Under fredagen satt jag och grannen i lugn och ro (med 4 härjande barn) och drack kaffe och pratade.
Helt plötsligt hör vi ett ljud som helt klart inte är ett bra ljud! En hostning och så kom Hannes springande mot mig alldeles röd i ansiktet. Jag får tag i honom och han lyckas dra ett andetag och så får han en kräkreflex.
Jag inser direkt att han har satt i halsen och jag hivar upp alla 17.5 kg på min onda arm, som jag inte märker av alls, och ser till att han hänger med huvudet ner, och så dunkar jag barnet i ryggen ordentligt.
Vips så kräks han lite och där mitt i kräkan ligger ett euromynt som han tydligen har hittat någonstans.
Han andas bra och har fått tillbaka ansiktsfärgen som ska vara och jag torkar upp det som hamnat på golvet. Jag har en liten föreläsning för Hannes om små saker och ha dem i munnen (inte direkt första gången vi har den diskussionen).
När allt är upptorkat så sätter jag mig igen vid bordet och fortsätter dricka kaffe… Har i och för sig en spak Hannes i knät.
Luttrade 4-barnsmamman slog till igen, utan pulshöjning typ….
Usch det är en av mina mardrömmar att barnen ska sätta något i halsen. Och TÄNK OM jag inte lyckas få upp det??? Jag hade gripits av panik. Dagar då jag är hemma och ser att grannen (som är brandman) är hemma känner jag mig lite lugnare för jag tänker som så att han kan nog det där med att hjälpa folk i alla möjliga situationen.