Idag hann jag jobba ungefär 2 timmar innan Teskedspappan ringde och proklamerade ”Hannes kräks lite”. Fram med blåslampan och elda på röven lite och så hann jag med de ”måsten” som fanns idag. Fördelen med att jobba 24h i veckan på mitt jobb är att jag ändå kan styra om det lite, jag är inte lika hysteriskt styrda av tider som t ex lokföraren som jag är gift med.

Eftersom jag ändå ska in på möte imorgon så kan jag lika gärna lägga några timmar till och få ihop veckans 16h (eftersom det är röd dag på torsdag när jag egentligen ska jobba).

Det bästa med det hela vet ni vad det är? Det är att det inte var kräksjuka som jag bävade, det var ”bara” bukmigrän!

Jag fick frågan vad bukmigrän är, ärligt talat så hittar jag ingen vettig förklaring och läkaren som ungarna gick hos när de utreddes kunde inte heller förklara bra. Här är förklaringen jag hittade som är enklast att förstå:

Bukmigrän karakteriseras av återkommande smärtor runt naveln, blekhet, illamående och kräkning.

Våra killar kan bli sjuka på en halvtimme, kräkas några gånger, sova ett par timmar och sedan må bra. Hinner vi få i dem t ex Alvedon så kan vi tom bryta anfallet. Hannes vaknade vid 14-tiden, hungrig och törstig och är nu efter både macka, middag och en klubba, som vanligt.