu när det mest energikrävande tillståndet är borta.

Det är nu jag känner att jag är på väg tillbaka! Jag börjar känna igen mig själv igen som den där glada människan. Jag har saknat min kvickttänkhet (nytt ord?) och har sett mig själv som tråkig under en längre tid… Men nu börjar tramsmajan hitta tillbaka, den där klassens clown som älskar när hon får människor att skratta…

Idag börjar vi morgonen men kommentarer på Facebook och från personalen på dagis om att jag och Ian är med i Hallandsposten. Så jag får väl antingen gå ut och dra igång motorsågen eller baka en sockerkaka så jag kanske kan locka hit grannen sedan 😉 Båda sakerna brukar få hit honom på mindre än 15 min *hahaha*

Så, nu blir det lite kaffe, en varm filt i soffan och lite mer skapande inför utställningen…