Nu har det gått så där lång tid igen utan att jag har skrivit något, varför kan man undra. Orsaken är som hos många andra  – tidsbrist. Inte för att jag inte har nåt att skriva om utan mer för att jag inte hinner helt enkelt.

Nu har det dessutom dykt upp en marknad som företaget ska till och då måste det ha stickat/virkats lite till den…

Jag ska försöka bli mer frekvent vid bloggen nu. Skolorna har börjat och alla rutiner är de där ska vara igen så det borde gå.

Jag kan ju börja berätta om en händelse imorse. Jag stod med ena sonens klass och väntade in alla klasskompisar för de skulle ha sin första lektion på en annan skola. Då kommer en klasskamrat och hens bonusförälder.
Hen (bonus) presenterade sig och började sedan ge läraren en avhyvling och var riktigt otrevlig.
Saken är den att barnens schema är inte fastlagda än, inte ens för lärarna. Det har dock utgått information om när barnen slutar på dagarna, däremot börjar de alltid 8:30 eftersom flertalet barn har bussar att passa.
Det föreligger liksom ingen osäkerhet i det. Det var däremot en av Bonus största problem, att hen inte visste när skolorna börjar på morgonen och gav order om att barnet skulle ha ett schema i väskan på eftermiddagen.

Läraren förklarade först varför det inte fanns schema men tystnade sedan när Bonus bara fortsatte och inte ville lyssna utan helt enkelt skulle ha rätt. Läraren plockade fram sin kopia av schemaförslaget och gav den otrevliga människan, mest bara för att få tyst hen skulle jag tro. Bonus sa att ”alla i klassen har nog samma problem” och jag kunde inte låta bli: ”Nej, inte det minsta” sa jag med armarna i kors.

Nåja, hen fick det hen kom för att avkräva, men jag kände hur läraren bara dök i ”anden” och jag ville helst bara ge läraren en kram, dock lade jag handen på hens axel och teaterviskade ”vilken otrevlig människa” i örat på hen, eftersom barnet ifråga stod nära, så det slutade med att vi fick skrattat och då avbröts den dåliga stämningen som infunnit sig både bland vuxna och barn, det var huvudsaken, kan jag tycka….

Man KAN faktiskt få fram sin sak utan att attacker på sådant här vis!!

Hur hade jag gjort?
Jag hade gått fram, presenterat mig och frågat – leende – om det fanns några schema än. När det inte gör det så hade jag frågat när barnen börjar på morgonen, eller om det fanns nåt jag kunde få till hjälp för att veta när de har gympa och andra tider osv. När jag hade fått det jag var ute efter så hade jag tackat – leende – för hjälpen och sagt hej då och gått.

Just i det här sammanhanget tycker jag att jag är jävligt bra!