Efter December med allt inför julen och Januari med sin ischias, så har jag äntligen kommit igång. Ingen är gladare än Selma.
Jag knallar runt på slingan här, mer för att röra på mig än att njuta av omgivningen, särskilt nu när det är skitväder, så jag har ljudbok i öronen. Just nu är det ”Om Jesus” med Jonas Gardell som läses upp.

Jag tränar även Selma på fritt följ och nu kan vi möta människor utan att jag håller i henne, hon går jämte mig, dock med ragg på hela kroppen och hon ser rätt läskig ut. Hon blir så glad när vi möter folk att hon reser ragg på hela ryggen…

Hundar vågar jag inte möta utan en hand i halsbandet, ännu. Hon klarar även av läggning under gång, hon hukar 1,5 meter innan hon lägger sig men vi har bara kört det 2 vändor ännu. Att sätta henne och gå bort och sedan kalla in henne funkar utmärkt.
Det jag helst vill ha bättre är hennes uppmärksamhet på mig. Hon har koll på mig men jag vill ha mer ögonkontakt från hennes sida… men vi hobbytränar ju bara, för att hon ska bli lättare att ha hemma och för att hon ska få jobba med hjärnan lite…