Ian och Ludde har tjatat länge om egna mobiler för flera i klassen har egna mobiler.

Nu anser jag dem alldeles för unga för att ha egna mobiler och får redan nu träna på att komma med motargument på ”men de andra har ju”. Än så länge har vi klarat det rätt bra med att ”vi är inte deras föräldrar, vi kan inte bestämma hur de ska göra, vi tycker så att ni är för unga för egna mobiler, ni har inget behov av det”. Än så länge förstår de argumenten faktiskt.

Häromdagen så vände vi dock ståndpunkt, eller ja, vi anser att de fortfarande är för unga för egna mobiler men vi ser nyttan med att vi kan få tag i dem när vi ska hämta dem vid bussen. Ibland är bussen sen och istället för att ringa föraren och störa honom i körningen så kan vi ringa ungarna och fråga om de har kommit fram eller är på väg, alternativt vilken väg de har beslutat sig för att gå hem idag.

De ska gå en och samma väg varje dag men ibland får de hjärnkollaps och går en helt annan väg och innan man hittar dem då så står ens hjärta still.

Kom även på en annan sak nu, jag kan skicka sms och ”tvinga” Ludde att läsa!

Nu får de ha min gamla mobil med kontantkort och tar det slut så är det slut tills vi tycker det är dags att fylla på det igen. De får turas om att ha mobilen och den ska inte tas upp i skolan eller lekas med över huvudtaget. De är införstådda med att får jag mail från läraren om att de har haft den uppe och lekt med den eller på annat sätt stört skolan med den så ska hon ta den och de får inte tillbaka den alls!

Nu ska jag bara informera läraren om det här också….